Just nu är det en match mot klockan, tyvärr inte i form av jakten på sekunder utan i jakten på att kroppen ska bli redo. Efter avbrottet i fredags då jag fick gå hem med en smärtande ljumske och insida lår var det mycket tankar. Vad är viktigt för mig? En bra tid på maran eller att hålla igång min runstreak? Svaret överraskade mig själv, men jag bestämde för sex år sedan att kunna springa är viktigare än att jaga tider, så det blev så. Min runstreak har varit min livlina under tuffa år med skilsmässa, etcetera – så jag bestämde mig, jag testar jag är inte redo att ge upp den.
Lördagen var det 75 minuter promenad på morgonen, 90 minuter på kvällen där insprängt i detta joggade totalt 7 km i 6.18 tempo. Söndagen blev likadan med löpningen nu gick i 6.07 tempo. Måndagen likadant igen men nu 5.54 tempo i löpningen. Nu kände jag dock för första gången att det blev lite sämre igen, sprang jag för fort? Att promenera känns inget så det är det som gör att jag vågar hoppas. Tisdagen 75 minuter promenad på morgonen och beslutet blev att testa att springa 40 minuter utan att stanna på eftermiddagen. Det fungerade, 8 km i 5.48 tempo. Onsdagen, 90 minuter promenad på morgonen och hela 10 km på kvällen i 5.34 tempo. Det kändes ganska mycket men blev inte sämre. Nu jäklar…. torsdag, jag skipade promenaden och hade som ambition att springa 14 km, dvs en tredjedels mara och även testa att trycka lite. 5.21 tempo, en kilometer på 4.58. Och, det fungerade helt ok. 67 timmar kvar, detta ska gå!!
Jag har mer eller mindre gett upp mitt tidsmål, men hoppas verkligen att jag kan springa. Det som talar för att jag kanske kan springa hyfsat snabbt trots allt är att jag har 11 veckors maraträning bakom mig. Berättade i går i springsnyggt podden hur jag tänker. Lite mer ingående, den första veckan i denna satsning sprang jag halvmaran i Köpenhamn i 3.57 tempo. Tanken på startlinjen var just att hitta det tempot, det gick jämnt hela tiden. Jag hade över tio mil i benen den veckan när jag startade och tänker då, kan jag hålla det tempot avspänt i 21 km innan jag börjat träningen mot Valencia på allvar så ska det fungera efter mina mängdveckor, så fokus har varit att samla tid i dojorna. Jag gjorde några veckor senare ett 60 minuters lopp, samma ambition, hade 19:30, 19:30, 19:30 på mina femmor, dvs farten fanns och jag kunde springa avslappnat i 15 km i tempot trots att jag den veckan hade ännu mer kilometer i benen. En enkel beskrivning av min filosofi, lär dig hitta ditt tempo, träna så du blir konditionsstark och orkar hålla det längre och längre.
Den sista veckan är speciell, nu brukar jag köra typ 10×200 meter, 10×30 sekunder, etcetera – detta för att hitta flow i snabb fart. Har man grunden går det snabbt att hitta den ganska modesta fart som maran innebär Men, de passen kommer jag inte kunna köra – där finns min tvekan inför söndagen. Jag är ganska stark men seg.
När jag står på startlinjen har jag ca 70% chans att fullfölja då jag vid längre löpningar ofta får förmaksflimmer. På söndag har jag kanske 50% chans med hänsyn till ljumsken. Men det är ju ganska goda odds på att få komma in på målrakan.
