Alternativ alternativträning

Eskil  

Jag har fortsatt med myrlöpningen som jag skrev om senast; det hänger ständigt blöta kläder på tork i badrummet och sprider en faktiskt inte helt oangenäm doft av jord, pors och mossa i lägenheten. Smart som jag är kom jag på att jag inte behöver cykla bort till den stora mossen utan kan klafsa runt i mitt lokala lilla kärr, i alla fall om jag kör korta intervaller. Så där har jag sprungit, runt runt som en hamster i en bur.  Några mtb-cyklister stannade till och iakttog mig förbryllat en stund. Som om dom själva ser så himla normala ut i sina Nitro Circus-kläder och Camel Back-västar. Hoppas att ni andra har det trevligt på era folkfestliga tävlingar och soliga formtoppningspass.

Support your local swamp. Om man springer bort och rundar en pinne i ena änden och lyckas undvika dom värsta slukhålen så har man att göra i 20 sekunder. Vifta-bort-mygg-vila i tio sekunder och sen på’t igen, tio gånger i tre set och vips så har man kört ett pass träsk-tabata.

Förutom myrlöpning kör jag i princip bara terräng och backe när jag springer. Brukar köra några vändor uppför Hammarbybacken och gå ner för att skona benet. Så det blir lite väl lång vila. Synd att det inte är snö för då hade jag kunnat springa upp med en pulka och åka nedför.

Terränglöpningen försöker jag förlägga till så obanad och mjuk terräng som möjligt och för att göra det lite roligare har jag skaffat en orienteringskarta och börjat ta lite fasta kontroller som sitter ute över sommaren. I helgen testade jag en annan variant och övade på att bara gå på kompassriktning utan att använda karta. Om jag höll rak östlig kurs från en viss punkt vid Söderbysjön så borde jag enligt mina beräkningar hamna vid Lundsjön och Saltsjöbadens GK, drygt sex kilometer bort. Och det gjorde jag också mycket riktigt, efter nästan två timmars ”löpning”. Återigen undrande blickar på mig när jag vid ett tillfälle korsade en stig där det råkade gå folk; jag kom ut som en vilde ur ett buskage, konsulterade kompassen och försvann in i vegetationen på andra sidan. Jag ville nämligen få en så rak gps-linje som möjlig och krånglade mig därför igenom granar, snår och kärr istället för att springa runt. Titta vad fint det blev: 

En linje som krävde blod svett och tårar. Hold the line!

Saknade inte kartan men en machete hade suttit fint.

Den kommersiella äventyrsbanan vid Ältavägen kom i vägen för min egen privata. Hindret ser inte så högt ut på bild, men jag var tvungen att hålla gps-klockan mot planket, pausa och sen springa runt skiten.

Det är äntligen tillräckligt varmt i sjöarna här omkring för att jag ska kunna skippa trängseln i simhallarna, och jag har precis premiärsimmat i Sicklasjön. Inget konstigt så långt, men jag var också nyfiken på att testa vattenlöpning utomhus. Det gick faktiskt ganska bra, flytkraften i våtdräkten var alldeles lagom och jag saknade inte flytbälte. Däremot saknade jag kanske en ensligare sjö för det kändes som att folk på land var nära att ringa räddningstjänsten och larma om en pågående och utdragen drunkningsolycka. Har folk aldrig har sett en skadad löpare förut? Det blev en kort provtrampning bara.

Ja, så ser alltså min träning ut för tillfället. Folk kanske undrar vad jag håller på med när dom ser mig och ärligt talat så undrar jag själv också ibland. Men ser man det från en annan vinkel finns det ändå nåt positivt i dessa udda aktiviteter. En person som håller på så här kan väl inte helt ha tappat motivationen? Elden må ha falnat men spenderar man en fredagskväll med att rehabspringa fram och tillbaka i en mygginvaderad myr så måste det fortfarande finnas lite glöd kvar. Jag längtar tills jag får börja lägga på mer ved.

 Dela på Facebook