Barfotapremiär

0
97

Det var kyligt under långfredagens barfotapremiär när vi sprang Lidingöloppets sista 18km mellan vattenpölar och i hagelskurar. Känslan när känseln i fötterna försvinner är väldigt speciell och inte särskilt angenäm. Det är inte kylan i sig som är utmaningen, den glömmer kroppen snabbt, utan faktumet att fotens inneboende funktionalitet försämras. Detta gjorde löpturen desto mer intressant. Varje fot har 26 ben och 16 muskler. Totalt sitter alltså 25% av kroppens 206 ben i fötterna och 5% av alla skelettmuskler. Lägg därtill alla ligament, leder och senor så förstår vi hur avancerad foten är. Vi är helt enkelt byggda för att förflytta oss till fots. Hela fotbädden är dessutom full av nerver och känselreceptorer som sänder signaler till hjärnan. Detta är en viktig del av vårt balanssinne. Barfotalöpningens stora fördelar är balans och markkontakt. Du känner varje litet gruskorn och fascineras över hur foten formar sig efter små skillnader i underlaget.

Det var just denna egenskap som idag försvann när foten domnat av. Smärtan av rullgrus på asfalt var intensiv när fotens inneboende funktionalitet var satt ur spel. Jag kände mig klumpig och längtade efter mina löparsandaler eller varmare väder.

På en av banans tuffaste partier, anläggningsarbete med stenkross, passerade en irländare med kommentaren: ”you’ll end up in hospital guys”. Glädjande nog lyckades vi omvända honom efter fem minuters samtal och han var fast beslutsam att prova 500 meter barfota på grus under sin nästa löprunda. Hemligheten är lika enkel som nödvändig för alla som börja springa barfota. Tre viktiga saker måste en barfotalöpare förhålla sig till för att förbli skadefri: hållning, rytm och avslappning. Hållningen skall vara rak med fotisättning rakt under kroppens tyngdpunkt, absolut inte framför. Stegen ska kortas ned och frekvensen ligga på 170-185 steg per minut; 180 brukar vara ett bra riktmärke. Var avslappnad och känn in underlaget. Spring inte för långa sträckor innan kroppen vant sig vid den nya löpstilen. Det tar tid att bygga upp muskler som varit inbäddade i ett par skor under lång tid. Ett tips är att knyta av sig skorna och springa barfota ett par hundra meter under det vanliga löppasset. Du får då både konditionsträningen och en långsam tillvänjning av musklerna. Du kan successivt öka distansen tills du springer vissa pass helt barfota. När tekniken sitter tycker de flesta att det är skönt att springa i löparsandaler eller någon form av barfotaskor, själv springer jag i Lunasandaler.
Om du dessutom prövar dina första barfotasteg på grus så gör det för ont att göra fel. Du kommer automatiskt att springa med små, korta steg utan att sätta i hälen först.

Med dessa rader önskar jag er alla en glad påsk!

IMG_3410

IMG_3409

IMG_3404

Föregående artikelToppad Sarah slog till igen
Nästa artikelI’m back!
Daniel Broberg är hängiven barfotalöpare sedan fyra år. Han skriver här om kärleken till löpningen och minimalistisk träning. Inga frågor är för små eller stora så länge de relaterar till bara fötter. Det kan handla om träning, forskning och prylar samt hur man kan förebygga skador som barfotalöpare. Spring som en människa – spring barfota!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här