Löpning – en exil ur verkligheten
Jag tror att alla löpare är psykiskt sjuka. Löpare springer inte för bekräftelse, eller kanske i viss mån. Såklart är det kul om någon ger en uppskattning men inte lägger man ner hundratals, kanske tusentals timmar för att få dela sina löprundor på facebook? Vissa löpare tycker säkert inte att det är särskilt roligt att springa, men det gör livet i övrigt mycket roligare att leva,
Jag tror att alla löpare kan hålla med mig om att alla problem man kan ha i livet blir lätthanterligare efter en löprunda. Varför kan jag inte svara på det bara är så. Jag tänker inte när jag springer, mina tankar försvinner. Jag springer för att fly från verkligheten.
Vissa löpare påstår att dom springer för fyskisk hälsa, dom ljuger för sig själva. Ärligt talat finns det ingen träning som är oeffektivare för fysisk hälsa än löpning. Lite löpning har knappt någon effekt, mycket löning har bara viss effekt på kroppens fysiska form, jättemycket löpning har en katastrofeffekt för den fysiska hälsan. Däremot så har löpning en grym effekt för den psykiska hälsan. Idag så lider över 20% av sveriges ungdomar av psykisk ohälsa, och jag hade förmodligen varit en av dom om jag inte hade funnit löpningen.
Nu till något helt annat, ja klev i hästskit under min morgonjogg imorse o de blir ja jävligt less på att dom som nu rider om kring på stockholms promenadstråk låter sina hästar skita helt hejdlöst, det ligger bajs var tionde meter, o till skillnad från hundbajs är det kilovis i varenda bajshög. Jag förstår inte hur man kan låta sitt djur göra detta o sen bara lämna det där åt någon annan.
