Vad jagar vi egentligen? Eller är det bara jag?

BG  

Ett ämne som alltid fascinerat mig är vad det är som gör att vi lägger ner timmar efter timmar på vår löpning. Att vi i ur och skur knyter på oss skorna och beger oss ut, att vi med blodsmak i munnen kör våra intervaller, mjölksyran sprutar och låren svider. Att vi natten innan ett viktigt lopp ligger sömnlösa och funderar på hur det ska gå, hur det ska kännas, etc.

Kanske lite överdrivet men vad är det som gör att vi utsätter oss för egentligen ganska sjuka saker, vad är det vi jagar? Jag tror mig veta vad det är för många av oss, flow…

Loppet eller passet där allt bara flyter, den känslan…. den kicken, helt oslagbar. Kilometerskyltarna verkar stå var 900 meter, man undrar om de är felplacerade – de kommer så tidigt? När intervall efter intervall går snabbare och snabbare och träningskompisarna en efter en viker ner sig, haha… Har ett minne från förra vintern, 3000, 2000, 1000m inomhus – jag Lasse och Pelle… eller vi startade tillsammans, de andra la sig ner en efter en och bara tittade när jag ökade och ökade… det passet gav självförtroende, shit.

Efter att nu varit begränsad i min löpning i över 3 månader så börjar minnet svika, undrar – hur var det? Kommer jag uppleva det igen? Jag måste ju.. därför kämpar jag vidare. Har de senaste veckorna kört crosstrainer så benen skakade, bland det tuffaste jag gjort. Kört ett antal yogapass där jag varit så svettig så glasögonen har immat igen. Kört coreträning, rehabövningar, promenader…. aktiviteter som inte fanns på min önskelista men i jakten på flow finns det inget jag inte är beredd att göra. En del dagar har jag känt, yes – nu är jag på gång igen, för att sedan nästa dag knappt kunnat springa. Jag vet att jag inte är ensam – men när man är skadad så känner man sig verkligen ensam och utanför den riktiga löparfamiljen. Det påverkar mycket…. Jag har varit på i princip alla klubbpass, agerat coach från sida – otroligt stimulerande men visst vill jag vara med, ge dem en match… Kommer jag någonsin vara där igen? Ifjol årets bästa millopp på 20 år, 34:05, i år sämsta milloppet någonsin, 39:39. Livet mätts inte i tider – men jakten på flow och att få uppleva flow gör allt jäkligt mycket roligare.

Jag bestämde mig för några veckor sedan, jag kör Wallanderloppet och sedan VSM i Söderhamn. Söderhamn mest för att jag ska göra några jobb till Spring. Efter det tar jag två veckor utan ett enda steg, bara alternativt…

I går var det Wallander. Kollar alltid i dagboken innan loppen, vad har jag haft tidigare?

2010 – 20:33

2011 – 20:19

2012 – 20:24

2013 – 20:20

2014 – 20:43

2015 – 20:19

Hyfsat jämnt, 2014 hade jag ont men annars ganska stabilt på den ganska knixiga 6km rundan i Ystad. Innan lopp brukar jag ta några rundor yatzy – går det bra där kan allt hända, två rundor innan jag satte mig i bilen för 75 minuters bilfärd – 314 + 331, yes :)

Hämtade upp bla Anna Bjurman som är i kanonform, hennes PB på Wallander var 22:30, ambitionen idag sub 22minuter. Bestämde mig för att göra vad jag kunde för att hänga henne… under 3:40 tempo borde jag klara. Uppvärmningen kändes kantig och stel tills vi körde 2 x 60 sekunder snabbt. Den andra av dessa – då släppte det och en viss känsla av löpning infann sig. Som vanligt njuter jag av situationen, att bara få stå på startlinjen är en ynnest. Stod sidan om Orre, då kan man bara vara glad och förväntansfylld – han ler ju alltid. Starten gick, jag tog det lugnt då det var en trångt parti som skulle passeras. Efter 500meter gjorde jag som vanligt, räknade hur många som var framför mig, ca 28st. Jag brukar vara ganska långt framme, var ovanligt att räkna så långt :) Också intressant, plötsligt sprang man sidan om löpare som man aldrig sett tidigare – att en lugn öppning kan förändra upplevelsen så? Anna hade efter diskussioner beslutat sig för att följa Annika Fager så långt det gick. Annika är snabbare än Anna, Anna mer uthållig och de är jämna på 10km. Dvs under 10km är till Annikas fördel, över till Annas. Min strategi att hänga var inte så enkel, de drog i väg som attans… jag passerade 1km på 3:26, de var då minst 5 sekunder före – då hade jag ändå redan börjat plocka… mellan 1-2km går det uppför, landade vid 2km på 7:00 och hade då gått om Anna som fick släppa Annika. Plockade ganska många uppför och hade en känsla av flow… flow utifrån den status jag befinner mig just nu. Njöt! Vid 3km stod Annas föräldrar och garvade – du ligger före Anna, haha…

Det fortsatte flyta på, passerade 5km på 17:33, brukar där vara ca 35 sekunder snabbare. Sista km har alltid upplevts lång och knixig, dessutom en del kullersten. Det var dock en bra känsla i går och jag passerade mållinjen på 21:07. Sämsta tiden någonsin men ändå förmodligen mer nöjd än vad jag varit tidigare. 3:31 tempo och ingen större fara med baksidan, det är bara höger baksida som spökar nu… Anna, hon satte nytt med PB med över en minut, formen håller i sig..

Jaken på flow fick en liten kick igår, kände mig upprymd och lycklig efter loppet. Kanske kommer jag tillbaka på riktigt igen? Fortsätter att köra yoga, core, rehab… trist men det är värt det…

34.16

En bild från ett svenskt rekord 2014, jagade Duréns 34:18, gjorde då 34:16 – häftig känsla att ha koll på sekunderna, flow….

En annan jakt som saknat lite flow den senaste veckan är jakten på medlemmar och annonser. Det var magiskt den dagen beslutades, över 200 nya medlemmar, se http://springlfa.se/beslutet-ar-fattat-springklubben-ar-nu-ett-faktum/

Hoppas vi kan få en sådan boost den dagen vi ska sända adresslistorna till Posten, kommer bli en dag med sociala medier från morgon till kväll – hoppas ni inte tröttnar :)

Örebro var den staden som var bäst den sista perioden, kommer med varm hand överlämna 62 t-shirts till medlemmarna som bor i Örebro. Örebro är Sveriges näst största Springstad, bara Helsingborg är större.

Jag fortsätter presentera nya medlemmar varje dag, hoppas ni hänger med: http://springlfa.se/medlemmar/ Det är inspirerande och kul att se vem som tagit steget och blivit medlemmar – ni är många som fortfarande funderar. Kan ju kittla med att första 24 timmars reportaget blir med Johan Rogestedt, det vill väl ingen missa? Att Dans Glans, innehavare av det svenska rekordet på 3000m, porträtteras.

Annonsörerna är på semester, så har du eller någon i din bekantskapskrets behov att nå Sveriges mest dedikerade medlemmar, kontakta mig. Kanske driver du eller din klubb ett lopp – bättre ställe att synas finns inte, lovar…

Nu fortsätter jakten… ha en trevlig dag, njut av sommaren…

 

 

 

 

 Dela på Facebook