På väg

0
20

Ja nu satan är jag på väg, alltså inte på väg någonstans utan på väg mot en jävla bra form. Sista månaden har varit fylld av träning. Gräsklippning, blåbärsplockning och renoverande har fått stått åt sidan och timmarna har istället lagts på stigmatande. Så många mil har det egentligen inte blivit, men milen har varit sega, långsamma och tunga. Det har varit helvetets backpass, mysjoggar på stig och annan tidskrävande träning, dessutom ett stort hävande av RÅ prestation . Att det dessutom tryckts in ett ganska stort antal pass med tider över tre timmar gör mig säker på min sak. Min kropp är redo, den kan möta fjällmarabanan. Den kan gå för fullt redan från start och sedan bara mosa på. Självklart finns det frågetecken, svagheter som kan blottas när som helst, men dessa finns ingen anledning att skriva om eller tänka på just nu. Just nu byggs bara egot, ett ego som redan eventuellt är för stort ska bli ännu större, för på fjället kommer ingen hjälpa mig, där är det bara jag och mitt ego mot alla andra.

I helgen var jag uppe i Trillevallen och testade banorna inför fjällmaraveckan. För att få maximalt av långhelgen utan familj ställdes klockan på 03.30 och innan fyra rullade bilen mot Stockholm där min medföljare väntade. Han somnade gott efter en stund, men till Järvsö var han vaken. Där skulle helgens första pass klaras. Apkallt ute och regnet hängde i luften. Det fanns ett 15km spår som verkade helt perfekt. Dock var detta spår helt omöjligt att hitta runt, tror det var uppmarkerat med blå färg ibörjan av 50-talet. Vi snurrade runt, runt, runt och tillslut efter dryga timmen kom vi i alla fall tillbaka till bilen. In i bilen och full fart norrut igen. Lagom till eftermiddagen efter typ 8timmar i bilen var vi uppe i Trillevallen. Jag hade bestämt att halvmarabanan skulle testas denna dag. Patriks fjällmarateam ställde upp maximalt på oss och skjutsade ner oss till Ottsjö bua där starten kommer gå. Vi matade iväg och märkte att banan inte var helt klar, så vi sprang lite fel här och där, men tillslut stod vi på toppen av den tredje stigningen för, Välliste och hade bara backen ner till målet kvar. 27km och lite drygt 3h fick bli ett bra uppstartspass. Den som tror halvmarabanan kommer vara lätt, ska tänka om, den är förbannat tungsprungen även om längden kanske inte avskräcker så många. Inte supermycket träning denna dagen, men ändå somnade man fint efteråt. Vi hade fått ett konferenshotell för oss själva, så var inte mycket som störde där.

Står och blickar ut över skutan och halvmarabanan.
Står och blickar ut över skutan och halvmarabanan.

Dagen efter hade jag bestämt att fjällmarabanan skulle testas. 10.00 sharp rullade vi iväg från Årefjällsloppsstarten i Vålådalen. Sprang över Ottfjället, som var kallt som bara satan. Nerför backen mot Nordbottnen. Erik var stark, jag var lycklig. Att få vara här och träna är verkligen perfekt även om vädret sög skit. Banan flöt på fram Ottsjö bua, där Erik var minst sagt sugen på något snaskigt, dock hade affären lunchstängt (!!) när vi kom fram, desperationen var stor tills jag berättade att det fanns lite snask i min väska. Dock bröt jag mot mina principer på detta pass och åt en kexchoklad och drack 4dl vatten. Mest för att kexchokladen såg så god ut framfickan på väskan. Resten av banan klarades av och efter totalt 5h var vi hemma. Ingen tid som räcker långt på loppet, men denna dag räckte det gott. En full hand komplett. Dagen fick förgyllas av fiske och vila. Tredje dagen uppstod jag på, kände mig ok, Erik var lite öm i ett knä och tog en dag i sängen istället. Körde en morgonjogg på 80min för att komma igång. Sedan var det dags för test av vertical banan uppför Åreskutan. Jag hade lite muskelproblem och räknade med att inte springa speciellt snabbt. Kändes ok i kroppen och klättrade på i distansfart. Hade en helvetes motvind och regnet öste ner. Desto högre man kom desto kallare blev och tillslut efter 40:e fellöpning frös jag som en abborre. Hade en bra bit kvar till toppen och fortsatte. Här låg dimman så tät att handen knappt var synlig. Hittade dock till toppen på en icke snabb tid. Räknar med att på tävlingen kunna göra en kvart snabbare eller liknande. Hittade dessutom inte målenheten och fick ingen tid på top score listan. Min tid på hamnar nog inte särskilt högt där heller. Efter målgång började problemen på riktigt. Jag hade underskattat vildheten på skutan och hade stora problem att hitta ner, 0 gradigt, snöblandat regn och satans blåst tillsammans med tunna kläder gjorde inte livet lättare. Tappade bort ledmarkeringen, letade desperat utan att finna den igen. Frös så jag knappt kunde stå upp och vinglade nerför berget. Tillslut kom jag lite turligt ner på en MTB led som kunde hjälpa mig ner. Men ett nytt personligt rekord i att frysa uppnåddes i alla fall.

Ottfjället bjöd på sitt allra bästa väder.
Ottfjället bjöd på sitt allra bästa väder.

Efter detta var alla banor testade och kvällsjoggen fick bli upp Välliste från Trillevallen. Mot all förmodan var vädret bra och benen svarade fint. Sista dagen på detta miniläger kördes 2 lugnare pass för att sedan göra en maxinsats med körningen hem. 3minuter pisspaus och chaufförsbyte i Järvsö annars rullade vi hela vägen till Stockholm utan stopp. Bra helg, bra banor, underbart sällskap, ett härligt bemötande, bra mat och ett jävla skitväder gjorde mig än mer självsäker. Detta är min grej, jag är redo. Undrar om alla andra är det, den 8 augusti då kör jag åtminstone som satan….

Middagen fixad
Middagen fixad.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här