Sveriges bästa motionsspår

Aktuellt  

Jakten på Sveriges bästa motionsspår presenterar idag placering 59 till 63, tidigare spår hittar ni i här. Här på sajten fortsätter vi nedräkningen med jämna mellanrum, de 10 i absoluta toppen presenteras i nästa utgåva av Spring. Missa inte den, är du inte medlem – bli medlem här.

Här kommer fem sköna utflyktstips

63. Västra Mark, Karlskrona, Poäng: 30,622

Hemmablind?

Vilka ord kan återge paradiset? Om Philip fick bestämma skulle hans hemmaspår i Västra Mark hamna betydligt högre upp i listan. Kanske först. Lyckligtvis var det Oskar som sprang och gjorde alla bedömningar. Nu har båda författarna benämnts i tredje person, så vem är det som skriver egentligen? Jo, det är faktiskt den partiske hemmasonen. Oskar har gjort ett bra jobb med objektiv betygsättning, placeringen är fastställd och nu kan vi äntligen låta lokalpatriotismen flöda.

Slutet av april är det perfekta tillfället att springa i Västra Mark. Vitsipporna står i blom och spröda boklöv letar sig ut ur sina knoppar så att skogen fullkomligen badar i en uppfriskande explosion av vitt och grönt. Ingen annanstans gestaltas våren lika tydligt som när solstrålarna lyser igenom trädkronorna och förvandlar löven till smaragder, vitsipporna till diamanter. Men det är inte bara nu här är vackert. Precis som staden de är belägna i har motionsspåren alltid nära till havet, och fastän elljusspåret mestadels omges av tät, urskogsliknande grönska är förföriska vyer över skärgården sällan mer än några steg iväg. Elljusspårets backar har för övrigt inspirerat hela listan — det var under en löptur just här jag började fundera på om det verkligen kunde finnas några tuffare elljusspår där ute i landet. 313 motionsspår senare visar det sig att det förvisso är en bit kvar till det allra tuffaste elljusspåret, men Västra Mark står sig alltjämt väl i konkurrensen. Slit på, efteråt kan du njuta av omklädningsrum och bastu med generösa öppettider inne på friidrottsarenan intill. Självklart har även solen sina fläckar: Det är klurigt att hitta hit, ännu klurigare att hitta runt de längre spåren och spårtavlan från –97 lämnar en del att önska. Trots det garanterar jag en löptur i toppklass. Välkomna till Västra Mark!

62. Jungfrusund, Ekerö, Poäng: 30,666

Från ett örike till ett annat

Stockholms ofantliga skärgård kan ganska enkelt delas upp i två delar: En Östersjödel och en Mälaredel. Ekerön och alla andra öar som ingår i Ekerö kommun tillhör så vitt vi kan bedöma den senare. Det är stora öar vi pratar om, och här finns gott om skog att dra fantastiska motionsspår genom. Som ni säkert förstår är det precis det som har gjorts i Jungfrusund. Chansen att snubbla över spåren är rätt liten, det skulle vara om man kör längs Jungfrusundsvägen och registrerar vägskyltarna som i rött och gult varnar för passerande motionärer. Spårtavlan och det vi tolkar som den ”officiella” spårstarten ligger väl dolt bakom förskolan Knalleborg ett par kilometer bort. Under vårt besök får vi intrycket att den förvarnade vägpassagen fungerar minst lika bra som startpunkt för det står fler bilar i väggrenen där än på den rymliga Knalleborgsparkeringen. Man missar elljusspåret, men det gör inte så mycket; här är det nästan obligatoriskt att välja ett av de längre spåren. Minst femman. Skogen de passerar längst bort i öst är magisk. På spetsen av en mäktig ås väntar utmärkt vy över Vårbyfjärden och Södertörns branta klipphällar, och för ett ögonblick matchar skärgårdsupplevelsen den i Västra Mark. Men det är faktiskt inte skärgårdsmiljön som är Jungfrusunds främsta styrka. Precis efter åsen, nere i dalen intill vägpassagen vi pratade om innan, breder ljuvlig vidöppen granskog ut sig. Emellanåt finns det också klassisk Stockholmsk hällmarkstallskog. Omgivningen bjuder med andra ord på variation. För att ytterligare jämföra med Västra Mark råder det inte heller här någon brist på konkurrenskraftiga backar. Dusch och toalett saknas, men tack vare ett gediget utbud av kvalitativa spår är det ändå Jungfrusundsspåren som plockar hem skärgårdskampen. Grattis!

61. Vittjåkk, Arvidsjaur, Poäng: 30,680

Högsta betyg

Det är ingen lätt sak att värdera naturen. I själva verket borde det vara omöjligt, men om filmrecensenter kan sätta plus, getingar, klappor och stjärnor på filmer så kan väl vi göra samma sak med naturen. Vi kan åtminstone jämföra våra upplevelser med upplevelser från mer än 300 andra motionsspår, och i en sådan jämförelse finns det inget som trumfar Vittjåkk.

