Sämsta någonsin men sååå nöjd….

BG  

Premiären avklarad och kroppen höll…

Tvillingarna agerar livvakter till Anna Bjurman

I mitten av mars 2016 förstod jag att mina baksidor var sämre än någonsin, ställde in de flesta kvalitetspassen, fortsatte tävla lite men efter ett tag gav jag upp även det. Sommaren var en lång plåga med få pass, nästan ingen kvalitet – men jag genomförde Lidingöloppet som avslutning på säsongen. Då fick jag även inflammation i hälsenan. Har alltid imponerats över de som varit i skadesituationen och orkat köra rehab, nu var jag där själv. Avbryt all, börja om och tänk långsiktigt. Skulle jag klara det?

Nu är jag faktiskt stolt över mig själv. Träffade min sjukgymnast i veckan, första gången på 5 veckor. Berättade att jag börjat springa – hon bara tittade på mig, är det sant? Det trodde jag aldrig – vilket bra läkekött du måste ha och vad duktig du varit på rehab :) De som känner mig vet att det har aldrig varit mitt signum, tvärtom…

Jag är inte 100% hel, det blir man nog aldrig i min ålder, men jag springer och i går var det äntligen dags att testa att tävla igen. Jag var riktigt skraj, osäker – tänk om det inte håller, ska jag börja om igen? Promenader, yoga, tåhävningar till leda, gummibandet för baksidorna, mm. Har testat öka farten några gånger de senaste veckorna men då har det knutit sig i ena vaden, ovana att gå upp och trycka helt enkelt.

I onsdags lades startlistan ut på arrangörens hemsida, DM 3000m. Min favoritdistans – shit vad jag blev nervös. Magen pirrade och jag fick springa på toaletten, 3 dygn innan start, haha. Det är seedade heat och jag hade anmält mig på 10.30, har aldrig varit över 10 minuter tror jag, så jag hade verkligen inte spänt bågen högt. Baserade 10.30 på några 1000m tester jag gjort plus att jag vet att jag har en växel till när det gäller, om bara kroppen…. Hade en tanke om att 10.45 var godkänt. Vill sedan plocka 15sek till SM i Borås om 2 veckor.

Fredag kväll, yatzy – skrockfull, går det bra så jäklar… 335 poäng! YES! Plötsligt så kändes 10:30 väldigt realistiskt.

Vi var ca 15 personer från klubben som skulle tävla plus att ett antal av de jag coachar individuellt så väl på plats i Malmö så var de aldrig jobbigt eller nervöst. Fokus låg mer på de andra, ge mellantider, peppa, etc. I mitt heat skulle dessutom adept Anna Bjurman springa – ville ha ner henne på 10.30, dvs hade en roll att hitta jämnt tempo för henne också.

Hur lugnt det än känns så när uppropet sker, man radar upp sig på startlinjen och sätter fingret på startknappen – då kommer pulsen, pulsen som både gör en lite nervös och uppfylld av glädje. Jag ska tävla igen, jag ska köra 15 varv på 42 sekunder, nu är det upp till bevis.

Startskottet går och jag hamnar som nummer tre, förstår att Anna lägger sig i ryggen på mig, men även tvillingbrorsan finns där. Arne Mårtensson står vid varvningen, 41,4 – kanon… efter tre varv går jag om Anders som ligger tvåa och jag har Marie Sandström 10-15 framför mig. Inställningen är dock inte placering utan jämnt tempo för att klara 10.30. Det kändes oförskämt bra, passerade 1000m på 3.27, låg kvar precis runt 42 på varven, och passerade 2000m på 6.58. Brorsan fick kliva av på grund av en bristning, Anna ligger kvar, starkt! Med 2,5 varv så går hon om, känner hur glad jag blir. Att hon vågar, det är mod och viktigt – jag hänger på och med 150m kvar måste jag ju visa att coachen fortsatt är lite bättre, trycker in i mål och tar henne med 2,5 sekunder. Det stör henne efteråt :)

I mål på 10,27 – sämsta tiden någonsin men så glad. Vaden värker men munnen ler, nu jäklar ska 2017 bli kul. Inte stressa men fortsätt ta steg för steg….

Glädjen i klubben var stor, de flesta gör bra resultat och den första avstämningen för året ger svar – vinterträningen har gett resultat. Även adepterna går runt och ler… löpning är så jäkla kul, eller hur!

BTW – de flesta texterna till #1 2017 är nu på plats och tyvärr måste jag meddela att det blir 148 sidor igen. Inte bra för ekonomin men svårt att låta bli. Det finns helt enkelt för mycket kul att rapportera, för många intressanta människor att prata med. Tycker det är ett otroligt bra nummer som jag vet att många kommer spara under lång tid. Statistiken för 2016 på 800 meter upp till maraton för alla åldersklasser, häftigt att titta och jämföra. Vinnarna i de olika kategorierna som ni har röstat om. Vi möter Kalle Berglund, Ida Nilsson, Petra möte Micael Dahlen, Vi tar pulsen på Meraf Bahta, profilen Göran Högberg, systrarna Borgström och sedan ett härligt reportage om svensk löpnings utveckling de senaste 30 åren. LÄNGTA! Har ni inte beställt en prenumeration, tveka inte …

http://spring.prenservice.se/kodlandning?internetkod=436-4361001

 Dela på Facebook