Med 2.12,07 skriver Mikael Ekvall in sig som en av de snabbaste i den svenska maratonhistorien. Springlfa.se fick en pratstund med en både sliten och glad löparhjälte timmarna efter målgång.
– Nu blir det ingen löpning på några dagar och väldigt lugnt med löpning överhuvudtaget de närmaste veckorna, förklarar Mikael från hotellrummet i tyska Frankfurt.
Mikael Ekvall insåg på förhand att en tid runt 2.11-2-12 låg inom möjligheternas ram.
– Ja, det var där någonstans som det kändes rimligt. Det fanns också bra farthållare i loppet som höll den farten fram tills 25 kilometer.
De yttre förutsättningarna gick inte att klaga på. En lättsprungen bana, i alla fall första delen, och toppenfint löparväder
– Det gick lite långsamt i början. Annars kändes det bra hela vägen. Förutom i slutet då det blev riktigt tufft.
Vi väntar lite med slutdelen och håller oss kvar vid de första 21,1 kilometerna som Mikael passerade på 1.06,03.
– Jag hade en go känsla då och kände mig fräsch, men samtidigt visste jag att det skulle bli mycket värre senare i loppet. Det går inte att komma ifrån att den oron fanns där hela tiden. Man vet liksom vad som ska komma.
När farthållarna hade klivit av vid 25 kilometer så hade Mikael sällskap med några andra löpare fram tills 29 kilometer, sedan var han själv resten av vägen in till mål.
– Jag störs inte så mycket av springa ensam. Det gick fortsatt bra fram tills 35 kilometer, men sedan började det bli mer plågsamt.
Kan du jämföra smärtan med något annat lopp?
– Nej, det går inte. Det är speciellt. Jag var väldigt sliten och det är en annorlunda känsla jämfört med andra lopp där jag också blir trött, men inte på det här sättet.
Mikael tappade lite fart mellan 35 och 40 kilometer, som också löptes mer inne i Frankfurt.
– Ja, det var mer svängar under slutdelen av loppet och mer knixigt.
Han höll ändå ihop det storartat och sprang andra halvan på 1.06,04, totalt 2.12,07 vilket räckte till en elfteplats i den tuffa konkurrensen. Den snabbaste svenska maratontiden på 25 år.
– Jo, jag är nöjd, säger 26-åringen anspråkslöst.
Hur nöjt Sverige olympiska kommitté blir återstår att se. Ännu så länge finns ingen kvaltid presenterad. Självklart vill Mikael Ekvall till OS i Rio de Janeiro i augusti 2016.
– Jag lägger ingen energi på det nu. Räcker min tid till OS så gör den. Blir jag uttagen till OS så kommer hela mitt upplägg att riktas in mot att prestera så bra som möjligt där.
26 december åker Mikael återigen till Australien för att träna under ledning av Nic Bideau. Där blir han kvar i åtta veckor.
– Det är ett upplägg som passar mig perfekt. Det har fungerat bra tidigare och jag är trygg med träningen i Australien.
Ibland har han haft andra svenska topplöpare med sig ”down under”, men den här gången blir det inte så. Har de blivit avskräckta, eller?
– Ha, ha. Det får du fråga dem.
På plats under Frankfurt Marathon fanns också Mikaels pappa Pierre och hans svenska tränare Mats Erixon.
– Det var bra att båda var här och hejade och stöttade mig. Nu ska vi ut och käka och umgås lite också.
Vad blir det för firarmåltid?
– Inte pasta i alla fall. Det är jag riktigt trött på. Det blir nog en rejäl hamburgare, säger en av Sveriges snabbaste maratonlöpare genom tiderna.
