Debuter

Eskil  

Året är bara två veckor gammalt och jag har redan tävlingsdebuterat. Så peppad är jag. Dessutom duggade debuterna tätt på en rad andra sätt: första gången inomhus, första gången på kortbana, första gången i Hammarbylinnet och första gången på distansen, 3000 m.

Tävlingen för helgen var IVDM (InomhusVeteranDistriktsMästerskapen) i Sätrahallen och jag nöjde mig med att endast ställa upp i den längsta distansen på programmet. Vad kunde jag hoppas på för tid? Spontant tänkte jag nio minuter, men vid närmare eftertanke insåg jag att jag mig veterligen aldrig har sprungit en kilometer under tre minuter, så det var kanske att lägga ribban lite väl högt. Visst går det att på förhand resonera som Pippi gör med sitt trumpetspelande: man vet inte om man är bra på nåt eftersom man inte har testat. Men jag delar inte hennes optimism riktigt. Speciellt inte nu, med vintertrötta ben och noll speed i kroppen. Har hållit igen lite på intervallerna pga olika känningar, förmodligen som en konsekvens av en ökad träningsmängd. I fredags sprang jag 20 km fartlek: varannan km snabb, varannan långsam, och det krävdes all min mentala styrka (och en lång nedförsbacke i Älta) för att med nöd och näppe pressa mig under 3.30 på den snabbaste.

Tio minuter kändes som ett fegt mål så jag siktade in mig på 9.30 för att i alla fall ha nåt att gå på. Det lyckades inte riktigt, 9.34 stannade klockan på. Första varvet gick på 36 s, alltså i treminutersfart, sen blev matematiken för svår för att räkna ut dom andra varven. Men den första kilometern gick på 3.09 noterade jag. För övrigt obegripligt hur folk kan tajma sina varvtider på sekunden och välja mellan att springa på 36 eller 37 sekunder. Det kanske man lär sig efter ett tag men för mig blir det bara som det blir.

Jag tror att det finns förbättringspotential här och på sikt är väl ändå min naturliga drömgräns nio minuter även om det blir tufft. Jag konsulterar en löpkalkylator. Den menar att om man går under nio minuter på 3000 meter så borde man göra milen på 33.15, halvmaran under 1.15 och maran ner mot 2.45. (Jag har även upptäckt att olika löpkalkylatorer visar tider som skiljer sig en hel del åt, framförallt på längre distanser, så jag tar det med en rejäl nypa salt.) Där är jag ju inte riktigt, men det är dom tiderna jag vill upp och nosa på till sommaren.

Nästa försök på distansen ser ut att bli Hammarbyspelen 9-10 februari, sen kommer också Vinthundsvintern i Sollentuna senare i februari. Blir väl ingen hårdsatsning direkt men det är en trevlig omväxling med kortare fartpass inomhus mitt i all kylslagen distanslöpning. Ska i alla fall försöka piska ner mig under 9.30. 

Äntligen en medalj som inte bara kommer med anmälningsavgiften. Schyffert skojar ju om det där, typ att om alla får medalj är det ingen tävling, då är det ett barnkalas. Om nån nu skulle påpeka att det bara var två startande i min klass så tänker jag inte lyssna på det örat.

 Dela på Facebook