Idag börjar en serie jag kallar Heliosgatan, en serie i tre avsnitt. Vad står då bakom detta? Inte så svårt, det finns tre medlemmar på samma gata i Stockholm, först ut är Niklas Andersson.
Till helgen är det mycket löpning som alla vet, Lidingöloppet det absolut största i Sverige. Niklas ska testa att knäcka sin drömgräns på maran, sub 2.30 i Berlin på söndag. Ett marathon som vi alla kommer bevaka, dels pga Niklas men också pga Ekvalls start. Jag hade dialog med en medlem och löparikon, Lennart Klingberg – han förklarade varför Berlin var den bästa banan, en lång text jag lockar ut det viktigaste:
Berlin har små höjdskillnader, man rör sig mellan 33 och 56 m ö havet
Från 26km och in i mål faller den med 20 meter, bra när man blir trött
36 färre kurvor än Rotterdam och dessutom längre och jämnare kurvor
Ingen kullersten
Världsrekord 2003, 2007, 2011, 2013 och 2015
Kalla det gärna nördigt :) Jag kallar det mental hjälp till Niklas och alla andra som ska till Berlin ..
Vem är Niklas Andersson?
Jag började med löpning rätt sent i livet. Sprang mitt första maraton år 2007 då jag var 29 år gammal på tiden 3.37.23 och det var Stockholm Marathon. Jag var fullständigt slut efter loppet och mina föräldrar som skjutsade hem mig frågade om jag skulle kunna tänka mig att springa igen och jag svarade ”Jag kommer aldrig att springa detta lopp igen”. Efter ett par dagar fick jag dock revanschlusta och funderade på hur det skulle gå om jag istället för att börja träna i februari inför maran som jag hade gjort istället tränade i ett år. Jobbade vid den här tiden på Bosch Rexroth där min VD var ordförande Bengt Olsson i Hässelby, min arbetskollega son jag delade rum med var Andreas Rehnborg (9 SM-finaler i rad på 800 m och flera SM-medaljer) och längre ner i korridoren fanns Kent Clefberg som förutom att ha gjort maran på 2.19 visade sig vara en av landets främsta tränare för långdistans. Kents främsta adept hade varit Marie Söderström med 20 individuella SM-guld. Alla tillhörde Hässelby så jag blev indoktrinerad med Hässelby och friidrott i ett par år innan jag själv tog tag i löpningen. Började lite smått med att springa på sommaren men på vintrarna blev det styrketräning. Efter att ha sprungit en halvmara både 2005 och 2006 blev det så Stockholm Maraton år 2007 och Kenta fick i uppgift att se till att ta mig runt så jag joggade 30-40 min varannan dag och ett längre pass på helgen och jag tog mig runt även om jag fick gå vissa sträckor. Började i princip från noll.
Efter att ha fortsatt med träningen i ett år kapade jag sedan år 2008 33 minuter och gick i mål på 3.04.13. Efter det har jag ökat på träningen mer och mer och det gick bättre och bättre. Gick med i Hässelby 2009 och tränade då med långdistansgruppen (http://www.hskfriidrott.se/Web/MyGroupArticle.aspx?GroupId=31) under ledning av Rune Stjernström. Hade en kraftig utveckling tom år 2011 då jag avslutade året med personligt rekord i mina tre sista tävlingar varav två står sig än idag. Sprang Hässelbyloppet 10 km på 33.18, Bålsta Halvmarathon på 1.11.32 och slutligen Frankfurt Marathon på 2.31.54. Sedan har utveckling inte gått lika fort men har ändå lyckats förbättra mig på någon distans varje år utom år 2015 då jag var skadad större delen av året men gjorde comeback i Berlin 2015 och med en usel uppladdning lyckades jag ändå göra 2.33.22 inkl en kisspaus. Jag trodde inte ens att jag skulle göra under 2.40 i det loppet. I år i Hamburg slog jag till med pers igen med tiden 2.31.03. Är dock missnöjd då jag borde ha gjort en bättre tid men jag blev lite ivrig och hängde med den grupp som jag hamnat i trots att det kom en hare vid ca 17 km, som hade pacat en 2.13 tysk som bröt, och lade sig först i vår klunga där bästa tyska låg och drog upp en alldeles för snabb fart för mig och flera andra. Fick släppa vid 25 och sedan var det tungt tillbaka men räddade ett personligt rekord ändå. På Stockholm Marathon lyckades jag på sekunden träffa mitt banpers från år 2011 och det är 2.34.46. Fick krampkänningar från 35-36 km så jag var rätt nöjd ändå när jag gick i mål. Det var också mitt tionde Stockholm Marathon i rad och den bedriften är jag faktiskt rätt stolt över. Förutom maraton har de andra distanserna inte gått alldeles lysande. Har fått problem med astma de senaste åren och det har nog spökat en hel del men har ändå två segrar i mindre lopp på 10 km och 5 km i år.
