Vilken glädje det var i Frankfurt i går, alla jag hade kontakt med var upprymda och bubblade av glädje. Jag tittar i resultatlistan, ser att snabbaste svensken är från Sävedalens AIK, Linus Hultegård. Kollar vårt medlemsregister, yes där är han – slänger iväg ett mail och han svarar. Idag möter ni Linus som gjorde 2.24.45 i sin maratondebut.
I tisdags träffade jag Johan Wettergren (coach till bland annat Fougberg) för ett arbete om coacher och deras roll. Vi pratade lite om hans olika adepter, Johan berättade att Linus skulle springa i Frankfurt och att ambitionen var 2.25. Blev aldrig tid att kolla upp honom men insåg i går att 31.25 och 1.08.59 i år visar att det är en löpare med kapacitet, undrar trodde Linus på det själv?
Läs om Frankfurt här: https://springlfa.se/frankfurt-marathon/
Vem är Linus Hultegård?
Jag är 26 år och arbetar till vardags som läkare på Kärlkirurgen, Sahlgrenska Universitetssjukhus. Tog min examen i januari 2016. Jag flyttade till Göteborg i och med studierna, kommer ursprungligen från de småländska skogarna, närmare bestämt Gnosjö. Bor tillsammans med min fästmö Evelina Gärdh som (passande nog) också blivit en aning löptokig på sistone. Löpningen fann jag på allvar efter ett sommarjobb uppe i Nordnorge 2012 då jag fick möjlighet att träna med ett gäng elitskidåkare hela sommaren. Efter det la jag fotbollsskorna på hyllan.
Det som driver mig är den otroligt goa känslan när man springer. Jag uppskattar även känslan att ha den fysiken som gör att man kan ta sig till olika platser som inte många andra tar sig till. Exempelvis att bestiga ett ödsligt berg eller varför inte att få avnjuta ett kvällslöp i Änggårdsbergen (fantastisk plats i Göteborg) när solen år på väg ned.
Jag tävlar sedan hösten 2014 med Sävedalens AIK. I samband med att jag gick med i klubben anslöt jag mig till mina tränare Johan Wettergren samt Richard Matsson. De driver en fantastisk träningsgrupp där damsidan är de som verkligen presterar fina resultat. Jag ligger på ca 10-13 mil i veckan, uppdelade på ca 8-10 pass. Oftast en vilodag i veckan. Detta leder till en del morgonträning innan jobbet men det fungerar fint så länge motivationen är hög.
Hur har året varit?
2016 har varit ett väldigt bra år löpmässigt för min del. Gillar att tävla och springa många lopp vilket jag även gjort i år. Har presterat nya PB:n på alla distanser jag sprungit i år så det måste man vara nöjd med. Göteborgsvarvet ser jag som ett av mina bättre lopp i år, 1.08.59.
Vad är ambitionerna framåt?
Jag hoppas att kunna träna och tävla på en hög nivå en lång tid framöver. Kombinationen av att ha ett meningsfullt jobb och samtidigt idrotta på en bra nivå gillar jag skarpt. Och så länge löpningen går framåt och ger energi ser jag inga hinder för att inte fortsätta att satsa.
Berätta om maradebuten igår.
Det var verkligen en folkfest i Frankfurt. Jag kom ned dagen innan och var riktigt laddad inför loppet. Jag har dock inte haft det som något jättestort mål denna säsong men tänkte att det kunde vara kul att avsluta en fin säsong med en debut på maran. Tanken föddes egentligen efter två enligt mig fina halvmaraton, Göteborgsvarvet samt Haag halvmarathon i våras. Efter det blev jag taggad på att ge mig på den ”riktiga” distansen. Mest för att ha något att gå på inför kommande år. Jag har tävlat en hel del i sommar och höst så motivationen för ett marathon var lite låg för en månad sedan. Men sen hände något och jag kände mig riktigt motiverad att prestera en bra tid för två veckor sedan. Har lyckats hålla mig skadefri ända sedan jag började springa mer seriöst för ca tre år sedan och det ser jag som en nyckel.
Väl på plats i Frankfurt kände man stämningen direkt. Strosade runt i mässhallen och insöp atmosfären. Att vädret dessutom såg ut att bli klockrent ur löpperspektiv kändes lovande. Målet som jag hade var att gå mot sub 2:25:00, trodde mig kunna klara av detta en bra dag. Dock något osäkert om det skulle gå redan första gången man gav sig på denna mytomspunna distans.
Vädret var verkligen fantastiskt, knappt någon vind och varmt senhöst väder med strålande sol och klarblå himmel. Ca 10 grader. Till en början hamnade jag i en ganska stor klunga. Kände dock att det gick lite för sakta och började avancera efter fem km. Hade som mantra att inte starta för fort. Väl därefter så sprang jag ikapp folk fram till att jag runt ca 15 km kom in i en ny klunga tillsammans med en i dameliten. Efter ca 20 km splittrade den i två och jag tog rygg på dem snabbare klungan om sex personer. Den var perfekt och jag sprang med dem fram till 28 km. Därefter splittrades den i två och jag försökte hänga på den snabbare utav dem. Efter ca 30 km fick jag dock släppa de två och hamnade lite i ett vakuum. Runt 32-33 km började benen kännas tunga men jag gnetade på helt ensam mot målet. Efter 38 fick jag ny energi och började räkna in kilometrarna. Vid 40 km såg det ut som att jag skulle missa mitt mål men då la jag in en rejäl tempoökning, avslutade i 3.20-fart. Som en bonus sprang jag förbi bästa dam sista kilometern vilket var riktigt häftigt efter att ha sprungit själv i nästan en mil! Gatorna var packade med folk och stämningen lyfte fram en på gatorna. Väl i mål var jag fantastiskt nöjd med att ha klarat under 2:25:00 i debuten!
Du har gått med i Springklubben, varför och vad tycker du om de första två utgåvorna?
För mig var det ett givet beslut att gå med i springklubben. Gillade verkligen läsningen som ni publicerade och blev uppriktigt ledsen att höra om planerna på att lägga ned. När de nya planerna kom så var det självklart att prenumerera. Det är framförallt mixen av reportage som jag gillar skarpt! Första två magasinen har varit mycket matnyttiga, lusläste senaste exemplaret på väg ned till Frankfurt.
Tack för ditt bidrag Linus, kan bara säga, wow vilken debut. Ska bli spännande att se var detta slutar.
Vill du också vara en del av Springklubben, få matnyttiga magasin i brevlådan varannan månad? Gå med i Springklubben: http://spring.prenservice.se/kodlandning?internetkod=436-4361001
Vill du ge bort ett medlemskap, ladda ner presentkortet här:
