Finns det hopp?

söndag kväll, lite reflektioner över både dagens comeback med tävlingsskorna på och Springs framtid.

Tävling… fan, vad jag gillar det. Har vilat från tävlingslinnet länge nu… känslan av att stå på startlinjen är magisk. Även om jag vet att formen är kass och att jag fortsatt inte är återställd så valde jag idag att åka till Hildesborgsloppet i Landskrona. Ett av mina favoritlopp. Ni som tror att Skåne är platt hade blivit väldigt konfunderade, det är en jäkligt läcker sträcka. Första 1800m platt, sedan ca 1200m uppför, ganska tuff lutning, lite utför sedan en backe igen på 300m. Efter det ut över en äng, uppför en backe som är kanske 100m men otroligt brant, nästan som man vill ha ett rep. In i en skog med ett smalt terrängspår som går upp och ner, sedan sista km på en grusväg längs med havet. Magiskt… Det brukar vara ca 200 startande, bansträckningen ändrades 2014 och jag har vunnit loppet de sista två åren, 26:47 och 26,21 i fjol, dvs var innehavare av banrekordet. Mina tankar efter sista veckan då jag testat lite kvalitet var att jag skulle kunna gå ca 20 sekunder långsammare per km. Dvs komma in under 29 minuter precis på de 7,4km.

Att mitt banrekord skulle flyga insåg jag när jag värmde upp och möte Sarah Lahtis Holländska pojkvän, Jesper. Tror jag hört att han gjort 10 000m under 28 minuter – kändes nästan bra att inte vara i form, haha… En del duktiga Götalöpare var också på plats, vi är många som gillar loppet.

Starten gick, det var en bra känsla i baksidorna…. Härligt! Min Naprapat har sagt, spring gärna, men inte i backar ☺ Tog det lugnt uppför men kände trots det att det fanns inget flow, inget driv – farten och känslan är borta med vinden. Jag njöt ändå, det är något speciellt att tävla…. Resultatet blev 29:13, så inte enligt plan. Jesper var den enda som slog min tid sedan ifjol, han gjorde det ganska ordentligt, 24,21. Misstänker ändå att han inte gick för fullt, haha… Nåväl – några timmar efteråt. Har grillat med sonen och hans polare, haft en trevlig kväll och baksidorna känns helt ok. Tror minsann det finns hopp, även om resan tillbaka kommer vara väldigt lång. De tider jag gjorde i fjol känns som en utopi…. men, men – hoppet finns…

Spring då, finns det något hopp?

Idag är det 20 dagar sedan jag började jobbet med att samla in medlemmar till Springklubben. Halva tiden har gått och trenden ser inte alls bra ut. Igår var jag övertygad om att det skiter sig. Men viljan finns… och idag har varit en magisk dag.

Vi visste att vi skulle ha mycket trafik på springlfa i helgen i samband med Sthlm marathon, men en bild gjorde att våra förhoppningar känns löjliga nu efteråt. Grip publicerade bilden ovan på Musse, hans fru och barn, över 35 000 har redan nåtts av den bilden och över 800 har gillat den. Då känner man stolthet och att det vi gör betyder något. Jag la ut bilden på Instagram för några timmar sedan, redan nu är det den mest gillade bilden på vårt Instagramkonto någonsin, wow!. Det klickar in nya hela tiden, Naturligtvis passar jag på att skriva om klubben, lägga ut en länk samtidigt – den länken har slagit rekord i antal delningar, tack alla… den fortsätter att delas och antalet som sett den är galet bra. Det innebär också att vi idag har vår tredje bästa dag med medlemspåfyllning och plötsligt börjar man våga tro igen. Vi kommer behöva i princip dagar som denna hela tiden för att lyckas, men varför inte? I morgon kommer det en härlig artikel som jag hoppas ger lite eko. Sedan finns det lite planer i hjärnkontoret som inte är sjösatta ännu.

En kommentar idag som jag tar med mig, ”bara nyheterna här på FB är värd pengarna”. Det var en Fredrik Tagevi som skrev det, tack!

Med andra ord – det finns hopp…. Hoppas ni hänger på, Jag skrev på FB tidigare idag – när vi har de 1670 som vi saknar ringer jag Musse och vi gör ett 24 timmars jobb med honom. Visst vill ni ha det? Ni kan påverka att det blir så, http://spring.pren.nu/

En sista reflektion av en helt annan art. Jag hittar inte kommentaren nu men någon ville dra om bansträckningen på Stockholm marathon för att få en snabbare bana och därmed locka fler löpare. En del andra tycker ex att Västerbron gör loppet. Detta är ett ämne som vi diskuterar mycket i vår klubb, upplevelse eller tid? När jag började med Spring projektet trodde jag att huvuddelen av våra läsare skulle svara tid på en fråga som denna, alltså att tiden är så viktigt så man skulle vilja ha en annan bansträckning. Idag är jag dock tveksam – upplever att vi har bred målgrupp. Bara nyfiken – vad tycker du? Hur väljer du lopp, upplevelse eller tid?

Med hopp om….