Racerapport Adidas City Run Fulham

Aktuellt  

Starten har gått.

Så var dagen kommen att äntligen åka över till London och springa Adidas City Run Fulham.

Dålig sömn för både mig och kompis samt avgång 7:05 på lördagsmorgonen var kanske inte starten man ville ha på denna resa men då vi båda var väldigt laddade var det bara gilla läget.

Lördagsförmiddagen spenderades med att hämta tävlingströjor, lära sig färdrutten till och från hotell mm samt klippa en god burgare till lunch. Efter incheckning drog vi in till Piccadilly Circus för lite sightseeing, inte optimalt ur prestationssynpunkt men desto trevligare att ha sett något förutom hotellrum och tävlingsområdet. Vi var tillbaka på hotellet rätt tidigt och efter några avsnitt på nya säsongen av Narcos slocknade vi ovaggade.

På söndag morgon och raceday intogs lite lätt frukost på rummet innan vi tog oss till tävlingsområdet som bara låg någon station med tuben bort. Kyligt med ca fem grader men solen var framme så värmen skulle nog inte bli något problem.

Väl framme började det fyllas på bra med folk i den inte allt för stora parken. Lite ombyte och inlämning av kläder nån timme senare var det dags att bege sig till startfållan.

Det  var dock inte helt optimalt då fållorna öppnade 30 min innan vilket är då jag vanligtvis börjar värma upp. När vi gick in nu var det minst 500 personer före i starten vilket inte skulle vara toppen om man ville sätta en hyfsad tid.

Bestämde mig fort för att lämna fållan och värma upp vid andra sidan staketet innan jag kunde komma in från andra hållet och ställa mig i första led inför start.

Bra tryck på de startande, speakern och musiken var härligt samt att dubbla olympiska mästaren i triathlon Alistair Brownlee var starter gjorde inte saken sämre.

Starten gick och kom iväg ok och som vanligt var det några spurtare som ville vara med i täten första hundra meterna. Känslan i huvudet var inte på topp och tänkte ganska omgående att detta är sista loppet för året och att jag bara ska ta mig igenom det och njuta. Hade dock lovat mig själv att starta första km på 3:30 vilket jag också gjorde och då vaknade jag lite och då kör vi väl en till då i samma tempo tänkte jag. Så höll det på och när femman passerades på 17:42 förstod jag att jag hade nytt landsvägspers var inom räckhåll och djävulen väcktes ordentligt. Vid km sju sprang vi runt Chelsea FCs arena vilket var mäktigt. Sista två tryckte jag ur det sista jag hade och gick i mål på 35:42, nytt pers med 57 sek och endast tolv sekunder från rekordet på 10000 m.

Placeringen blev 27 av ca 4000 + som gick i mål. Vann gjorde landslagslöparen på medeldistans Markhim Lonsdale på tiden 32:22.

Förutom medalj, tröja, dricka och bars ingick även ”gratis” bilder vilket var trevligt.

Banan var snabb och i princip platt och det enda som drog ner farten lite var en del kurvor men då bilvägarna var avstängda fanns det gott om plats för alla. Banan samt det seriösa arrangemanget gör att detta verkligen är ett lopp att rekommendera.

Mycket nöjd med resultatet blev det snabbt utdelning av den feta medaljen och hämtning av den inlämnade väskan. Några minuter senare kommer kompisen i mål, även han med nytt rekord med över minuten. Med ganska tight tidschema för flyget hem gick det snabbt tillbaka till hotellet för snabbdusch och sedan färd mot flygplatsen. Med lagom marginal gick vi sedan planet för hemfärd och landade sedan ca 18 i Sverige efter en mycket kul och intensiv helg.

Öppna spjäll sista fem hundra meterna.

 

Fet medalj.

 Dela på Facebook