Löparuppplevelserna fortsätter på min resa utmed Kaliforniens kust. Idag sprang jag lite trailrunning i ett naturreservat, Big Sur. Fantastisk natur och en upplevelse värd att minnas. Vi kan tyvärr inte snacka någon snitthastighet här inte men nog väl kan vi prata benstyrka och perfektion vad gäller fotnedsättning. Löpturen ägde rum strax efter lunch vid 14-tiden där solen stod som högst på himmelen, gissa om det tog ett tag in i passet innan kroppen hade anpassat sig till temperaturen(!). Efter 30 min när benen fick springa på nerför fick jag ett nästintill ”halleluja moment”; då benen bara går av sig självt, energin är på topp och själen rofyllt lycklig.
Jag känner att det är nyttigt för kroppen att testa på olika typer av löppass. Trailrunning är något jag skulle ville göra mer men som storstadsbo i Stockholm har jag tappat den delen och springer mest omkring på Stockholms gator med andra storstadsbor på flack asfalt.
Klockan har nu slagit 20:00 och ögonlocken vill bara sova. Natten spenderas i en kustby vid namn San Simeon. Här finns inte mycket stt se eller göra. I brist på löpvägar och för att pressa kroppen något samt jobba på min mentala styrka är planen att i morgon bitti innan frukost springa utmed kusten på landsvägen, rakt fram i 5-7 km och sedan vända tillbaka, mer hinner jag tyvärr inte klämma in innan avfärd mot LA. Passet är tänkt enbart för att få fart i benen och fler kilometer för min ultraträning, fast med eftertanke, det kan nog bli en runda att minnas på sitt sätt. Jag älskar ju morgonlöpning innan övriga världen har vaknat till liv, det är magiskt.
