Årets trender

0
312

Nytt år, nya möjligheter. Och nya trender så klart. Det är återigen dags att lista vad som är inne och ute. I min värld alltså. Ni andra kör väl bara på som vanligt antar jag.

INNE:

Ryggsäck under jackan. Bra knep när man inte har så mycket att släpa på, när man ska springa och låna en bok på bibblan till exempel. Först ryggsäck, SEN jacka. Visst, omöjligt att fippla fram nånting i farten MEN: sitter stabilare, syns inte. Är jag först med det här? Svårt att säga om andra gör likadant, för det ser man ju inte. Det man däremot ser är att många löpare verkar föredra den där lilla västen som ser ut som en liten halsflytväst för människor som verkligen inte har tänkt att trilla i sjön. Den har säkert sina poänger. Stil är i alla fall inte en av dom.

Strumpor över tajtsen. Jag har väl redan ventilerat mitt förakt för ankelkorta strumpor på vintern kombinerat med långa tajts, och nu kommer en estetisk motreaktion från mitt håll: strumpor som går upp en bit ovanpå tajtsen. Mer benvärmare än kompressionsstrumpor, tänk Susanne Lanefelt eller Fame. 

Kalla vrister: Snett. Strumpor över tajts: Hett!

Old school-hörlurar. Vad säger man ens, over ear? Bygel? Dom bästa löparlurarna jag har haft köpte jag en gång för 20 kronor på gotlandsfärjan för att kunna se filmen ombord. Funkade hur bra som helst tills dom gav upp. Oömma, inget problem med bluetooth eller passform. Värmer öronen på vintern också. Numera håller jag utkik på Myrorna.

Bubblare: dubbeljogg, längdskidor, sitta på huk.

 

UTE:

Pannlampor. Jag gillar att springa i mörker. Försöker skynda mig ut på morgonen innan det ljusnar, eller väntar in skymningen på eftermiddagen. Bäst är när det är slät asfalt och mörkt som i en säck och man kan låta benen gå utan att knappt se marken, det är som att sväva fram. Är det knixigare underlag behöver man kanske lite snö som lyser upp, eller fullmåne, men det är fint det med. Ögonen anpassar sig, blir kattlika. Sinnena skärps. Det här verkar jag vara rätt ensam om, för PANG så möter man en annan löpare beväpnad med 10000 lumen i pannan och det är som att komma körandes över ett krön i dom Jämtländska skogarna och bli bländad av en timmertransport. Man kisar värre än vad Orvar gjorde när han kom ut ur Kattlagrottan. Jag förstår ju om man orienterar i skogen men på upplysta stråk? Som bilist kan man blinka med helljusen för att få mötande att blända av men hur gör man som löpare? Jag har börjat laborera med att markera med handen som en skärm för ögonen och en del man möter börjar fumla med tekniken där uppe; kanske letar dom efter halvljuset eller så har dom bara glömt att stänga av lampan efter sin reflexrunda.

Med den här bilden tänkte jag försöka illustrera hur onödigt det är med pannlampa när det är snö på marken, fullmåne och ljusföroreningar från Sveriges största stad all over the place. Men när jag tittade på bilden i efterhand såg det helt beckmörkt ut. Försökte rädda upp det i redigeringen, men ja, här får jag väl ge hen som springer en poäng. Det var väl en ”you had to be there” kanske.

Puls- och laktatmätning. Visst, det är ju kul med siffror och att mäta saker, men helt onödigt om man inte heter Ingebrigtsen i efternamn eller ska vara med i OS. För oss andra duger Borgskalan sju dagar i veckan.

Crosstrainer. Den här tv shop-mojängen förstår jag mig inte på riktigt. Först kör jag bara lite, står  där och undrar när det ska bli jobbigt. Sen ökar jag motståndet och då börjar det kännas lite och så kommer jag ur rytm och börjar trampa baklänges istället. Minskar motståndet igen och går ner i spagat. Löpare verkar livrädda för att cykla men är inte det i princip samma sak, minus armrörelsen?

Bubblare: tröskelpass, energi-gel, vattenlöpning. 

 

Slutligen: Priset till ”Årets bäst klädda löpare 2021” går (som vanligt) till *trumvirvel* Janne Wester i Linköping. Stort grattis!

En livs levande stilikon och förebild. Läs inte in någon ironi i föregående mening för det finns ingen. Notera raggsockorna uppdragna över tajtsen, ett par tajts som förmodligen är äldre än benen dom täcker. Bara ull från midjan och upp och som pricken över i: en klassik Kånken som enligt bäraren är den ultimata löparsäcken på längre skogsturer. Hatten av!
Föregående artikelSvenskt rekord av Sarah på partyön
Nästa artikelRacerapport Santa Pola halvmaraton
Namn: Eskil Persson Född: 1977 Bor: Stockholm Klubb: Hammarby IF Favoritsträcka: Längs en sandstrand Vill med löpningen: Bli snabbare och se mig omkring Roligaste löparminne: Barfota runt Gotska Sandön ligger bra till Meriter: Har ätit 84 sushibitar på en lunchbuffé Personliga rekord:  3000 m - 9:00 (2019) 5000 m - 16:03 (2021) 10000 m - 33:21 (2021)  10 km - 32:36 (2022) Halvmaran - 1:12:39 (2022) Lidingö - 1:58:58 (2018) Maraton - 2:50:04 (2018) Ser fram emot: Härliga tider

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här