Spring lottade ut 4 startplatser till Telenor Copenhagen Marathon, av av de som sprang var Lars Johansson som ni även kunde läsa om i senaste Spring. Lasse gjorde sin debut på maratonsträckan och har sänt oss en tävlingsrapport, en rapport som alla som sprungit maraton känner igen sig i.. tror jag. Tankarna sista milen, känslan efter målgång och inte minst dagen efteråt.
Varför sprang du ditt första maraton? Vad fick dig att fortsätta springa maraton? Jag sprang 19-05-19 mitt första maraton i Köpenhamn, på tiden 3:07:43. Det här är berättelsen om varför jag gjorde maratondebut.
I mitten av november fick jag ett meddelande av min löparkompis Stefan Åberg att han och jag vunnit startplats till Köpenhamn maraton. Jag hade nämligen taggat honom, som är en inbiten maratonlöpare med PB på 2:48:09, till att vinna denna startplats ovetandes om att vinst även innefattade mig själv. Det var på Magasin springs FB-sida som tävlingen varit. Jag peppade genast igång på iden att springa maraton, mycket på grund av att jag vid den tidpunkten hade ett båtbensgips som uteslöt möjligheten att åka skidor men medgjorde lättare löpning. I december gjorde jag en 10-mila vecka med löpning, men då jag i mellandagarna fick hiva gipset så blev det mer och mer skidåkning fram till vasaloppet första helgen i mars. Efter Vasan så ställde jag undan skidorna. Löpningen kändes bra, alla längre pass var med barnvagn i lugn fart. Första helgen i maj testade jag formen med Umeå Halvmaraton med tiden 1:24:10 vilket skvallrade om att 3 timmar borde kunna vara möjligt. Själva loppet sprang jag sen utan klocka dels för att få fokus på upplevelsen av loppet men också för att inte bli bekymrad över om farten bedarrade under loppet, vilket jag förväntade mig att den skulle göra. Jag öppnad i 4:15 fart första 5 km (kikat på splits i efterhand) och med något sjunkande fart gick första halvan på 1:31:09. När jag sprang under portalen var första gången jag såg en tidsangivelse men med 3h-ballongerna ca minuten framför mig så hade jag ändå en form av koll. Jag minns hur jag för mitt inre såg mig själv springa med en ballong med ett frågetecken, för lite så kändes det. Min sluttid kunde bli allt mellan himmel och jord. Efter halvan ökad jag på farten med 4:17 fart till 25km-passeringen, men sen var jag trött, riktigt trött. Jag gick igenom vattenstationerna och drack 3 muggar på varje ställe, för det var varmt och solen gick hårt åt många. Nu var det en kamp resten, 1 km i taget försökte jag tänka. Någonstans kring 34-35 km kände jag värk i höger hälsena som vid 38 km plötsligt gjorde rejält ont. Då stannade jag för att stretcha en kort stund och det gick bra att springa vidare. Nu var det joggfart men märkligt nog tog jag ändå rätt mycket placeringar. Sista kilometern kändes hälsenan bra, så då ökade jag farten för en värdig avslutning.
Väl i mål var jag rörd till tårar och tog med stolthet emot min finisher-medalj. Jag tappade min keps till marken och fick be om hjälp, då jag inte själv kunde nå den. Ett uttryck för att jag i slutändan gett det jag hade för dagen och lite till. Efter loppet ringde jag direkt Stefan som langat och peppat eftersom han var på plats men oturligt nog insjuknat med halsont dagen före och fått kasta in handduken till loppet. Jag har redan kikat på andra maratonlopp i framtiden och är rätt säker på att detta inte var mitt sista, även om den tanken infann sig vid ett par tillfällen under loppets sista mil. En riktigt kul grej med ett lopp med så pass mycket löpare (13 000) är att om man tappar en klunga finns alltid nån ny klunga för en, i den strida ström av löpare som rör sig mot många mål. Publiken i detta lopp var enastående, det kändes som att de stod överallt och de peppade med sång, ramsor, musik och personliga tillrop (kul med namn på nummerlapparna). Maraton är ingen barnlek, långt ifrån, men jag kan verkligen rekommendera er som haft det på er bucketlist att testa. I mig tror jag i varje fall att en eld har tänts.
Fotnot: Telenor Copenhagen Marathon är populärt bland svenska löpare, många var på plats. Snabbast var Björn Morén från Akele med sub 2.30. Vinnarna i herr resp damklass hade 2.09,54 och 2.29,29
