Premiär för vattenlöpning

1
115

Jag tittar med stor skepsis på orienteringsstjärnan Jerker Lysell och hans polare i poolen när de frenetiskt springer i vattnet.
Jag är inte ett dugg frestad att joina. Men efter att ha tagit ett gäng bilder inför ett framtida reportage i ämnet så kliver jag i böljorna på Centralbadet i Norrköping. Först drar jag åt ett flytbälte runt magen.
”Det ser bra ut”, ropar Jerker.
Hmm, tänker jag och försöker jogga i vattnet. Till att börja med känns det som ett mellanting mellan simning, gång och visst mått av löpning. Armarna pendlar okontrollerat fram och tillbaka.
Pulsen höjs till en början inte speciellt mycket. Jag är en nybörjare utan kurs, mål och mening.
I ärlighetens namn känns det också något töntigt att kuta i vatten, när det går att simma. De tankarna slår jag snabbt åt sidan.
Motionssimmarna forsar fram i en ojämn ström och det är inte helt enkelt att kryssa fram bland allt folk. När vi går på de snabbare intervallerna blir plötsligt en bana ledig, det känns bra. Först kör vi fyra minuter ganska snabbt innan det riktigt snabba börjar, då har vi också kört fyra minuter tidigare, mer som en del av uppvärmningen.
Nu är det allvar. 10×30 sekunder i två set. Full fart.

DSC_9142
Orienteringsstjärnan Jerker Lysell är en van vattenlöpare. Foto: Mikael Grip

Jag har förstås svårt att hänga med Jerker, konstigt annars. Men jag har också jobbigt att ta i på samma sätt som på land. Efter några intervaller fattar jag att jag måste ta i på riktigt och jag blir inte lika akterseglad längre.
Pulsen höjs då automatiskt och det blir jobbigt, men samtidigt roligare.
Jerker ligger som högst bara några slag från sin maxpuls.
På slutet börjar benen att misströsta. Jag har spänt mig en hel del och jag får krampkänningar i vaderna. Det känns konstigt, för det har ändå varit ett mycket lugnare pass än att springa vanliga hårda intervaller på bana.
Det är den direkta känslan i vattnet. När jag hoppar upp ur böljorna kommer verkligheten ifatt.
Benen är blytunga, verkligen. Jag har svårt att gå de första tio minuterna och jag börjar tänka på mat och dryck.
Vattenlöpningen tar riktigt bra och är säkert nyttigt även om man inte rehabtränar. För Jerkers del har vattenlöpningen blivit en naturlig del av träningen eftersom han länge dragits med en skada som gör det svårt för honom att träna vanlig löpning.
Håll utkik! Snart kommer Jerkers tips och anledningar till varför vattenlöpning är bra i artikelform. Både för elit och motionärer.

Föregående artikelMycket smärta för lite lycka
Nästa artikelResultat SM-milen
Redaktören har ordet Namn: Mikael Grip. Bor: Krokek (utanför Norrköping). Meriter: Silvermedalj på 800 meter från Tiwaz. Open 1979 och en bronsmedalj från 1981. Deltog i press-EM Göteborg 2006 på 800 meter. Har genomfört två Lidingölopp. Flera Grabbhalvor bland de 100 bästa. Tvåa i Kvarseborundan (2009). Personliga rekord: Fem km landsväg: 18.10. Tio km: 37.35. Halvmaraton 1.23,16. Favoritsträcka: Letar fortfarande. Vill med löpningen: Må bra, orka mer och därigenom göra det jag vill i livet. Roligaste löpminne: När jag 2006 var i Atlasbergen i Marocko och följde Sveriges då bästa maratonlöpare Said Regragui. Ser fram emot: Att utveckla Spring Löpning För Alla till någonting riktigt bra för alla löpare i Sverige.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här