Det finns en gräns för hur slappt det får bli med uppdateringarna här och den gränsen drar jag vid utebliven årssummering. Så, hur var detta herrens år 2021? Jag skulle nog vilja kalla det för ett janusår med två ansikten. Första halvan rätt bra: låg stabilt runt sjumilaveckor i lugnt tempo under vintern. Sen med inslag av lite fart och kvalitet framåt vårkanten vilket renderade mig pers på 5000 och 10000 meter i juni. Efter det hamnade löpningen lite i skymundan resten av sommaren och hösten blev (som vanligt) hackig som jag skrev om senast.
Planerna på ett maraton gav jag upp tidigt och i november kastade jag även in handduken på två halvmaror pga känning i en vad (Uppsala) och förkylning (Strängnäs). Sista chansen att nåla fast en nummerlapp på bröstet såg ut att bli nyårsloppet i Vallentuna men som lök på laxen stukade jag foten rätt rejält på en isfläck för två veckor sen (#jesuissarahsjöström). Inget brutet och jag har börjat jogga igång igen men jag känner på mig att stelheten i fotleden kommer följa med mig en bra bit in i framtiden. Ändå skönt med skador som man vet var man har. Ofta är det ju luddigare. Är det här lite träningsvärk bara? Kan det vara en stressfraktur på gång? Borde jag vila? Kan jag springa på? Nej, tydlig koppling mellan trauma och smärta tack. Påkörd av en buss? Perfekt!
Sett till siffror så hade jag länge en förhoppning om att komma upp i snygga 365 mil det här året men icke sa Nicke. Pga stukningen fattas det även ett tiotal mil till rekordet från 2018 då jag sprang 348 mil. Räknar jag loggade träningstimmar så når jag däremot upp till 365 timmar på nåt av mina nästkommande pass. Men det blir tyvärr en helt meningslös siffra eftersom det i princip bara innebär att jag räknar med längd- och rullskidor. Cykling, simning och dom enstaka passen på gymmets konditionsmaskiner loggar jag sällan så den totala träningsmängden blir mer en uppskattning i mitt huvud som beror väldigt mycket på vad man räknar in.
Nu är jag inte heller så fixerad vid mil och timmar som det kanske låter, men jag tycker att det är kul att kolla statistik i efterhand. Och ett samband är extremt tydligt: ju fler mil i benen desto bättre presterar jag. Volym och kontinuitet är långt mycket viktigare än träningsupplägget i övrigt, vilka pass som körs och vilka farter det springs i. Elementärt, så klart.
Målsättningen för 2022 handlar väl mest om att få till den där kontinuiteten bättre, hur nu det ska gå till. Nåt större behov av en volymökning ser jag inte utan fortsätter väl att sikta mot 365 mil. Däremot ska jag försöka komma igång med fartträningen igen så fort som möjligt och försöka bibehålla den under vintern och inte bara köra lugna pass som jag gjorde i fjol. Om nu foten och vinterunderlaget tillåter det. Sen när tävlingarna drar igång känner jag att det vore på tiden att leverera nånting anständigt på hel- och halvmaraton. Jag vågar i det här läget inte ens snegla på några lopp eller datum, inte heller några specifika tider. Förhoppningsvis kommer det i alla fall att finnas fler lopp att välja på, det har varit lite skralt i år. Jag tar det som det kommer och jag spår att 2022 kommer att bli dom sena efteranmälningarnas år för min del. Vi ses på startlinjen!
