Det är ju vanligt med skador inom löpning men själv har jag än så länge klarat mig bra på den fronten (peppar peppar). Simning däremot, det är farliga grejer. Ofta när jag simmar i sjöar blir jag toksnuvig efteråt. Inte alltid men ofta. Täppt i näsan och snor som aldrig slutar rinna. Det händer inte i simbassänger. Kan jag vara allergisk mot något i sjön? Fisk? Och så får jag vatten i örat, som bara ligger där och väntar på att få utvecklas till hörselgångsinflammation eller extern otit. Och om man simmar i 20-gradigt insjövatten utan våtdräkt som jag gjorde förra veckan kan man riktigt känna hur immunförsvaret slänger sina vapen och deserterar, lämnar kroppen oskyddad mot angrepp från alla möjliga bakterier och sjukdomar.
Nu under midsommarhelgen har jag befunnit mig i närheten av Hjälmaren utanför Örebro. Jag sprang ner dit för att simma men ångrade mig när vattentemperaturen låg cirka 13 grader. Lika bra det. Det är en hemsk sjö att simma i, jag har gjort det förut. Brunt, dyigt vatten fullt av kemikalier från bönderna på Närkeslätten. Det är som att simma i Ganges, minus det allt det religiösa. Nu är jag tillbaka i Stockholm och de rena sjöarna i Nackareservatet. Här är några bilder från förra helgens swimrun förresten:
I onsdags var det sista deltävlingen i Högdalens Högsta. Jag förbättrade min tid lite men blev ändå av med banrekordet, slagen med 20 sekunder. Man kör individuell start, vilket ju är lite annorlunda på tävling. Alltså inga ryggar att suga sig fast i, bara att stå på så mycket man orkar. Utmanande för psyket. Men i finalen i slutet på augusti är det masstart. Ska bli intressant att se om det kan pressa ner tiden lite ytterligare. Jag har inga andra tävlingar inplanerade innan dess, men det kan ju bli en spontan start om jag hittar något lämpligt lopp. Och undviker att skada mig i vattnet.
