Nytt år, nya möjligheter. Och nya trender så klart. Det är återigen dags att lista vad som är inne och ute. I min värld alltså. Ni andra kör väl bara på som vanligt antar jag.
INNE:
Ryggsäck under jackan. Bra knep när man inte har så mycket att släpa på, när man ska springa och låna en bok på bibblan till exempel. Först ryggsäck, SEN jacka. Visst, omöjligt att fippla fram nånting i farten MEN: sitter stabilare, syns inte. Är jag först med det här? Svårt att säga om andra gör likadant, för det ser man ju inte. Det man däremot ser är att många löpare verkar föredra den där lilla västen som ser ut som en liten halsflytväst för människor som verkligen inte har tänkt att trilla i sjön. Den har säkert sina poänger. Stil är i alla fall inte en av dom.
Strumpor över tajtsen. Jag har väl redan ventilerat mitt förakt för ankelkorta strumpor på vintern kombinerat med långa tajts, och nu kommer en estetisk motreaktion från mitt håll: strumpor som går upp en bit ovanpå tajtsen. Mer benvärmare än kompressionsstrumpor, tänk Susanne Lanefelt eller Fame.
Old school-hörlurar. Vad säger man ens, over ear? Bygel? Dom bästa löparlurarna jag har haft köpte jag en gång för 20 kronor på gotlandsfärjan för att kunna se filmen ombord. Funkade hur bra som helst tills dom gav upp. Oömma, inget problem med bluetooth eller passform. Värmer öronen på vintern också. Numera håller jag utkik på Myrorna.
Bubblare: dubbeljogg, längdskidor, sitta på huk.
UTE:
Pannlampor. Jag gillar att springa i mörker. Försöker skynda mig ut på morgonen innan det ljusnar, eller väntar in skymningen på eftermiddagen. Bäst är när det är slät asfalt och mörkt som i en säck och man kan låta benen gå utan att knappt se marken, det är som att sväva fram. Är det knixigare underlag behöver man kanske lite snö som lyser upp, eller fullmåne, men det är fint det med. Ögonen anpassar sig, blir kattlika. Sinnena skärps. Det här verkar jag vara rätt ensam om, för PANG så möter man en annan löpare beväpnad med 10000 lumen i pannan och det är som att komma körandes över ett krön i dom Jämtländska skogarna och bli bländad av en timmertransport. Man kisar värre än vad Orvar gjorde när han kom ut ur Kattlagrottan. Jag förstår ju om man orienterar i skogen men på upplysta stråk? Som bilist kan man blinka med helljusen för att få mötande att blända av men hur gör man som löpare? Jag har börjat laborera med att markera med handen som en skärm för ögonen och en del man möter börjar fumla med tekniken där uppe; kanske letar dom efter halvljuset eller så har dom bara glömt att stänga av lampan efter sin reflexrunda.
Puls- och laktatmätning. Visst, det är ju kul med siffror och att mäta saker, men helt onödigt om man inte heter Ingebrigtsen i efternamn eller ska vara med i OS. För oss andra duger Borgskalan sju dagar i veckan.
Crosstrainer. Den här tv shop-mojängen förstår jag mig inte på riktigt. Först kör jag bara lite, står där och undrar när det ska bli jobbigt. Sen ökar jag motståndet och då börjar det kännas lite och så kommer jag ur rytm och börjar trampa baklänges istället. Minskar motståndet igen och går ner i spagat. Löpare verkar livrädda för att cykla men är inte det i princip samma sak, minus armrörelsen?
Bubblare: tröskelpass, energi-gel, vattenlöpning.
Slutligen: Priset till ”Årets bäst klädda löpare 2021” går (som vanligt) till *trumvirvel* Janne Wester i Linköping. Stort grattis!
