Vilda djur
Något av det festligaste med att springa är när man får se vilda djur. Jag brukar roa mig med att lista veckans skörd och om det är många och spännande konstaterar jag nöjt att det varit en riktig kvalitetsvecka. Vet inte vad det säger om en som löpare att man har bättre koll på vilka djur man sett än antal kilometer och puls men… så är det.
Att få se vilda djur är ju magiskt. Och om jag skulle lista alla jag sett löpandes (vilket jag inte orkar) skulle det bli en mycket lång lista. Ibland försöker jag fibbla fram telefonen och ta kort. Men det blir aldrig bra, bara någon gråvit prick i ett lingonris. Vilda djur vill helt enkelt inte vara med på bild (det är därför riktiga naturfotografer sitter månader i riskojor och väntar på en ynka bild). De vill bara att jag ska stå helt stilla en stund och beundra dem och att våra vägar sen skiljs åt. Och när jag låter mobilen vara och gör precis det känner jag ofta en stark samhörighet med allt levande, det är en spirituell upplevelse. Det finns förstås undantag, man blir lite blasé på dovhjortar och rådjur, det är inte mina totemdjur i alla fall. Och ilskna vildsvin, svanar eller tjädrar, då är det adrenalinpåslag och bara att sticka!
Så, de senaste två veckornas skörd av vilda djur:
Häger (mäktig)
Trana (mäktigare)
Flertalet rovfåglar (en stor brun, mäktigast)
Mängder av småfåglar, hackspett, nötskrika
Rådjur (förstås)
Grävlingsungar (sötast)
Tjäderfamilj, en hane, två honor (läskigast, tjäderhanar är galet aggressiva)
Flertalet ovanliga fjärilar
Sommarparadiset
Av listan ovan kan man gissa sig till att vi varit en vända i skogen. Tivedsskogen för att vara exakt. För den som inte vet var det är, Tiveden är ett område och en nationalpark utmed Vätterns nordvästra del. John Bauer-urskog, små badsjöar, Vätterns fina naturreservat Ombo och så vidare. Om man gillar skogslöpning, paddling, cykling och att hamstra bär är det ett paradis. Träningsmöjligheterna är oändliga och med tanke på läget är det befriande människobefriat. Lite tyskar, holländare och en och annan husvagnsturist. Som stora delar av Sommar-Sverige skulle jag gissa. Som den självutnämnda Tivedenambassadör jag är återkommer jag antagligen till detta Tiveden framöver i bloggandet också.
Och eftersom djuren inte vill vara med får ni hålla till godo med lite människobilder från sommarparadiset:
Ett stråk av mörker
Så det här låter ju alldeles strålande, skogen och löpningen. Och det borde det vara. Träningsinspirationen är på topp och huvudet vill springa hela tiden men det är stretigt att få med kroppen på all träning. Det känns segt.
Ibland brukar jag uppskatta min löparform utifrån antalet tånaglar:
Färre tånaglar = bättre form
Men nu är något galet i ekvationen. För en månad sedan la jag ut en bild med mina emliga 5,25 naglar på Instagram och en kaxig text om Swiss Alpine 78K som då var sex veckor bort… Det var som ett dåligt omen. Kände mig pigg då men det har varit som sirap de senaste veckorna. Har till och med tappat en stortånagel till men ingen form i sikte för det. Hoppas det vänder snart. Väldigt snart.
Ha det fint!
/Mimmi