Idag var det skånska mästerskapen på 800m, en distans som jag sedan jag blev M50 för två år sedan valt att prioritera ner. Kort och snabbt innebär stor belastning på ffa mina baksidor. I år har jag dock valt att köra lite mer fart, främst för att jag tappade ganska många veckor i december och januari – adderade då 5 veckors med ett fartpass med fokus på väldigt hög fart. Det har varit riktigt kul – vi är ett litet gäng i klubben som på måndagsluncherna gått in i vår hall och pressat oss till max. Anledningen var Simon som bloggar hos oss ville – vi kallar det för Simonpass, tyvärr har han missat en del själv. Jag har känt att det gett resultat, vecka för vecka har farten blivit mer och mer bekväm. Idag var det då dags för bevis, har det gett något att fokusera under 5 veckor?
Starten var kl.10:50 och jag vet att när det är skånska mästerskapen så måste jag lita på mig själv, ingen rygg, ingen taktik utan full fart själv från början. Ambitionen var sub 2:15 och i så fall bästa tiden som M50 löpare, det kändes realistiskt.
Ut i soliga Malmö, joggade 5km, körde några stegringlopp och kom in i hallen efter ca 35 minuter uppvärmning ute. Byte om till lätta skor, lite stegringlopp och teknik för att komma i mentalt tävlingsläge… taggade och tänkte positivt. Lite känning i halsen efter lite sömn under veckan, många långa arbetsdagar… men som vanligt vet jag att när det gäller så ska det inte finnas några ursäkter… De långa stegringsloppen känns dock tuffa, svårt att få ner luften… tänker bara positivt, det ska gå…
Inser vid uppropet att det är en dansk med, pratar med honom. Ny i M50, han gjorde 2:10 i fjol och har bara ett mål, att vinna loppet. Han är specialiserad på 800m och tydligen bäst i Danmark låter det som. Härligt… jag berättar att det är ingen idé att ligga bakom om du vill göra tid, förutom oss är det ingen som går under 2:24. Han tackar och bestämmer sig då för ny taktik, kör på… vi pratar ihop oss, 33:5 per var, dvs 2:14 blir lagom… Känns jäkligt tufft men min tanke är, häng så länge du kan, dra nytta av ryggen…
Jag lägger klockan då Arne Mårtensson som vanligt står och ger mellantider – han är fenomenal, missar sällan med mer än någon tiondel trots att det i dag är eltidtagning. Eltidtagning är oftast lite långsammare än manuell – vilket gör att sub 2:15 om möjligt känns ännu tuffar…. Jag har dock självförtroendet idag, älskar att tävla :)
Starten går och dansken trycker på, det känns jäkligt lätt och bekvämt att bara ligga i ryggen och följa med, 33:7 skriker Arne… perfekt och det känns som en walk in the park… Nästa passering, 33:3… yes, 67 blankt och fortsatt helt oberörd… efter 500m märker jag att danskens andning blir tyngre och han tappar steget lite, väljer att ligga kvar ändå… passerar och Arne skriker 1:41, dvs 34:00 på det varvet.. ligger bakom i kurvan men med 160m kvar går jag om… misstänker att han ska växla men det händer inget.. jag trampar gasen i botten och det känns grymt bra tills det är 60meter kvar, då kommer syran – shit, det var länge sedan :) Benen stumnar och armarna låser sig, jag krigar dock på och kommer över mållinjen på 2:13;73, dvs 32;73 på sista varvet. Vet inte vad dansken hade, han ser dock lite fundersam ut – vad hände? Själv – grymt nöjd – det är nytt PB i M50 för mig. Hade 2:11:3 som M45 vilket jag då tycket var jäkligt bra, denna tiden är jag nästan än mer nöjd med. Fem veckor med fokus på långt och långsamt och när det gäller fart kort och fort, det gav resultat. Kul också att tvillingbrorsan blir tvåa på mästerskapen, 2:26 är han hyfsat nöjd med.
Snabb nedjogg sedan åker jag till Helsingborg och coachar en av mina adepter på 3000m bana utomhus, springer med barnvagn på ca 12 minuter. Blev 2 x 11km under 4,5 timme. Bra lördag!
I morgon väntar ca 2 timmar lugn distans sedan är det vecka 10 som avslutas med tre SM starter, 3000m på fredag, 1500m på lördag och 800m på söndag. Längtar och kan konstatera att nu är det en jäkligt bra känsla i kroppen. Sova ordentligt nästa vecka + få till några bra fartpass så kan det bli ett riktigt kul IVSM.
