Nu är det en kamp mot klockan… Har precis kört sista loppet innan Valencia, tre veckor kvar att bli en marathonlöpare. Känns lite patetiskt att blogga en dag som denna, all uppmärksamhet ska riktas mot Ekvall.
Har följt Ekvall idag så gott jag kunnat, fy fan vad man blir inspirerad och imponerad, 1:06:03 + 1:06:04, 2:12:07 och bästa tiden av en svensk på 25år. Träffade ju Micke för ett 24 timmars jobb till Spring, hans ambitioner på sikt var maran och med den halvmaratiden i bagaget… Finns bara ett mål som jag ser det, svenskt rekord. Efter att ha gjort 2:12 i debuten så är det nästan självklart, han kommer fixa det.
Hur ska jag kunna bli en marathonlöpare då?
För två veckor sedan sprang jag Skånska mästerskapen i terräng, 12km, vann men fick jäkligt ont i vänster vad. Har fått ägna mig åt jogg sedan dess, dock två tävlingar. Förra söndagen 8km terräng, 1:34 efter Orre som var snabbast av alla veteraner på 8km i Uddevalla i går. Mycket nöjd, men kunde knappt gå dagen efter, mm… Idag 12km terräng, klassiska Yddingeloppet som firar 50 år 2016. Sista två dagarna har vaden känts bättre, ambitionerna var höga, nytt pers på banan – tidigare är 43:10 sedan 2013. Det året blev jag totalfemma. Har sprungit loppet ca 10 gånger sedan jag blev veteran, två gånger under 43:30. Då det är SM denna helg och dessutom är inte Yddinge final i Spring Skånes Grand Prix så fanns en ambition om att vara topp tre i hela loppet, sådant motiverar en 52 åring ☺
Uppvärmningen kändes inte alls bra, stelt och kantigt. Dock bra självförtroende efter de två senaste loppen, bara att satsa. Startskottet går och Marc från Heleneholm drar iväg, han satsar på sub 2:35 i Valencia och har hela året varit nivån bättre än mig, på maran många nivåer bättre inser jag ☺ Efter honom en ung kille från Ryssberget, sedan var vi ett ganska stort gäng som följde i en klunga efter dem. Tryckte inte utan flöt för att inte riskera vaden, ville ha ca 18min första 5km, 36:00 vid 10km för att klara 43:10. Efter 3km var det bara Stagling från Göta som hängde på, kändes som vi var ute på ett skönt distanspass, go känsla. Då kom tyvärr smärtan, shit. Fick sänka steget och öka frekvensen istället, tryckte ffa med höger ben och vilade den smärtande vaden. Det är dock en del backar så det blev värre och värre, passerade 5km på 17:56, kanon. 8km på 28:35, klart under målsättningen men sedan blev det tufft, vid 9,5km är det en kaxig uppförsbacke där jag inte alls vågade gå på, Stagling seglade ifrån mig. Tappade rejält i tempo sista 2,5km, passerade 10km på 36:11 och de sista 2km blev snabb jogg – i mål på 43:35. Haltade till bilen, missnöjd och förvirrad, bara tre veckor kvar?
Med lite distans så är jag ändå nöjd, tredje bästa tiden jag gjort där, IS Göta vann lagguldet för första gången på många år, jag blev 4:a av ca tusen som sprang 12km loppet. Men visst är jag orolig … 3 veckor kvar.
Strategin blir, lägg ner all kvalitetsträning, försöka vara ute ganska länge nästa vecka, få med mig två pass på över 2 timmar. Får bli i slutet av veckan när vaden lugnat ner sig.
Ambitionen med Valencia, sub 2:48 står kvar… Tror jag ska ringa Ekvall och få lite tips ☺
