I spring gör vi ganska ofta reportage där vi springer milen med en person, här kommer milen med aktuella Andreas Tjärnberg.
För ett par år sedan bistod jag Astrid Friborg, som driver Berries by Astrid. I samband med detta berättade hon om en träningstokig kille, Andreas Tjärnberg, som hade gått in i hennes projekt och som hade en populär blogg kallad Superkroppen. Jag blev nyfiken. Hur kan man starta en blogg med ett så kaxigt namn?
Jag läste att Andreas ägnade sig åt hinderbanelöpning. Vad passade då bättre än att stämma träff med honom på mina gamla jaktmarker, hinderbanan i Karlberg i Stockholm.
Jag anländer till mötesplatsen 20 minuter innan avtalad tid och kan inte låta bli att köra ett varv på banan. Jag får puls. Det känns att det var 20 år sedan jag slutade med militär femkamp. Att jag då det begav sig kunde springa de 500 meterna på 2.22 känns smått overkligt i dag.
Andreas dyker upp punktligt. Miljön och situationen får adrenalinet att pumpa så vi trycker på från första steget. Följden blir att vi pratar som om vi sprang 200-metersintervaller, det vill säga inte så mycket. Men jag måste få veta bakgrunden till Superkroppen.
Andreas är brandman och räddningsdykare. Vid sidan av sitt jobb drev han en webbshop där han sålde brandskydd, utan att tjäna några större pengar.
– För två och ett halvt år sedan fattade jag ett beslut: Jag skulle ägna lika mycket tid på träning som jag lagt ner på webbshopen. Dessutom skulle jag blogga om träningen under ett namn som väcker uppmärksamhet. Det blev Superkroppen. Namnet driver lite med alla som vill uppnå något utan att offra tid på det – och det är många, säger Andreas, skrattar och tillägger:
– Jag har lite svårt att säga bloggadressen (superkroppen.nu, reds anm) till folk som jag träffar, utan skriver helst ner den.
Tough Viking gav mersmak
Tillsammans med en kompis ställde Andreas upp i swimrun-tävlingen Ångaloppet. De tog sig i mål, men sa efteråt: ”Aldrig mer!” Men Andreas fortsatte att träna, snubblade över en artikel om hinderbaneloppet Tough Viking och anmälde sig. Han fick mersmak minst sagt.
– Endorfinerna sprutade när jag passerade mållinjen och jag började genast att sätta upp nya mål. Jag kände att jag hittat en sport som passade mig.
Sedan tävlingsdebuten har Andreas genomfört ett 15-tal hinderbanelopp. Säsongen krönte han med VM i OCR (Obstacle course racing) i Ohio, Cincinnati, i oktober. För mig låter detta märkligt. Hur kan man bli VM-klar efter så pass få tävlingar? Jag associerar till boxningens virrvarr av världsmästarbälten och organisationer.
Sporten har sina rötter i USA och växer kraftigt. I Sverige finns ännu inget förbund, däremot flera olika privata initiativ, varav Tough Viking och Toughest är de största. Man kan kvalificera sig till VM genom att placera sig bra i bland annat Toughest. Andreas säkrade sin VM-plats genom Dirty Dozen i London.
VM-debuten blev en succé för Andreas som knep bronsmedaljen i M35-klassen. Han sammanfattade sin upplevelse mycket känslosamt i ett blogginlägg:
”Det går inte att hålla tillbaka.
Plötsligt förstår jag folk som gråter efter ett lopp.
Tårarna rinner för prestationen, för avslutet, för alla där hemma.
De rinner för att jag ska upp på pallen i Sverigekläder.
I ett VM!”
Tre grundpelare
Medan vi springer frågar jag Andreas om hans träning.
– Man kan säga att min filosofi bygger på tre grundpelare: träna, vila och äta. Jag tränar varje dag. Alltid tufft, inga tjafspass. Löpning blir det tre gånger i veckan – ett pass med korta intervaller, ett med långa intervaller och ett distanspass. Favoriten är distanspasset i skogen, gärna i så obanad terräng som möjligt.
Att han besitter mycket envishet och mental styrka, samt är utrustad med en vinnarskalle, gör förstås sitt till. Just den mentala biten är stor förklaring till hans framgångar.
Andreas fruktar annars att utpräglade löpare kommer att satsa på OCR. Loppen är oftast runt 15 kilometer och segrartiderna brukar ligga runt 1.20. En snabb löpare kan ta god på sig vid hindren, alternativt ta straffrundor, och ändå vara med i täten.
Rundan som vi springer denna dag, Kungsholmen runt med inslag av trappor, visar att Andreas är lätt i steget och väldigt stark i trappor. Sedan han började med OCR har han gått från cirka 50 minuter på milen till sub 40.
Andreas reflekterar över varför han springer:
– Det får mig att känna mig ung och stark och gör förhoppningsvis att jag får leva länge.
Intresset för OCR har ökat kraftigt i Sverige de senaste åren.
– Jag vill definitivt vara med och påverka framtiden för hinderbanelöpningen, säger han.
Ett sätta att bidra till utvecklingen är naturligtvis att ta initiativ till nya lopp, och det har han gjort. Andreas står bakom Ultimate OCR som avgörs i Åkersberga den 30 april.
– Nyligen blev det klart att OCR Team Sweden kommer använda loppet som en del i urvalsprocessen till nästa års team, berättar han stolt.
Se hur det gick idag på ultimateocr.se
