Dagens medlem…

1
22

Idag fortsätter trilogin om Heliosgatan. Vi förflyttar oss några hus och träffar en ny medlem, Mikael Silfver.

Mikael Silfver på Tömilen
Mikael Silfver på Tömilen

Gårdagens medlem från Heliosgatan var på väg till Berlin med målsättningen att göra sub 2:30, dagens medlem springer Lidingöloppet på lördag. Mikael hör av sig då och berättar hur löpningen går, nyfiken på det mesta, en löpare långt in i själen. Efter mycket skador har han hittat sitt sätt att få löpningen att fungera, läs och inspireras..

Vem är Mikael Silfver?

Jag är en av alla löpare som aldrig har chans att vinna ett lopp, en som eliten fortfarande ser springande långt efter de har gått i mål.  Idag är jag 55 år, sambo med dotter på 9 år och en vuxen son på 24 år. Bor nära Hammarby backen i Stockholm.

Min löparresa började för ca 45 år sedan.  Min far tog med mig på en orienterings träning. Skogen blev min bäste vän under de närmsta 20 åren. Då gick det undan, klarade som bäst milen på ca 36-37 min i terräng.

Efter att jag bytt norrländska skogar mot asfalt i storstan, så bytte jag från tunna orienteringsskor till väl dämpade asfaltsskor med pronationsstöd.  Det var vad löpbutiken rekommenderade.

Under de kommande åren sprang jag allt från 5km till maror, de flesta på asfalt. 20 år av orientering orsakade inga löparskador. Men efter ca 5 år av asfalt löpning så tror jag hade haft alla löparskador man kan ha. Då sprang ca 2-4 pass i veckan. Mellan 2-4 mil.

Efter bla två knäoperationer (atros) och flera läkares avrådan fortsatte jag ändå att springa, dock med flera långa rehab perioder. Då läste jag på nätet om att bättre springa ofta och kort. Det var då jag började med transportlöpning. Det var ganska tufft i början att dels klara av smärtan och dels stelheten från gårdagens löpning. Men snart märkte jag de onda var borta och även stelheten. Jag har sedan dess under ca 5-6 år sprungit till från jobbet varje dag, året runt. Dvs gått från 2-4 löppass, till 10 -12 löppass. Och från några mil till mellan 6-10 mil i veckan. Men nästan alla pass har varit lugna. Målsättningen var att kunna springa utan att det gjorde ont.

Under dessa transportlöpnings år har jag dessutom testat att springa med ingen dämpning och insett att det funkar om man inte gör det för ofta. Använder flera skor med olika dämpning för att få variation för fötterna.

På senare år har jag börja springa mer i skogen igen och det är helt underbart. Har också börjat med fjälllöpning. I sommar blev det Undersåker till Grövelsjön, via Vålådalen, Hellas, Ramundberget, Tänndalen och Rogen. Drygt 20 mil på fem dagar.

Nu för tiden är det inte möjligt att vinna utan måste acceptera detta och nöja sig med det underbara att kunna springa lugnt och njuta av naturen. Men ibland händer det att jag försöker springa snabbare än Bolt… Det känns så iallafall 

Nu springer jag milen som bäst på dryga 43 (2015) och halvmaran på 1:39 (2014)

Mina mål med löpningen är att kunna fortsätta springa länge till. Friheten är oslagbar. Att byta bilköer, fulla tunnelbanevagnar mot transportlöpning. Att få springa en tidig morgon när naturen håller på att vakna. Att känna kroppens välmående.

Hur har 2016 varit och vad väntar framåt?

Målet med 2016 var att klara ultravasan 90km. Så det har blivit mest mängd. Nu väntar Lidingö 30km på lördag. Mitt mål är att njuta. Men vill benen så kanske jag försöker slå min senaste tid 2:39 (2013).  I vinter tänker jag ändra på träningen. Lägga in mer fart och back pass. Med mål att göra PB på Göteborgs varvet. Sen vill jag till fjällen snart igen, men Nackareservatet där jag bor, bjuder också på härliga löprundor.

Du har gått med i Springklubben, varför? Vad tycket du om första utgåvan?

En lokal löparklubb erbjuder träning och gemenskap. Det som saknas är klubben som sammanfogar alla löpintresserade i Sverige. Då bildades Springklubben. Självklart att jag skulle gå med. Tidningen Spring och springklubbens hemsida förstärker denna gemenskap. Vi löpare älskar att läsa om andra löpare och bättre gemenskap går inte att hitta. Tack BG för din styrka och envishet att starta upp Springklubben! Den första utgåvan var suverän. Formatet känns helt rätt. Blir mer som en bok med intressanta berättelser. En bok som man vill läsa om igen. En bok att rekommendera.

Tack Mikael – Kul att läsa din story. Vi ses vid starten på lördag, håller tummarna för att benen känns lätta :) Kanske får vi en tävlingsberättelse från LL och Heliosgatan, kanske två berättelser från samma gata och kanske två som klarat sina mål?

Vill du tillhöra gemenskapen i Springklubben och ha förmånen att läsa ”boken” Mikael hänvisar till? Gå med i Springklubben, http://spring.pren.nu/

1 KOMMENTAR

  1. […] Idag bjuder vår medlem Mikael Silfver på en inspirerande beskrivning av hans äventyr i sommar, Padjelantaleden. Tittar vi in på wikipedia kan vi läsa följande: Padjelantaleden är en cirka 150 km lång vandringsled mellan Kvikkjokk och Änonjalme/Vaisaluokta i Lappland. Vill ni veta mer om Mikael så var han dagens medlem den 22 september, vi hade ett tema under tre dagar – medlemmar på Heliosgatan i Stockholm, läs här. […]

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här