Hur tränar du och vad väntar det för utmaningar i år?
Jag tränar vanligtvis 12 pass i veckan med två kvalitetspass och mycket mängd. Är inte speciellt snabb eller talangfull utan har fått träna mig till en bra uthållighet som är min styrka. Älskar att tävla så det gör jag så ofta som det går och får då köpa att det kanske inte går lysande i alla lopp men det blir min träning. Gör som mest drygt 20 tävlingar per år. Min drivkraft är att se hur bra jag kan bli. Det har gett som bäst en 9:e plats på SM i maraton, VSM-guld på 10 000 m 2013 plus ytterligare några VSM- och DM-medaljer. I Hässelby är jag den löpare som alltid tar mig i mål men alltid får stå lite bakom stjärnorna men har trots det varit klubbens snabbaste eller näst snabbast maratonlöpare flera gånger och även topp 25 i Sverige flera gånger. Drömmen är såklart att gå under 2.30 på maraton någon gång. Har tre gånger sprungit på 2.31. På söndag väntar mitt 19:e maraton. Den banan passar mig perfekt men för tredje året i rad har jag problem inför. Denna gång var det först baksidan efter Stockholm Halvmarathon men när den väl blev bättre så ramlade jag när jag skulle ta en kisspaus i skogen och slog i vänster knä som nu är svullet, men jag har tränat hyfsat normalt fram till de två sista veckorna plus att jag har viss rutin ändå så jag försöker bara hålla mig lugn. Detta är banan som är som gjord att göra under 2.30 på. Vill man följa mig så kan man läsa min blogg http://niklasandersson.blogg.se/. Bilden är från förra årets Berlin Marathon där pappa agerade langare och man ser mitt krigarface vid 37 km. Blir för övrigt fortfarande helt slut efter en mara men återhämtar mig lite snabbare numera.
Du har gått med i Springklubben, varför?
Jag gick med i Springklubben för att jag vill stödja svensk löpning som inte får speciellt stor medial uppmärksamhet trots att vi faktiskt har flera unga som är på gång med bla Hässelbys Sara Lahti som springer helt fantastiskt bra. Jag var rejält trött på en annan löpartidning som mest fokuserade på vilka kläder man ska ha på sig för att se snygg ut på löparbanan eller det femtielfte tipset om hur jag skulle springa milen på under 60 min. Då dök magasin Spring upp där det är fokus på dels eliten men också för oss löpare som kanske inte tillhör de bästa men ändå har ambitioner. Älskar att läsa reportage om gamla storlöpare och hur de tränade.
Tack Niklas – alla dina klubbkompisar i Springkubben håller tummarna på söndag för att du ska klara sub 2:30. Vi vet ju att det är rätt banan att slå rekord på. Varför inte en tävlingsrapport till springlfa.se? Alla är välkomna att sända in tävlingsrapporter och del med er av era upplevelser. Den bästa läsningen…
Vill du också stödja svensk löpning, ge våra löpare mer uppmärksamhet och samtidigt få läsa en grym löpartidning – gå med i Springklubben, http://spring.pren.nu/
