Ekologisk löpning

1
222

På allmän (nåja, enskild i alla fall) begäran kommer här en liten uppdatering. En ”Mitt sommarlov”-uppsats som en första lökig uppgift för höstterminen. Den blir rätt kort för det har inte hänt så mycket sen sist. Jag hade tänkt springa SM 10 km men precis som förväntat blev jag sjuk veckan innan och tyckte att den lilla form jag eventuellt hade skrapat ihop försvann lika fort som den kom. På en testrunda nere i Halmstad fick jag stryk av min polare som i princip bara tränar enhjuling. Det håller ju inte. Åkte tillbaka norrut utan att stanna till i Anderstorp. Sen dess har det blivit mycket jobb och lite träning, mest bara underhållslöpning, men nu är det väl dags att kavla upp ärmarna igen.

Jag har umgåtts en hel del med fågelskådare i sommar. Den meningen tänkte jag använda som en brygga för att komma in på mitt egentliga ämne för dagen: Löpning och hållbarhet. Att springa borde ju vara en aktivitet som är skonsam mot den här planeten vi bor på. Det behövs inga byggnader, inga resor och inga prylar. Det är ju bara att springa. En hobby som skulle kunna utövas med gott samvete även i en framtid där vi har ställt om och ändrat vår livsstil för att tackla klimatförändringarna. Men är vi löpare så värst ekologiska egentligen? Det känns inte så. Nu är väl löpare som grupp lite för stor och heterogen för den här typen av generaliseringar, men är vi inte bara golfare med bättre syreupptag och färggladare kläder?

Självklart behöver en elitidrottare resa och ha bästa möjliga utrustning. Men måste var och varannan motionär kitta sig till tänderna med dom senaste prylarna? Flyga utomlands för att hitta det plattaste loppet? Åka bil till träningen för att spara på benen? Att ha en miljard olika skor i garderoben och en byrålåda full med kasserade klockor och telefoner är bara nåt vi skrattar åt och som vi i vår del av världen ser som helt normalt och aldrig reflekterar över, förutom möjligtvis när ett fartyg hamnar på tvären i Suezkanalen och stoppar upp flödet av prylar för en stund. Men det är snart bara ett vagt meme i bakhuvudet och sen fortsätter vi att klicka hem plastplagg från Indonesien för att matcha plastskorna från Vietnam. I snart sagt varje pod sitter månglare och vill sälja på oss ännu mer grejer, den ena produkten dummare än den andra. På lördag är det Stockholm Halvmaraton och alla bara MÅSTE få en medalj och en T-shirt hemskickad efteråt. Eftersom vi är BARN tydligen.

Förlåt, jag skenade iväg lite. Var var jag? Just det, fågelskådning! Bland fågelskådare finns det nåt som kallas eko-kryss, alltså att man bara får räkna fåglar som man har sett hemma eller tagit sig till genom att cykla, springa, åka kollektivt osv. Ligger det kanske närmare fågelskådningens natur att ha det här eko-tänket som en subkultur? För att dom tittar på djur liksom? Varför anammar inte vi som springer den här idén? Vi ränner ju allt som oftast runt ute i naturen och borde väl vilja värna om den lika mycket som fågelskådare?

Men liknande ekologiska synsätt kanske redan finns inom löparkretsar, vad vet jag, jag bor ju lite under en sten. Annars är det väl bara att starta. Jag kan lansera begreppet ”eko-pers” här och nu om det ska vara så. Alltså man får bara räkna det som ett eko-pers om man tar sig till loppet på ett hållbart sätt, utan att smutsa ner (vi kan diskutera detaljerna allt eftersom). Det passar bra nu för jag tänkte börja ta tag i träningen igen och satsa på en mara senare i höst. Och det lär inte bli flygplan ner till Valencia med ett par karbonskor i bagaget. Snarare en cykeltur ut till Norra Djurgården i mina gamla skor. Det är hur som helst hög tid för ett pers på en längre distans. Och det kommer att vara ekologiskt pers!

Tänk globalt, spring lokalt – Support your local race! Som här: Högdalens Högsta. Jag satte eko-pers på den kortare banan men missade tyvärr buff-tiden. FOTO: Högdalens Högsta

Ikaros och gossen gråsten

Efter att ha läst 73 (förträffliga) dikter om Ikaros
önskar jag lägga ett ord för hans lantlige kusin,
gossen Gråsten, kvarlämnad på ängen.
Jag talar också på en grästuvas vägnar
som åtnjuter skugga och vindskydd.

Efter att ha läst 73 dikter om flykt och om vingar
önskar jag frambära min hyllning till fotsulan,
den nedåtvända själen, konsten att stanna
och att äga tyngd – såsom gossen Gråsten
eller hans syster, hemmadottern fröken Granbuske
som glanslöst men evigt grönskar.

Werner Aspenström

 

Inte mycket att säga om min egen löpning i sommar, den gör sig nog bäst som bildspel.
A rainbow warrior.
Sensomrig upptäcktsrunda. Fint inledningsvis men avslutades som så ofta med krångel genom kohagar, privata tomter och snårig skog…
… Och bad. Så klart. Någonstans i Sverige.

1 KOMMENTAR

  1. Ett viktigt ämne. Vi springer i naturen o måste vara rädd om densamma.
    Det kom upp en tråd på Facebook att lägga upp sin första profilbild bredvid sin senaste. Såg då på den första från 2011 att jag hade samma löparjacka som fortfarande hänger med o fortsatt favorit. Kostade nog inte många 100 o har ju använts flitigt i mer än 10år. Visst har jag handlat på mig säkert för många löpartights o dojor, men tänker efter mer o försöker handla lokalt utan postorder = minska transporterna

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här