SM 100 km

0
1648

Hur spännande kan det vara att springa 100 km på en 975 lång bana? 102 varv…. Ja, det skulle visa sig att det var så spännande så undertecknade under långa perioder hade ståpäls.

Årets SM hade på förhand det bästa startfältet någonsin, men många hade av olika anledningar försvunnit innan starten. Av 78 anmälda var det endast 53 som stod på startlinjen kl.08:00 på söndagen. Jag hade lämnat hemmet 06:15, samåkt med Josef Hamber upp, han skulle debutera och hade satt ribban på sub 7 timmar. Bara 8 svenskar har klarat sub 7 timmar. Jag skulle langa vätska, salttabletter, gels, jag allt möjligt – det var en tydlig plan…. Vi pratade i bilen om motståndarna, Elov var den tydliga favoriten men det hade i de sociala kanalerna dykt upp en Anton Gustavsson som sprungit ett 70 km träningspass i i 3:43 tempo… Sedan var det Maratonlabbets Erik som samlat kilometer på kilometer. Josef själv berättade att årets längsta pass var 39 km och han hade inte sprungit över 3 timmar en enda gång, gulp tänkte jag.. hur ska detta gå?

Vi anlände till Halmstad, det var god stämning på tävlingsområdet, jag träffade min adept Frida Södermark. Hon sa i början på året, jag är gravid och det är beräknat till den 13 juli. Jag vill satsa på att klara av att springa 100 km veckan innan….. Haha.. det har gått otroligt bra, vi har dragit ner på kalitetspassen rejält, många pass, ganska långa men lugna – de kvalitetspass hon har gjort har varit förvånansvärt bra så att hon skulle fixa dagens lopp var det ingen tvekan om, om inte vattnet skulle gå :)

Jag och Frida jämför våra sexpack

Nåväl, jag följde framför allt Josefs lopp och hans kamp under dagen. Ambitionen var 4:12 tempo, dvs ca 4:06 per varv… hur svårt kan det vara? Bara 102 varv :)

Starten gick, Anton och Elov gick iväg direkt, Josef hamnade ensam, trots att även Erik Olofsson hade pratat om sub 7 timmar. Varför förstod jag efter ett tag, varven var under 4 minuter, Josef gick hårt, men det såg så enkelt ut. Ännu hårdare gick Anton, man såg att Elov fick kämpa för att hänga på. Första noteringen jag tittade på var efter 10,3 km, då hade Elov & Anton ca 39,20, Josef 41,43. Josef var sedan 2 minuter före tre personer som sprang tillsammans, bla Erik Olofsson. Vid 20 km var skillnaden 3,5 minut och Josef var 4,5 minut före de andra, numera bara två då en hade brutit. Vid 30 km hade Josef blivit varvad av Elof och Anton, Anton som nu låg över minuten före Elov, hela tiden med ett leende på läpparna. Tiden vid 29800 meter var 1.54.52, 1.56.00 vs 2.00.07. Erik Olofsson var nu själv och hade 2.07.04 – det var dessa fyra som skulle göra upp om medaljerna. Men, 7 mil kvar…

Vid 39,5 var placeringarna de samma men mellanrummen växte, Anton 2,32, Elov, 2,35, Josef 2,39 och Erik 2,49.

Nu hände det dock något överraskande, Elov började se trött ut, Josef började plocka på honom. Han plockade 10 sekunder en del varv, jag fattade ingenting och Josef fick blodad tand, ökade tempot och nu var det plötsligt 3:50 tempo…. Anton var obarmhärtig och bara drog ifrån, men det hägrade ett silver för Josef. Vid ca 50 km hade Anton 3,11, Elov 3,15 och Josef 3,18. Vid 55 km var Josef ikapp Elov, hela han strålade av självförtroende… Trenden var plötsligt sub 6:45. Anton var 6 minuter före, men det såg tungt ut. Nu var det så spännande så det var svårt att stå stilla…. Vid 60 km var Josef 4 minuter efter Anton och 2 minuter före Elov. Erik var 20 minuter efter Josef så nu var det tre personer som slogs om medaljerna.

Kort där efter så ser jag att Anton börjar gå…. Och det tar inte lång tid innan Josef seglar upp i ledningen, Anton bryter. Vid 64 km leder Josef med 4 minuter, vad fasiken händer? Vid 69 km är det 4,20 men nu börjar Josef trampa luft och Elov har fått upp steget igen, shit hur ska detta sluta? Jo, Josef träffade väggen på riktigt, vid 74 km hade han 2 minuters försprång kvar, vid 78 km var han plötsligt 2,5 minut efter. 20% av loppet kvar, alla gel var slut, Josef var slut och nu var goda råd dyra… vi sprang runt till de som hade brutit och kollade om det fanns energi över att låna.. vi hittade och gjorde vad vi kunde för att hålla igång Josef, hans ben och huvud… Vid 85 km var han 8 minuter efter Elov som nu hade världens driv i steget, dock var han 24 minuter före Erik på bronsplatsen. Nu var det fokus på silver och inga tider längre… Vid 89 km hade Erik plockat in 4 minuter, men nu började han se väldigt sliten ut och Josef hade fått en klarar blick igen…  Elov bara köttade och hade börjat förstå att det kunde bli både SM guld och sub 7 timmar.

Nu kunde vi räkna ner varven och se dem gå i mål en efter en, Elov, 6,58, Josef 7,26, Erik 7,48 och sedan var det en rejäl lucka till fyran, Mattias Nilsson på 8,42.

Josef var helt slut efter målgången, men lycklig och förstod, jag är en ultralöpare, med längre långpass så fixar jag 7 timmar nästa gång! Erik var om möjligt ännu mer sliten men tre riktigt nöjda pristagare.

Prispallen för män på SM 100k, en otroligt hög och svårforcerad pall efter 7 timmar löpning

I kvinnoklassen var det tydligt från början att Sofia Smedman hade bäst fart under dojorna, bra driv, jämn fart och målmedveten blick. Hon passerade mållinjen på 7,48, den tredje snabbaste damtiden i Sverige genom tiderna på 100 km. Jag var väldigt imponerad av tvåan och trean i loppet, båda K40 tjejer Jessica Svärd tvåa med 8,00, Lina Karlsson trea med 8,28. Mest imponerad måste man nog ändå vara över Frida som slutar på en sjunde plats, trots att hon springer i vecka 39 med en vad hon kallar för fripassagerare i magen…

Tre snabba tjejer på SM pallen 2021

Halmstad gör ett riktigt bra jobb med SM och som speakern sa, alla som står på startlinjen är vinnare och alla som fullföljer är hjältar!

 

 

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här