Alltså idag mina vänner har jag sprungit det roligaste och jobbigaste loppet på länge! Begav mig tillsammans med ca 1200 andra löpare ut till Hammarby sjöstad och Hammarbybacken för att köra Stockholms brantaste. Alla verkade lika härligt peppade att anta utmaningen om 255 höjdmeter, fördelade över tre stigningar och en total distans om 3,3 km.
Mjölksyran gjorde sig såklart påmind redan i första backen, men stämningen och hejandet var på topp. Jag tryckte på så gott jag kunde uppför och plockade sedan rätt många placeringar i första nedförslutet som följde efter krönet. Nedförsbackarna krävde fullt fokus idag då de bitvis var rejält branta med klurigt underlag.
Sedan var det dags för andra stigningen som kändes brantare än den första, men ändå något lättare mentalt då många medlöpare började bli trötta och jag kände att jag kunde plocka fler placeringar. Därefter kom en lång härlig nedförsbacke och en rätt lång flack där man kunde hålla snabbt tempo någon kilometer.
Väl inne på tredje och sista stigningen såg jag snart toppen och målgången. Fick höra att jag låg topp 10 och lyckades med nöd och näppe trycka förbi en sista tjej några meter innan målsnöret. Det var ett riktigt mördarjobbigt upplopp med kraftig lutning och det var längesen jag kände mig så tömd efter ett race. Trött som graven, men med ett lyckorus som slår det mesta.
Summa summarum – ett jätteroligt och väl arrangerat race som slutade med en 9:e placering och en tid på 20:03 för min del. Det här kommer jag definitivt att göra om!
