”Att springa i skogen är som att gå i kyrkan. Ett rum för ensamhet, tryggt för att det är detsamma i varenda by” så skrev Ida Ölmedal i expressen i måndags. Detta i hennes artikel om det så kallade jogging mordet på den unga kvinnan Ida Johansson.
Igår väcktes åtal mot mannen som misstänkts för mordet. Och jag hoppas att den som är skyldig till detta mord döms hårt. Jag anser att joggingspår är en plats där onskan stannar utanför, det är en plats där man hälsar på varandra, gammal som ung, man känner en gemenskap med varandra i joggingspåret. Man känner sig trygg och säker. Det är så extremt sorligligt att något som detta får hända.
Jag kan själv inte förstå hur det är att som kvinna röra sig utomhus när mörkret lagt sig, men jag har alltid velat tro att i joggingspåret är man säker, men inte. I år har 3 unga kvinnor brutalts mördats, detta får inte hända, alla kvinnor ska känna sig säkra i joggingspåret!
