Nu duggar tävlingarna tätt och i dag var det dags för Rönnebergaloppet, ett kuperat millopp här ute på Lidingö. Jag såg det mest som ett bra träningspass och hade planerat in det som första halvan av dagens långpass. Hade aldrig sprungit banan tidigare, men hört rykten om mördande backar och allmänt tuff kupering. Perfekt utgångspunkt för givande träning på bekvämt springavstånd hemifrån med andra ord.
Väl på plats var stämningen på topp och vädret perfekt med sol plus svala vindar. Jag hade förvånansvärt pigga ben på värmning och stötte lägligt nog på min klubbkompis Malin strax innan start vilket gav lite extra pepp. Sen gick startskottet och där började krigandet. Backar, backar och mer backar. Kändes som att det aldrig skulle komma nån flack. Som tur var hittade jag ganska snart en kille som jag höll jämt tempo med som jag kunde ta rygg på i uppförsbackarna, galet tacksamt.
Efter dryga 7 kilometer blev det äntligen lite mer lättlöpt, men jag hade dåligt med motivation att trycka på och fick bitvis kramp i en axel. Kunde inte frambringa mer fart helt enkelt. Höll uselt tempo på slutet trots många flackare partier, men tryckte på så gott jag kunde i sista backen upp mot målgången.
Jag korsade till slut mållinjen som 3:e dam, trots ett dåligt avslut och med alldeles för mycket krafter kvar. Men jag fick helt klart ett riktigt bra träningspass som sedan toppades med glatt eftersnack, prisutdelning och 8 km lugn jogg hemåt längs Elfviks gröna och böljande vägrenar.
Så – summering av dagen:
– Grymt bra träningspass med uppskattad draghjälp och pepp från medlöpare.
– Utan tvekan den segaste och jobbigaste bansträckning jag någonsin sprungit (Lidingöloppen är en walk in the park som jämförelse).
– Ett fint arrangerat lopp där allt lirade och stämningen var på topp.
– En tredjeplats och en glänsande pokal med mig hem.
Sist men inte minst – stort grattis och hatten av för imponerande Malin som kammade hem segern i damklassen, väl värt!
