Vi kallar honom för gubben i lådan, killen som med ganska ojämna mellanrum gör lopp som får oss att undra hur det är möjligt. Mellan loppen är det oftast rehabträning, cykel och airbike. Visst ett pass löpning om dagen de veckor han är hel, men det är otroligt lite för att prestera som han gör.
Jonas Glans historik med skador känner de flesta löpare till, även att ha varit en av de mest talangfyllda 1500 meters löparna vi haft i landet med 3.36,92. 2019 debuterade han på milen, främst för att kunna svara på frågan, vad gör du på milen. 28.41 räckte till seger i Valencia. Ett lopp som han då beskrev som bekvämt. Två år senare var det nästa millopp, bekvämt i 8,5 kilometer men sedan ökade han farten och dundrade till med 28.09 och nytt svenskt rekord. Den sista kilometern fart var så påfrestande att han hade revbenssmärtor i flera dagar efter loppet och menade att han för ovanlighetens skulle hade ett starkare huvud än kropp den dagen.
Loppet i Dresden i november 2020 var ett lopp med kniven på strupen, han behövde visa ett resultat för att inte få kraftigt sänkt ekonomiskt stöd av klubben. Ambitionen på startlinjen den gången var 29.15. I spring #1 2021 berättar Jonas om loppet:
Efter 6-7 kilometer känner jag att jag kan utmana om segern. David Nilsson är i samma sits. Jag blir väldigt inspirerad av situationen. Inför utgången på sista varvet, med 2,5 kilometer kvar, leder jag täten och får ta motvinden. Jag börjar sakta in för att spara krafter. David, som då ligger bakom mig, säger något i stil med ”Om du fortsätter hålla uppe farten så kan du slå svenskt rekord”. Jag svarar ”jag skiter i det, jag vill bara vinna”. David svarar ”du kommer att ångra dig”. Han lovar mig att ta över dragjobbet från 8,5 till 9,5 km om jag tar motvinden. Jag ger honom aldrig chansen, hans ord om att jag kommer ångra mig har bitit sig fast. När jag väl gör mitt ryck runt 8,5 kilometer vill jag skapa en stor lucka direkt så de inte kan utnyttja min rygg. Jag får luckan som jag vill och börjar kämpa emot klockan. När det återstår 500 meter försöker jag visualisera mig tillbaka till Ribersborg där jag har en uppmätt sträcka. Det fungerar.
Jonas berättade då om känslan som smög på honom efter några veckor, att han inte skulle få behålla rekordet särskilt länge – det var flera som han ansåg skulle kunna ta det. Men, rekordet har stått sig i två år och den som putsade det var Jonas själv. Jonas blev i helgen den första svensk att springa 10 kilometer landsväg under 28 minuter när han i Paris klockades på 27.58. Visst är han fortsatt gubben i lådan, men 2022 har varit ett starkt år för herr Glans, nytt PB på 3000 meter med 7.47,76 och sedan det fantastiska loppet i Söderhamn i slutet av juli där han persade på 5000 meter med 13.20,85, då bara tre sekunder från Gärderuds 46 år gamla svenska rekord. Sedan vet de flesta att det rekordet slaktades av Almgren i september när han sprang på otroliga 13.01,70. Men, att Glans skulle göra sub 28 nu var inte lika överraskande för oss som att han gjorde 28.09 för två år sedan.
Håller du med?
–Absolut, nu har jag kunnat träna och haft kontinuitet och loppen på 5000 meter har visat att det finns bra fart. Min träning under hösten har dessutom fungerar väldigt bra. Så detta känns riktigt bra och jag är väldigt nöjd, men känslan efter Dresden var ganska mer överväldigande.
Jag vet att du inte formtoppar, men hur har du tränat inför Paris. Vad var tankarna med loppet denna gången? Var det Sub 28?
–Nej, jag hade egentligen bara bestämt att jag skulle springa utan att pressa mig i minst 6 km, se vad det fanns för klungor och bara följa med. Någonstans fanns 28.20 som en målbild men jag visste samtidigt inte hur kylan skulle påverka mig, det var riktigt kallt. Nu har vi ju haft det kallt i Skåne också så jag var acklimatiserad men ändå lite osäker på hur det skulle påverka. Träningen har fungerat bra och jag hade en stor tro på mig själv även om det inte var nu jag skulle vara som bäst.
När jag ser film från loppet så upplever jag inte det som en snabb bana, men 6 personer under 28 minuter och 60 under 30 minuter säger något helt annat, hur var den?
–Jag är också förvånad, det är tre varv och totalt 40 kurvor på loppet, på varje varv är det en stigning och utförslöpa på ca 250 meter, inte många höjdmeter, men ändå. Det som gör den snabb är säkert att den är väldigt skyddad, man springer inne bland hus hela tiden, det blir som en racingkänsla.
Jag förstod att du var lite avvaktade i början men plockade sedan placeringar, eller?
–Jo, jag låg väldigt långt bak i början, passerade trots detta 5 km på ganska exakt 14 minuter. Sedan gick det lite långsammare mellan 7 och 8 kilometer men sedan var det snabba sista 2 kilometrar. Jag plockade löpare hela tiden, det gav mycket energi. Vid 8 kilometer insåg jag att det kunde bli svenskt rekord, men jag trodde absolut inte det skulle bli sub 28, det var en härlig bonus.
Hur var känslan fysiskt efter denna gången, revbenen, låren?
–Nu är jag mer van vid farten så i revbenen känner jag inget, men låren är ömma. Tror framför allt det är av de höjdmeterna som fanns, det är mer än jag kan hitta i Malmö även om det inte var mycket.
Du har ju blivit pappa och dessutom börjat jobba, hur fixat du träningen?
–Det är absolut ett annat fokus och mer pussel. Jag arbetar 80% men har i höst varit pappaledig så det har gett mig en annan möjlighet. De flesta av mina pass sker när min fru är hemma och passar vår son, men det har blivit några väldigt lugna pass med vagnen. Den största skillnaden är väl att det blivit färre dubbelpass men istället lite längre pass, jag tror aldrig jag har varit så här stark aerobt tidigare.
För några år sedan försökte du med hjälp av en psykolog att sluta med löpningen, men du hittade en annan syn på din löpning istället. Hur resonerar du idag?
–Jag har inte behövt någon hjälp efter det, löpningen är mindre kravfylld och jag tränar och tävlar enbart på mina egna villkor.
Du sa också att det var två saker som motiverade dig, en bättre 5000 meter tid och att springa fler stadslopp. Du har fått bra kvitto i år på att du har lyckats med båda, har du hittat hem?
–Jo, jag trivs otroligt bra med detta, stadsloppen är väldigt kul och man får se något annat än arenor. Stämningen runt loppen är också väldigt stimulerande, jag trivs verkligen bra med detta.
Jag misstänker att du trots allt nu sneglar på Danielsson svenska rekord på 10 000 meter, eller?
–Absolut, jag ska testa 10 000 meter nästa år. Det är en helt annan tävling men ambitionen kommer definitivt vara att springa fort. Sedan är kvalificeringstiderna till mästerskapen på 10 000 meter helt galna så det kommer bli en del 5000 meter också där chansen är större.
Med nytt svenskt rekord på 10 km landsväg en månad innan Valencia 10 km som var huvudmålet, hur tänker du?
Jag kommer åka till Valencia om jag håller mig frisk och hel. Det är klart bättre väder där, en bättre bana så ambitionen måste ju vara att putsa tiden lite till.
Spring önskar dig stort lycka till och kommer naturligtvis följa dig. Vi hörs väl efter loppet…
