664 varv runt den ryska ambassaden!

Mårten Westbergs idé som vi skrev om här om dagen blev riktigt bra.  Han säger själv:

Inget blir någonsin som man har tänkt, men någon enstaka gång blir det bättre än man tänkt. Det här är en sån gång.

Berätta om bakgrunden och dagen.

Den 24e mars uppmanade Ukrainas president Zelenski till demonstrationer på månadsdagen av det ryska anfallet. Jag googlade efter demonstrationer men fann ingen.  Efter ett antal demonstrationer mot kriget hade jag en väldigt lätt ukrainsk flagga som jag hade sytt ihop av två kvadratmeter fodertyg och satt på ett elrör (investering 163 kr och en halvtimmes jobb). Den flaggan tog jag och sprang till den ryska ambassaden. Där stod en handfull män och en kvinna med blågula ballonger och liknande. Att stå där och vifta med flaggan kändes rätt avslaget, så jag joggade ett varv runt ambassaden istället.  Efter 50 meter tutade en bilist uppmuntrande. Efter 300 meter passerade jag ett gäng som satt och hade picknick med bubblande drycker på bordet. De jublade som när Sverige gör mål i fotboll.  Så kul!  Dessutom kom jag på att det här var ett riktigt trevligt varv.  När jag kom tillbaka till männen i parken vid staketet så hejade de också, och då tänkte jag att det här går att göra någonting av.

Så jag föreslog de andra i min klubb (Rinkeby Run) att vi skulle köra en liten löpartävling som också är demonstration mot kriget.  Framför allt kollade jag med kassörskan som är en av pelarna i klubben. Hon är från Ryssland så det är förstås känsligt för henne. När hon sa OK så var resten av styrelsen med på att köra.

Sen tog jag kontakt med Nordic Ukraine Forum som planerade en demonstration på Sergels torg den 9e april. De gillade idén och sa att vi gärna fick utgå från deras demonstration. Jag erkänner gärna att det var en enorm kick att få stå i talarstolen på Sergels torg och prata inför några hundra demonstranter. Roligare än jag hade kunnat föreställa mig!

Från Sergels torg är det en fin fyra kilometers löprunda längsmed strömmen, stadshuset och norr mälarstrand ner till den ryska ambassaden. Vi behövde bara passera ett enda övergångsställe, och där ställde polisen upp med sex poliser som blockerade trafiken när vi sprang. ”Vilken tur att gatan är avstängd” sa en av löparna. Då berättade jag att det inte var någon slump: att poliserna var där för vår skull. Att det var oss de stängde av gatan för. Polisernas uppställning var faktiskt helt fantastisk.

När vi kom fram till Mariebergsparken stod ett stort gäng där. Det var löpare, funktionärer, journalister, poliserna och min bror Johan som är musiker. I ett sånt här läge är det strålande att ha en bror som är musiker. I stället för startskott ledde han oss i allsång av Edwin Starrs gamla klassiker från Woodstock-festivalen:
”WAR!
– What is it good for?
– Absolutely nothing!”

…men för att ambassad-personalen skulle förstå texten bytte vi emellanåt ut ordet ”WAR” mot ”Special Military Operation”. Det gjorde sången väldigt orytmisk, men det var också en pedagogisk poäng. Skönare ”startskott” har jag aldrig varit med om, i något av de över tusen lopp jag sprungit.

Sen sprang vi iväg, i snöfall från sidan och två plusgrader. Bilar och bussar tutade uppmuntrande. Folk stod och hejade. Journalister intervjuade löparna. Polisen vinkade. På en balkong stod ambassad-personal och fotade oss, precis som vi hade tänkt.

Kanske skickar de hem bilderna.
Kanske funderar någon över varför svenska löpare springer med ukrainska flaggor, 644 varv runt den ryska ambassaden.
Som maskrosor finner en liten, liten spricka i asfalten om våren kan vi kanske hitta en liten, liten spricka i Putins propaganda.

Efter loppet samlades vi vid St. Görans scoutförenings försäljning av festis, kaffe och bullar.  Den vanligaste frågan var ”När kör vi nästa gång?”

Nästa lördag är det påsk, så då tror jag inte vi kan bli så här många. Kanske blir det lördagen efter, eller den söndagen. Då är det två månader sen Ryssland anföll Ukraina. Så blir det nog, om Nordic Ukraine Forum vill.