När dagens medlems namn dyker upp i inkorgen reagerar jag – just det, hon med pannbenet :) Läs och inspireras av fightern Maria Lundgren från Växjö
När vi började resan med Spring läste jag om Maria några gånger, över 40 år och 35 på milen? Vad är det för en övermänniska? Tittade på hennes historik, 1:14,25 på halvmaran, läste om hur hon tränade. Här var det verkligen en kämpe. Kul att nu få höra henne story och det var inte svårt att välja bland bilderna, jag älskar bilder där man ser kämparglöden….
Vem är Maria Lundgren?
En glad biolog och f.d. elitlöpare från Altersbruk (Strax utanför Piteå) som hamnat i Växjö för kärlekens skull. Jag älskar att kuta och kommer nog aldrig att sluta träna och tävla. Älskar att kuta 10km landsväg lika mycket som jag älskar utmaningen med ett Fjällmarathon eller ett Ultralopp. Om jag måste leva på gamla meriter väljer jag att lyfta fram mitt personliga rekord på halvmaran 1.14.25 satt 1994 i Vännäs. Det är jag stolt över.
Hur har 2016 startat?
I år har jag äntligen fått ordning på kroppen efter en 2 års tuff rehabiliteringsperiod. 2014 öppnade jag säsongen stenhårt och kutade grymt snabbt, 35.25 på 10km landsväg, och tänkte att det kunde bli riktigt bra framåt hösten. Men alltför tuff träning och alldeles på tok för lite återhämtning resulterade i en rejäl överträning. Jag hamnade långt nere i källaren och vägen tillbaka har varit fylld av bakslag. Först nu börjar jag känna att kroppen svara på träning igen. Nu handlar om att hitta en bra balans mellan träning, jobb, återhämtning.
Vad har du för mål med resten av året?
Hela året är ett uppbyggnadsår men eftersom jag älskar att tävla har jag planerat in en del tävlingar. Det är en salig blandning av terräng, asfalt, maraton, halvmaraton. Efter en helt OK insats på Veteran SM i Östansjö (Viby maraton 3,04,51 totalvinst och klasseger) är planen att försöka tävla lagom mycket och behålla en hyfsad form. Detta via Pålsjöterrängen, Prinsens minne, Helags halvmara, Hultsfreds Halvmarathon och om kroppen håller även försöka göra ett säsongsavslut på Göteborgs Maraton i höst.
Nästa år blir jag 45 och då hoppas jag kunna kuta lite bantävlingar i veteranklassen. Det gäller att jag håller mig lugn. Jag älskar att träna hårt som fasen, jag kör så det ryker och njuter av smärta. Det är min styrka och min akilleshäl. Jag har sakta men säkert fått acceptera att kroppen inte tål samma behandling som för 20 år sedan. Under hösten hoppas jag även kunna få mer tid över för att ägna mig åt de träningsgrupper jag är involverad i, det är svårt att hinna det eftersom jag jobbar heltid och lägger en hel del tid på min egen träning.
Du har gått med i Springklubben, varför?
Jag gick med i Springklubben för att jag gillar tidningen Spring. Springklubben är viktig för svensk långlöpning tror jag, både för topp och bredd. Det känns dessutom som att det jag menar med löpning speglas genom Springklubben och tidningen Spring. Löpning av den sort som jag fastnade för när jag blev löpare under andra halvan av 80-talet. Det är den löpningen som jag hoppas de som tränar med mig ska finna och lära sig älska!
Tack Maria – kul att ha med dig i klubben och härligt att du är på väg tillbaka. Misstänker att det blir tufft för damerna i K45 nästa år. Vill du också ha en tidning som inspirerar och är med och utvecklar svensk löpning? Gå med i Springklubben – http://spring.pren.nu/
