Jodå, Kraftprovet är redan omskriven på var och varannan träningssajt. Här dock en kortfattad fundering publicerad på Göteborgs-Postens kultursida den 15 februari:
I debutboken Born to Run formulerade Christopher McDougall sin träningsfilosofi med hjälp av tahumarafolket i Mexiko; i uppföljaren, Kraftprovet, är konceptet detsamma men hjältarna utbytta. Nu handlar det om Andra världskrigets motståndsmän på Kreta, vars bragder blir belägg för att vi kan utnyttja fascia – den fibrösa bindvävshinnan mellan musklerna – för att bli viga och oövervinnliga. Mjukhet och smidighet framhävs framför machisimo och muskler, men samtidigt lyser pojkboksromantiken igenom. Som här: ”De demonstrerade 36 sätt att slå nån medvetslös med bara handen, och smarta trick som förvandlade kontorsmaterial till vapen.” Och här: ”Han är dubbel jiu-jitsuvärldsmästare och fridykare, och har dödat en haj med bara en dykarkniv.”
Boken är inte oäven, dock tvivlar jag på dess förmåga att förändra mitt liv på samma sätt som debuten. Born to Run gjorde mig till en hittills skadefri långdistanslöpare på tunna sulor, men om jag nu, efter Kraftprovet, hotas av hårtslående busar kommer jag knappast försöka besegra dem med hjälp av min fibrösa bindvävshinna mellan musklerna. Jag kommer springa. Fort som fan.
(GP-kulturen, 15/2, 2016)
