Årsredovisning

Eskil  

Juletid. Dags att summera året. En positiv sak med 2019 är väl att det går lätt att sammanfatta, det räcker med ett enda ord: Katastrof. En hård satsning under det första kvartalet resulterade i en stressfraktur och antiklimax lagom till säsongspremiären. Återhämtade mig aldrig riktigt efter det.

Under hösten har jag visserligen försökt att springa igång lite men fick aldrig luft under vingarna. Så fort det började kännas bra och jag så mycket som sneglade mot tävlingskalendern åkte jag på nåt bakslag. Nu har jag släppt det sista halmstrået jag hade (nyårslopp) och istället tagit en lång säsongsvila. Efter en ny MR i november så lät läkaren positiv: en 95-procentig förbättring sen i somras. Men alltså inte hundra. Jag anade det. Blev rekommenderad att vila från löpning helt i en månad för att läka ut ordentligt. Den månaden har nu passerat men jag fortsätter ett tag till på eget bevåg. Jag vill ta ett rejält omtag och försöka få kroppen 100% innan jag börjar springa igen. Ett mindset som jag förmodligen borde ha haft sedan långt tidigare, men är det nåt som svensk vinter har som sommar och höst saknar så är det ju väderförhållanden som hjälper en att avstå från löpning.

Min tekniska apparatur uppmuntrar också till avhållsamhet för närvarande. Armbandet till gps-klockan gick av så jag får ha den i fickan. Och sen jag uppdaterade min Mac så kan jag inte längre lägga över poddar till min iPod-shuffle som jag ofta har när jag springer. Apple tycker väl att det är dags att jag konsumerar nytt så dom fifflar med mjukvaran. Kommersens hjul måste hållas i rullning, utan tillväxt går världen under. Det kom ju lägligt i tiden i alla fall.

I senaste numret av Spring läste jag om runstreaks. Det känns som att jag har en inverterad variant på gång: hur länge klarar jag av att inte springa? Året ut borde inte vara några problem, då når jag sex veckor. Kan jag klara två månader tro? Ännu längre? Vi får väl se vad det nya året har i sitt sköte. Fortsatt barmark så kommer det nog att börja klia i benen. Jag glädjer mig hur som helst åt att 2019 äntligen snart är slut.

Ett lopp som i alla fall blev av var Höstruset (5 km) i Örebro. Tiden (16.38) lite av en besvikelse men helt rimlig med tanke på träningsdosen. Jag hade tänkt mörka det här loppet men nånting ska man ju bildsätta ett inlägg med.

 

 Dela på Facebook