UrsvikXtreme

Eskil  

Innan sommaren blev jag tipsad om en tävlingsform som liknar (och kanske rent av är förlagan till) Högdalens Högsta, nämligen UrsvikXtreme. Det är ett gäng träningstävlingar med individuell start och sen en avslutande final med masstart. Jag missade dom fyra första deltävlingarna i våras men igår när det drog igång igen efter sommaruppehållet var jag på plats. Banan är 15 km lång och jag hade hört att eftersom den är så pass tuff så kan man dubbla sin tid där och få förväntad tid på Lidingö. Fine, då var det alltså under timmen som gällde för min del, vilket också visade sig vara den tid som gällde för att räknas som ”elit” och rendera ett linne i pris.

Det fanns två orosmoln på himlen. Dels hade jag cyklat under dan och kom till start med triathlonben, dels kunde jag inte banan och var beredd på att kanske bomma i något vägskäl. Lätt hänt att missa en markering när man är trött. Jag såg det därför som ett uppvärmningsförsök inför framtida attacker. Men psykiskt kände jag mig stark och jag hade verkligen sett fram emot att få prova på banan. Och det var nog framför allt den mentala inställningen som gjorde att jag klarade att gå under timmen med en halv minuts marginal; jag fick verkligen ta i allt vad jag kunde från första steget. Jag var beredd på en mer kuperad bana, nu var det bara ett par tre ordentliga backar och däremellan en hel del flacka partier. Men många små knixiga stigar med gott om rötter och på så sätt långsammare underlag än Lidingö. Med utvilade ben hoppas jag kunna putsa på min tid en aning om två veckor när det är dags igen.

Kvällens snabbaste tid (t.v.) och kvällens tredje snabbaste (t.h.).

Och nu om en vecka är det final i Högdalens Högsta. Jag har inte riktigt bestämt hur jag ska förhålla mig till dom här mindre tävlingarna. Jag borde egentligen vila mer både innan och efteråt, jag känner mig kanske lite övertränad. Men samtidigt vill jag köra på ganska hårt nu och börja vila ner mig först i september inför Lidingö. Så tanken är att klämma in dom i det ordinarie träningsschemat utan att stryka några andra pass. Jag hade tänkt att varje träningsvecka skulle innehålla dom tre nyckelpass jag beskrev i förra inlägget. Men addera några tävlingar också så börjar det här med 80/20 bli en problematiskt ekvation. Den tidigare nämnde Erik Wickström tycker också (har jag för mig) att man bör ta en vilodag per hård tävlingstimme. I så fall borde jag vila idag. Lösningen är väl kanske att räkna lugn jogg som vila. Men det är en svår avvägning det där. Jag försöker verkligen att lyssna på min kropp. Det är bara det att jag inte förstår vad den säger.

 Dela på Facebook