Det har börjat muttras i leden igen, i kroppens led alltså, närmare bestämt i fötterna. Senast, det var väl kanske ett och ett halvt år sen, hade ena hälsenan börjat komma med synpunkter på mina skors hårda hälkappor. Det slutade med att jag opererade bort dom som var i hårdplast och började välja skor med större omsorg.
Nu riktas gnället mot skorna i sin helhet, dom har nämligen blivit för små. Krympt. Allihop. Eller kanske mer troligt (men lika överraskande): mina fötter har växt. Jag har kollat runt lite nu och förstått att det inte alls är ovanligt, det är många som får gå upp i storlek i vuxen ålder. Jag visste att öron och näsa fortsatte att växa, men även fötter alltså? Det verkar bland annat ha att göra med att man trampar ut fotvalvet med åren så att fötterna blir längre. Det känns rimligt, och jag törs nog säga att jag ligger en bit över genomsnittet när det gäller antal tagna steg under min livsvandring.
Det är surt att behöva byta ut hela sin skouppsättning men det kanske är en förklädd välsignelse för mig. Jag har nämligen problem med att slänga saker och dom flesta av mina löparskor befinner sig i ett bedrövligt skick. Men jag tycker att det är så tillfredsställande att nöta ut grejer tills dom verkligen är helt slut och drar sin sista suck. Samma sak med en TV, T-shirt eller teflonpanna; det finns en stor tillfredsställelse i att utnyttja en pryls hela livslängd utan att känna stress över att behöva köpa nytt. Men medan en TV kan lägga av från en sekund till en annan så är skornas livslängd oftast en lite mer flytande gräns. Det här kan alltså vara precis vad mina fötter behöver, kanske har dom växt en storlek i ren protest mot att jag aldrig slänger skor. Det vore förödande om mina fötter gick ut i strejk eftersom dom bokstavligt talat bär upp både min försörjning och mina fritidsintressen och jag försöker väva in ett skämt om svartfötter här men det är inte bara kroppsligt som det är lite motigt för tillfället utan även kreativt (hjärnan har definitivt slutat växa).
Jag vet vad jag borde göra. Smörja in fötterna med dyra oljor, mata dom med vindruvor och dadlar och gå på sån där sugfisksmassage på Stureplan. Eller i alla fall ge dom ordentliga skor och inte trycka ner dom i för små skitdojor som jag har fått gratis nånstans. Det känns inte kul att köpa plastprodukter från Bangladesh som nån underbetald barnarbetare har tråcklat ihop men nu är det som det är och jag håller åtminstone ner min övriga konsumtion till ett minimum (TV, T-shirts och teflonpanna kämpar på).
Nej, nya skor måste det bli och sällan har jag blivit så sugen på en modell som den där flip flop-sandalen med kolfiberplatta som Tisjö bloggade om. (Den påminner lite om min gamla idé om att man borde sälja lösa innersulor av kolfiber som man kan pimpa sina gamla billiga skor med.) Tisjö verkade visserligen inte överdrivet imponerad men vad vet han om skor?
