Anna-Karin Delborg bor i Lund och springer för Björnstorps IF. Från och med idag tar hon över stafettbloggen och kommer dela med sig av hennes livslånga komplicerade kärleksförhållande till löpning.
Vem är Anna-Karin?
– Krassa fakta: kvinna född 59. Göteborgare, nedflyttad till Lund 1990. Har blivit kvar här. Tre söner, numera ganska vuxna. Mindre krassa fakta: löparhjärta. Löparsjäl. Även under de perioder i livet då jag inte har sprungit. Gillar utmaningar. Skräms av utmaningar, gillar att skrämmas av utmaningar. Älskar det icke förväntade. Att göra det småtokiga. Är alldeles för barnslig för att förstå att jag inte är 25 längre, inte 45 heller faktiskt. Och varför ska jag förstå det?
Vad fick dig att börja springa?
– Började med orientering i övre tonåren. Orienterade uselt men sprang bättre. Började springa motionslopp i Göteborg i slutet av 70-talet, gick med i IK Vikingen och började tävla mer seriöst.
Dukade under av egna prestationskrav och nojor efter några år, gjorde långt uppehåll. Mycket långt…
När äldste sonen började intressera sig för löpning började jag så smått igen. Sonen, och så småningom även jag, gick med i Björnstorps IF 2007 och efter några månader av tvekan, inte kan väl jag, alla är så bra, började jag delta på träningarna. Och sedan tävlingar. Veterantävlingar! En andra karriär påbörjades. Inte fri från nojor, men mycket spännande.
Vad ger dig motivation?
– Komplex fråga! Men kort sagt – utmaningen, känslan av att klara något jag är lite lite rädd för, lite lite osäker inför. Upplevelser! Väder, vind, sol, snö, vatten, platser, att färdas till fots. Vänner. Veteranvänner. Och så förstår kicken jag får av löpningen. Min medicin. Funkar mot allt.
Vad är din målsättning med löpningen?
– Tider kan jag inte pressa förstås, inga pers. Jag var hyggligt snabb när jag var 20. Så jag vill hålla mig levande! Och med levande menar jag nyfiken, tokig, rörlig. Och ett mål kan vara att testa nytt, tänka nytt? Trots åldern.
Vad kan vi förvänta oss att läsa i stafettbloggen de kommande fem veckorna?
– Jag kommer att bjuda er på mina tankar om stort och smått. På mitt livslånga komplicerade kärleksförhållande till löpning. På våndan och glädjen i veteranlöpning. På tokigheter och min halvgalenskap. På djupdykningar och ytligheter – låter det urtrist? Ickespännande? Lovar, det är det inte!
