Race Report Hässelbyloppet – sub38 en ny lägstanivå!

0
143

Tempot börjar glida upp mot 4:00/km, mjölksyran i låren börjar störa löpningen och det känns som att jag andas genom ett sugrör. Förhoppningen om en snabb 10km och en episk comeback från sjukdom och tung jobbperiod dog 6km in på Hässelbyloppet. En enda tanke dök upp i huvudet, ”Varför utsätter man sig för detta?”

Det har varit en berg- och dalbana till löparår. I februari skruvas tempot upp rejält på inomhuspassen i hallen. Känslan är god. Sen kommer bristningen. Och sjukveckan. Laddar om, kör ”en Lars Andersson” och springer Seedningsloppet till Göteborgsvarvet 10km med löpvagn för att jag tycker att formen känns kass och gör 38:41. Tre dagar senare föds min andra son och ambitioner om snabba tider läggs på hyllan. En månad senare springer jag i mål på SM-milen i Malmö på 34:59. Två veckor efter detta gör jag två av mina livs pass. En vecks efter det blir jag sjuk. Följande veckor avverkar jag Springtime 10k på 36:24 efter lite dåliga vibbar och följer upp med att braka ihop efter 25km på Köpenhamn Marathon (dock i mål på 2:57). Sviterna blir en överansträngd hälsena och två veckor vila. Sedan sommaren har det varit fram och tillbaka tills 10 veckor sedan. Lämnar besked med att göra ett banpass jag aldrig kommer att glömma och sneglar ner mot 1:20 på halvmaran och 35 på milen. Följer upp med ett katastroflopp på Prinsens Minne 21,1km på 1:32, följt av en episk 5km med löpvagn helgen efter på 18:26. Sen kom Helsingborg Marathon som jag är tävlingsledare för vilket innebar två veckor helvila pga tidsbrist. Laddar om och siktar in mig på sub 37 på Hässelby och blir sjuk hela veckan. Så. Här var min säsong i ett långt stycke. Hur har din säsong varit älskling?

 

Johan, taggad för en snabb öppning
 
Så efter en lång säsong med bra träning men med dålig kontinuitet i form av en del avbräck är det alltså dags för säsongens sista 10km, Hässelbyloppet. Hade du frågat 10 veckor sedan vad målet var hade jag sagt 34:58 (PB). Hade du frågat två veckor sedan vad målet var hade jag svarat 37:59. Hade du frågat förra veckan hade svaret varit 36:40. Och hade du frågat två dagar sedan hade svaret varit att jag förmodligen inte skulle starta. I måndags fick jag halsont som blev värre för varje dag och som peakade i torsdags. Ingen feber och knappt någon påverkan på resten av kroppen men jag är smart nog att veta när jag ska vila. I fredags fick jag även sönernas lättare ögoninflammation (tack grabbar!) men det var överkomligt. Så efter ett kort 5km pass med en fartökning på lördagen så bestämde jag mig att jag ändå skulle testa och starta. Och vilken känsla det var när vi anlände en timme innan start. WOW! Tusentals förväntansfulla löpare, solsken, 9 grader och nästan vindstilla. YES! Genast började kroppen komma igång. Siktet tillbaka på 36:40. 3:40/km, hur svårt kan det vara?

 

även jag var taggad för farthållning i 3:40 tempo
 
Min svåger Johan och jag värmer upp och ser löparprofil efter löparprofil. Lars Södergård var nog den roligaste (slutade 5:a på 30:52). Varför är det kul? Jo, jag följer Fredrik Uhrbom på instagram och han har av någon anledning i sitt sikte att piska ”Löparlasse”. Först tyckte jag det var måttligt kul men efter att Fredrik fortsatt tanka upp bilder på ”Löparlasse” och använda #löparlasse har denna satt sig rejält. Gå in och kika! I övrigt är min svåger Johan (född 68) just nu största inspirationen som stadigt förbättrat sig år för år och på loppet tokpersade med en minut på 35:36. Så jäkla starkt!! Och min egen insats? Där fanns mer att önska.

  
Starten går och det är trångt, trots att vi startar i ”elitledet”. Johan och jag hade fått startnummer 37 respektive 60. Förväntningarna var höga… Klockar 3:42 i en ruskigt svårlöpt kilometer (på grund av trängsel) men kan sedan under andra kilometern släppa på rejält i ett utförsparti. Klockar 3:33 samtidigt som jag ser Johan segla iväg mot jakten på sub36. Känslan vid 2,5 är riktigt bra, tempot känns ”behagligt” och passerar tredje kilometern på 3:40 som var tänkt måltempo. Tänkte ”nu jäklar ska jag glida fram till kilometer 8!”. Fördelen med Hässelbyloppet är att den drar otroligt mycket duktiga löpare så att ta rygg på någon är busenkelt. Det var ett enda långt pärlband framåt och bakåt så att rulla bakom någon kändes lugnt. Trodde jag. 500m senare börjar kroppen kämpa emot. Vid kilometer fyra visste jag att det var kört. 3:45 och dåliga tankar hade trängt sig in när flåset börjar tappa rytm. Passerar 5km på 18:24, fyra sekunder långsammare än tänkt men är nu väldigt trött . Inser att det bara är att släppa tankar om tänkt måltid och det handlar om att ta sig i mål med värdighet. Suck

 

actionbild från 6,5km
 
Vid 6,5km väntade familjerna och barnens hejarop ger energi till huvudet men tyvärr inte till benen. Börjar redan känna mjölksyra och sjukveckan gör sig påmind. En lång backe upp till kilometer åtta och kilometern närmar sig 4:00 (landar på 3:58). Jag passerar kilometer åtta och en snabb huvudräkning ger att jag behöver 3:50, 3:50 gör att nå sub 38, något som blivit en skamgräns för mig (vill poängtera att alla springer på olika tider och denna tid är otroligt imponerande för många löpare! Men med min grund, träningsmängd och målsättning räknar jag det som min lägstanivå). Tävlingsdjävulen i mig slår på knappen och jag klockar 3:48 på kilometer nio. Sen ökar jag och springer in på sista 250m på tartanen på Hässelby IP och utbrister ett ”segervrål” när jag passerar mållinjen på 37:53. Victory!

 

två glada svågrar efter avslutat lopp
 
Det här med målsättningar och ambitioner är svårt. Samma sak med hur höga förväntningar och vilken press man sätter på sig själv att uppfylla dem. Jag har lärt mig att det är väldigt viktigt att vara fokuserad och disciplinerad när man tränar mot sina mål. Men också att man får lov att ha sämre dagar, le och säga ”skitsamma”. Jag hade önskat mer av dagens lopp tidsmässigt men kom på mig själv att stanna upp en sekund i tankarna på upploppet och kände mig glad åt att få vara frisk och igång igen. Det är det största målet av dem alla – att få vara frisk och springa.

Nu laddar jag om med sikte på årets sista tävling (dock två deltävlingar på vägen) den 22/11. 21,1km i Helsingör, dags att krossa nya PB:n!

Ha en härlig löparvecka

/Han med skor

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här