Det är ett kalfjäll. I miniformat. Här finns allt det bästa från fjällvärlden, smidigt paketerat och redo att avnjutas längs tre olika motionsspår. Det räcker med ett varv på blå femman för att få se det mesta: mörka tjärnar; glesbevuxna, ljungdoftande fjällskogssluttningar; vidsträckta hängmyrar och mot slutet de episka vyerna från det vidöppna kalfjället. Ändå är det nästan lika långt till den svenska fjällkedjan som det är till Östersjön. Men som på så många andra ställen kommer naturupplevelsen på bekostnad av det fina underlaget. Det tar inte långt tid förrän den inledningsvis så släta stigen urartar i en sällsynt knölig trailutmaning. Med två kilometer kvar börjar den kilometerlånga klättringen upp till toppen av kalfjället. Skogen tunnas ut samtidigt som stigarna bara blir stenigare. När så spåret når upp till fjälltopparna krävs det riktigt erfarna vrister för att bibehålla åtminstone någon slags flyt i löpningen. Som många andra spår så här långt norrut gör sig Vittjåkks stigar förmodligen bäst vintertid under ett tjockt lager snö med skidspår på toppen. Det är också vintertid du har störst chans att få plats på campingen eller den lokala restaurangen Rolles krog som tillika agerar skiduthyrning och liftkortsförmedlare. Kom ändå. Det är alltjämt den evigt tillgängliga naturen som är Vittjåkks största tillgång.

60. Fjällsjö vandringseldorado, Strömsund, Poäng: 30,765

Få förunnat

Vittjåkk fick full pott i avdelning natur. Benknäckarn utanför Fjällsjö är inte långt därifrån. Den lilla stigen, subtilt uppmärkt med små löpande gubbar, leder raka vägen över symmetriskt fulländade rullstensåsar med mörka, blanka tjärnar på vardera sidan och sedan vidare genom vidöppen böljande tallskog och Norrlands mysigaste myrar. Till och med områdets enda kalhygge känns som något alldeles extra. Den exceptionella skogen är en av anledningarna till att Benknäckarn som ett av mycket få spår lyckas förmedla en känsla av att vi är med om något helt unikt. Något som är få förunnat. En annan starkt bidragande orsak är att det faktiskt är rätt få som är med om Benknäckarn. Det kan nog vara det mest avlägsna, undangömda spåret vi har hittat. Åtminstone om man gör som oss och utgår från “spårcentralen” vid Svarttjärn. Det går att hoppa på en av de längre lederna som börjar nere i Fjällsjö, men då får man vackert springa någon mil innan man når upp till Svarttjärn och Benknäckarn.

Som den självvalda titeln ”vandringseldorado” antyder är Benknäckarn inget motionsspår i vanlig bemärkelse. Stigarna är små och genom myrarna ska du vara glad om det finns några spångar över huvud taget. Skyltningen är långt ifrån idealiskt, men å andra sidan finns det inte så många alternativa stigar att välja mellan. Inte för att det saknas motionsspår i Strömsund, varenda by tycks ha en skidstadion eller åtminstone ett elljusspår. Däremot har vi svårt att tänka oss ett spår genom ljuvligare skog än så här, och vårt korta besök här var värt varenda mil. Ligger det någon tyngd i namnet? Absolut. Tunga myrar och otaliga branta backkrön ska nog kunna knäcka de flesta. Se kartor och läs mer på www.backe.nu.

59. Bergsjön, Göteborg, Poäng: 30,767

Sveriges tuffaste elljusspår?

Tycker du att ditt elljusspår där hemma måste vara landets tuffaste? Åk till Bergsjön i Göteborg. Om du överlever ett varv på elljusspåret vid Geråshallen och fortfarande tycker att ditt hemmaspår är tuffast så lovar vi att åka dit och kolla upp det. Tills vidare vågar vi utnämna detta till Sveriges backigaste elljusspår. Överlägset. Självklart börjar det förrädiskt lugnt med ett kort dropp genom en bäckravin följt av total flackhet. Efter ett par hundra meter börjar det luta lite lätt nerför och innan vi vet ordet av har vi fullkomligen rasat ner för den mäktiga sluttningen mot Lärjeån. Med ett 20-tal höjdmeter kvar ner till den flacka strandbanken planar spåret ut och följer ån uppströms. Här har Lärjeåns många tillflöden grävt djupa raviner genom sluttningen och tillfört bonusbackar som i de flesta andra sammanhang hade betraktas som tuffa. Här är de emellertid bara munsbitar i jämförelse med den brakmåltid till backe som följer efter en kilometers löpning. Den är lång, den är brant, och den tycks liksom aldrig ta slut. Efter flera hundra meter tvärbrant stigning flackar det ut, en kort stund blir det till och med lite nerförsbacke, men precis när mjölksyran börjar ge med sig vänder spåret och fortsätter uppåt igen. Först efter en kilometer når vi toppen som också råkar vara spårets högsta punkt. Men det som stiger måste också falla, så innan vi kan pusta ut i Geråshallen väntar ytterligare ett fritt fall. Ständigt upp och ner på brantast möjliga sätt, det är Bergsjöns melodi. Efteråt får vi en endorfinkick av Guds nåde, och bara det att skriva om spåret så här i efterhand väcker en stark längtan tillbaka. Förr eller senare kommer vi alldeles säkert att återvända hit, och då får vi dessutom passar på att titta in i Geråshallen. För en liten summa pengar finns där det mesta: Omklädning, gym och dusch och olika aktiviteter. We’ll be back.

 

 

 Dela på Facebook