Man kan lätt lura sig själv och tro att genom att hålla på med olika sporter på vintern så garderar man sig mot risken för väderbesvikelser; äggen ligger i olika korgar osv. Minus och snö: bra för längdskidåkning, plus och tö: bra för löpning. Men så funkar det naturligtvis inte det blir tvärtom, lose-lose. Det kommer lite snö som smälter bort och fryser till och har sig och gör underlaget obrukbart för alla sporter som vår herre har hittat på och man kan inte göra annat än att knyta näven i fickan eller runt skierghandtaget om man orkar ta sig till gymmet men det orkar man ju allt som oftast inte så man bara går och surar tills man till slut så att säga fattar pennan och gnäller av sig lite i till exempel ett blogginlägg. Det är i alla fall en positiv sak: ju fler sporter man håller på med desto fler saker har man att skriva om (läs: gnälla på).
En sak jag vill ventilera är varför det inte finns nåt seedningslopp till Vasaloppet i Stockholm. Ja Värmdöloppet finns ju och skulle ha körts idag men blev traditionsenligt inställt. Det verkar bara ha genomförts en gång senaste tio åren (2019). Samma visa varje år: massor av pepp inledningsvis och ”anmälan är öppen” och ”KOM OCH KÖP!” för att sen när det börjar närma sig februari övergå i tårfyllda besked om att det tyvärr inte blir någon tävling pga snöbrist.
Ett giltigt skäl kan man tycka men det finns ju ofta en eller ett par perioder under en vinter där det faktiskt finns snö i Stockholm. Förra året var det fina förhållanden i december och januari för att sen bli milt i februari. Då hjälper det inte att ha ett par reservdatum längre fram. Skulle det gå att ha en beredskap från november och smacka upp en tävling med kort varsel när stjärnorna står rätt? Spåra upp en golfbana, få tidtagningselektronik på plats och mobilisera funktionärer? Jag har ingen aning men det är väl antagligen ett för stort projekt för den typen av snabba ryck.
På en del andra platser i sydsverige lyckas man i alla fall arrangera lopp, trots brist på natursnö. Nu i helgen har det till exempel varit Billingens långlopp i Skövde och Wadköpingsloppet utanför Örebro. Det sistnämnda kostar 900 kronor och innebär 20 varv på en tvåkilometers konstsnöslinga (trots lite vintrigare läge i Kilsbergen 250 m.ö.h.). Även en sån lösning verkar omöjlig att få till i Stockholm annars hade det väl funnits. Det finns konstsnö och framför allt finns det gott om potentiella deltagare. Alltså borde det gå att tjäna pengar tycker man. Kan man få tusen Stockholmare att betala 1000 kronor för en start? Kanske. Bara att delta i ett seedningslopp gör ju att man slipper led 10, och ett litet tips från en som har startat från led 10 en gång: gör inte det!
(Jag har faktiskt på meritlistan att jag har legat helt sist i Vasaloppet. Orkade inte trängas med folk och riskera en stav i första backen så jag la mig sist. Framför mig hade jag enbenta, halta och lytta. Svensexor och möhippor. Danskar. Nån som åkte i hockeyutrustning och stakade med en klubba. Hundraåringar som hoppat ut genom fönster och försvunnit från äldreboenden. Bakom mig bara en skoter och längre ner några grävmaskiner som började flytta snö och återställa ordningen i Berga by.)
Nåja, jag har ändå inget behov av ett seedningslopp längre; den här vintern verkar ha bestämt sig för att det är barmark som gäller och mina vasaloppsambitioner är lika borta som snön. Och 3000 m blev det inte heller mycket av. Det kanske är läge att leta upp nån vårmara att stadga upp kalendern med. Hålla sig motiverad genom oxveckorna. Fast bara att jag skrev föregående två meningar borde innebära, om jag får sia lite, att vintern kommer att göra storstilad comeback lagom till mars månad. Kom ihåg var ni läste det först!
