I helgen drar vi igång en ny bloggare igen, det är Johanna Nilsson som representerar Morjärvs SK. Klubben Morjärv kan ni läsa om i nästa Spring som dimper ner i brevlådan efter påsk. Johanna kan ni läsa om redan här.
Vem är Johanna Nilsson?
Jag är en 37 årig kvinna från Norrbotten som av någon anledning inte valde den stakande vägen som de flesta här uppe gör, utan den joggande.
När jag var liten hade jag dock talang för 60 meter och vann en del kommunmästerskap innan intresset falnade och jag kom från idrottandet. Under studietiden i Lund började jag träna lite spinning och styrketräning på Gerdahallen men insåg efter hand att konditionsträningen gav mig mer.
Efter några år i Skåne flyttade jag år 2007 tillbaka till Norrbotten och efter det började jag löpa mer och mer. Mitt första lopp var ett maraton år 2009, utan att någonsin ha sprungit längre än 13 km. Jag drivs av utmaningar och älskar att spendera tid med mig själv, är utbildad lärare i idrott och hälsa men även personlig tränare och kostrådgivare. Min resa har inte varit helt spikrak vilket jag berättar om i min blogg som bygger på en blandning av personliga erfarenheter och tips till andra.
Vinden mot kinden, berätta?
Vinden mot kinden började som en blogg och föddes i en lägenhet på Kungsholmen år 2011. Jag befann mig tillfälligt i vår huvudstad den vinter på grund av jobb och längtade efter den riktiga vintern så fasligt mycket. Jag började skriva om vad löpningen betyder för mig och hur jag älskar att springa ute i alla väder vilket givetvis innebär att jag har vinden mot kinden i alla dess lägen. Efter hand har det blivit början på en bok jag skriver på som skildrar livets toppar och dalar där löpningen får livet att bli lite mer rosenskimrande.
Vem är löparen/idrottskvinnan Johanna?
Jag började sent med träning efter att inte ha varit någon idrottstjej. Idag är jag väldigt disciplinerad och missar aldrig en träning om jag inte är sjuk eller skadad. Jag har mycket kunskap och försöker applicera detta i min egen träningsagenda. Jag föredrar tidiga träningar före sena och har märkt att jag presterar bäst innan lunchtid. Som löpare är jag drivande, lite feg och otroligt längtande och som idrottskvinna är jag ödmjuk, inspirerande, lyhörd och på väg uppåt. Egentligen alldeles för snäll för att vara tävlingslöpare.
Vad betyder löpningen för dig?
Den betyder mycket. Den har egentligen fått mig att hitta tron i mig själv efter att ha tvivlat under många år och varit rätt vilsen. Jag har en skolios som gör att jag har lite sämre förutsättningar och löpningen har gjort min kropp starkare eftersom jag blivit lyhörd för kroppens signaler. Dessutom är den min medicin mot allt. Under en tid gick jag nästan in i väggen och löpningen hjälpte mig att få balansen. Idag är den en del av livet och har fått mig att lära känna mig själv på riktigt.
Hur mycket satsar du på löpningen, vad är dina ambitioner?
Jag kan inte säga att jag satsar så mycket som jag vill och har svårt att hitta balansen mellan min vilja att utvecklas själv och utveckla andra via mitt företag och löpkurser. Dessutom har jag heltidsjobb och hund så det blir ibland kaos, men då plockar jag bara fram mina skor och så är världsproblemen lösta. Mina ambitioner är att se hur långt jag kan nå och jag börjar mer och mer känna att ultralöpning lockar mest. Mina ambitioner är att ge mig själv rättvisa vilket jag vet att jag kommer göra en dag. Satsar det gör jag den dagen jag tränar enbart för att prestera och inte för att må bra!
Hur ser en typisk träningsvecka ut?
Den består ofta av några typer av pass som kan vara transportlöpning till jobbet 6 km och sedan löpning hem från jobbet i lite snabbare tempo. Detta blir några gånger i veckan. Jag brukar köra lugn morgonjogg med Selma, min hund någon morgon också. Jag springer ett långpass om 25 till 35 km i veckan och försöker även köra något snabbare pass med tempoökningar på löpband . Ibland byter jag ut ett pass löpning mot längdskidor eller spinning eller crosstrainer. Jag tränar oftast mellan 6 och 9 mil i veckan.
Beskriv ditt favoritpass
Om du frågat mig för 6 månader sedan hade jag sagt ett lätt långpass i skogen, men idag har detta bytts ut mot snabba pass på bandet eller på platt underlag. Jag har mer och mer börjat tycka om att springa fort så det finns hopp för mig gällande att bli snabbare. Fortfarande tycker jag om att springa med min hund och då blir skogsvägar bäst.
Har du något pass du är mindre förtjust i men gör ändå?
Jag gillar inte att köra snabbdistans så därför försöker jag använda tävlingar som träning för att få in de längre hårdare passen.
Vilka är dina utmaningar under 2017, vad är det egentligen för resa du ska ta med oss på?
Ni kommer att få följa mig på min resa med löpningen som kommer bjuda på glimtar från alla mina spännande äventyr. Ni kommer att få följa med i mitt vardagsliv med löpningen. Nu har jag nyligen börjat springa igen efter att ha drabbats av min första långvariga överbelastning som satt i drygt 2 månader. Jag berättar om hur jag hanterar motgångar och framgångar och hur jag både stärks och sänks av dem. Ni får ta del av hur löpningen ger och tar och alla mina känslosamma upptåg i livet, för mitt liv är fyllt av känslor och de bjuder jag på. Ibland efter ett löppass är jag fyllt av kärlek, ilska och frustration över orättvisor och rättvisor. I slutändan är det endast Vinden mot kinden som finns kvar för så länge jag behandlar den rätt så sviker den mig aldrig.
Vi ser fram mot det första inlägget, lycka till!
