22 mars 2015 var sist jag sprang ett millopp. Då: Varvetmilen i ett blåsigt Göteborg och en tid på 38:50. Idag, den 13 oktober 2018 var det dags för comeback på distansen. Nu: Varvetmilen i ett Halmstad som bjöd på optimala förhållanden för löpning.
Sedan senaste inlägget har jag haft vissa problem med hälsenan vilket resulterade i att jag strök mig från Lidingöloppet. Självklart trist, men känns såhär i efterhand som rätt beslut då kroppen och hälsenan känns bättre än aldrig förr. Träningen har fungerat bra och senaste 14 dagarna har jag snittat på runt 15 km per dag. Det har dock blivit mestadels mängd och lite mindre kvalitet på träningen. Helt enligt plan för att om några veckor kunna dra upp kvaliteten för att komma i så bra form som möjligt till Valencia. Lite riskabelt att springa såpass mycket som jag gjort med tanke på att hälsenan strulat, jag är dock trygg i att det var bytet av skor som ledde till problemen. Mina nya Salomon Sonic Ra och Sonic Ra pro har fungerat väldigt bra och hälsenan är sig lik igen.
När BG häromveckan skrev och lockade med ett millopp blev jag direkt sugen. Eftersom mitt tidigare pers på milen var 32:06 från första milen på Köpenhamn halvmarathon kändes det inspirerande att ge distansen ett ärligt försök. Inför loppet spekulerade jag i vilken fart jag skulle klara av att hålla, sub30 tempo kändes lite väl optimistiskt, särskilt med tanke på att jag misstänkte att jag skulle bli tvungen att springa ensam. Inför loppet frågade BG vilket tempo jag planerade att hålla och jag svarade 3.05/km tempo. När jag sagt det var det inte så mycket att välja på, siktet var inställt på 31 minuter. Jag gick upp i täten direkt och märkte att ingen försökte ta min rygg, inte särskilt konstigt kanske när första kilometern gick på 2:50! Efter det skruvade jag ner på tempot lite för att undvika att klappa ihop helt mot slutet då jag inte visste hur kroppen skulle reagera på ett millopp. Under hela loppet sprang jag ensam, med undantag för “ledar-cyklisten” som visade mig vägen och såg till så de jag varvade inte sprang i vägen (jag fick aldrig möjlighet att tacka cyklisten efter loppet, ifall du läser detta – ett stort tack!). När jag sprang i mål visade klockan 31.01, vilket ger en snitt tid på 3.06. Två sekunder från att springa sub 31, irriterande men å andra sidan spelar det väl inte så stor roll – jag ska under 30 minuter. Ge mig en klunga att springa tillsammans med, några fler intervallpass och lite lugnare löpning dagarna inför så är jag under 30 minuter. Detta har växt fram som ett av mina stora mål för 2019. Bästa sättet att följa min resa mot milen under 30 minuter är här på Spring och min Instagram, @Ollerunning!
Imorgon väntar långpass… Får se hur benen känns… :-)
