0,00 SEK

Du har inga produkter i varukorgen.

Hem Blogginlägg Stafettblogg På ett litet hotell i Dala-Järna

På ett litet hotell i Dala-Järna

Sitter jag nu. Eller, snarare halvligger, på en säng. Här är det väldigt retro, ganska coolt på sätt och vis. Dörren öppnas med en nyckel, bara det!

Vi är på väg mot Skåne efter 5 skiddagar i Dalarna, närmare bestämt Orsa, och än mer precist Orsa Grönklitt. Vi är lite möra. Att köra två pass om dagen vid vår ålder kostar lite. Men det är värt det. Idag har vi dessutom för första gången på hela veckan sett själva omgivningen. Omgivningen har fram till idag inskränkt sig till ca 5 meter. Mest vitt, mjölkigt. Skidspåren  har varit spännande att följa, svängar och backar har uppenbarat sig i dimman som totala överraskningar.  Men idag! Vi såg! Betydligt längre än fram till stavspetsarna.

Jag är ingen skidåkare. Jag är en löpare. Men det har varit fantastiskt kul att testa de där fina nya sakerna, synd att själva jag inte riktigt har matchat dem i stil och finess.

DSC_1182

Igår, onsdag, vaknade jag med en tydlig känsla av att skidåkning skulle vara totalt omöjligt. Mer än en muskel mådde inte riktigt bra och hade fått nog, speciellt de i armar, axlar, rygg, nacke, rumpa, höft och ljumske. Det beror på, hörde jag på kvällen på Godkväll i TV, att jag har fel teknik. Jag använder inte magmusklerna.

Magmusklerna gjorde inte ont.

Igår, onsdag, tog jag ett djärvt beslut. Att löpträna på ett skidcenter måste väl vara nästintill straffbart? Men jag gjorde det ändå (ja, jag tog en kort tur på måndagen också. Men jag tror ingen såg mig då).

Jag sprang mellan familjer på väg till backen och familjer på väg till spåret. Ja, de tittade konstigt på den konstiga tanten med de konstiga skorna och det konstiga sättet att ta sig fram.

Jag sprang hela vägen upp till toppstugan och fick däruppe en liten aning om att Dalarna är stort och imponerande. Dimman lättade för en kort stund. Jag såg stugorna bli större och flottare för varje höjdmeter. Jag sprang ner igen, och upp för nästa backe.

Musklerna jublade: Nu gör hon äntligen något vi känner igen! Jippi! Vi samarbetar!

Jag dammade iväg några snabba tvåhundringar i frosten och isen och jo, det gick fint, så jag dammade av några till. Kände lyckan.

Skidåkning är härligt, speciellt idag, i solen. Jag njuter. Vi har haft en riktigt lyckad vecka, P och jag, och vi har vurpat allt glesare.

(Men. Det är löpare jag är, ingen tvekan.)

Det var en kort rapport från min horisont. Snart kommer mer…..jag har något jag grunnat på ett tag!

 

 

 

 

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

AKTUELLT NUMMER

Årets sista utgåva snart till tryck!

0
Ett litet axplock om vad som väntar i nya Spring. Om en vecka trycker vi adresserna på baksidan, är din adress med? Annars är det hög tid..

FÖLJ OSS

8,659FansLike
6,714FollowersFollow
- Annons -

BLOGGAR

Växelbruk

0
Det är väl lite si och så med löpningen just nu, veckomängden är nere på ensiffriga nivåer i kilometer räknat. Jag är väl hyfsat...

Racerapport MLM Maraton

November drain

- Annons-

PODCAST

X
X