De senaste veckorna har inneburit hela tre pers för mig och det får man väl vara nöjd med!
De gamla tiderna är ifrån höstas och nu har jag äntligen gjort säsongspremiär på milen och hunnit med två nya maxtester. Min tusing är jag nog mest nöjd med. Den sprang jag utan större problem och hade nog kunnat öppna lite hårdare. Känns alltid bra att ha med sig känslan att det finns mer att ta av. Tretusingen var rätt seg, men det är väl bra att persa med över minuten. Milen är helt ok tycker jag. Jag önskar nog att jag hade haft mer att ge på slutet.
Den är konstig den där känslan när man persar med över tre minuter och intalar sig själv att man är nöjd, fast man ändå inte riktigt är det. Eller jag är väl nöjd… typ. Men direkt efter loppet började jag fundera på vad som är nästa steg i min utveckling och hur jag ska lägga upp träningen för att bli ännu bättre. Som löpare är jag ivrig och vill ha snabba resultat (inte nöjd, ville springa snabbare), men som tränare har jag större tålamod och all höstträning har gått som den ska (jättenöjd, allt har gått enligt plan). Min höst- och vinterträning har bara bestått av 1–2 mil i veckan i 6.30-tempo, något enstaka kvalitetspass då och då. Det var min plan också. Det här första året är till för att vänja kroppen vid långdistanslöpning och låta den anpassa sig. Jag visste att jag skulle persa på milen med ett par minuter, även om jag inte har tränat så hårt. Men mycket vill ha mer! Jag kan inte låta bli att längta lite till hösten när det är dags att höja insatsen. Men först ska jag njuta av en härliga löparsommar med många lopp och förhoppningsvis ska jag kunna pressa mig under 50 min på milen officiellt!
*Gävlemilen mäter 10 165 m. Enligt min klocka sprang jag milen under 50 min, men här räknar vi bara officiella resultat!
