Det har varit en intensiv helg kan man säga, men kul också. I fredags eftermiddag satt jag i intervju med Johan Wallerstein, en av mina förebilder inom svensk löpning. Det kommer bli ett intressant reportage i nästa utgåva kan jag lova… Lördagen var det dags för en tävling som jag verkligen sett fram emot länge, 3000 meter inomhus. Det har pga pandemin varit ganska tunt med inomhuslopp för oss veteraner, SM har funnit men då är det oftast svårt att prestera på topp då glädjen till löpningen och tävlandet gör att man står på startlinjen 3 gånger på cirka 40 timmar. 3000 meter är min favoritdistans och det skånska rekordet har över 20 år på nacken, jag vill ha det!!! 10.10,82 är en tid jag ska klara tycker jag, gjorde 10,09 ute i fjol. Men, det verkar vara svårare än jag tror.. I höstas hade jag 10.15 på IVSM, nu med bara ett lopp och en resa på 60 minuter istället för 6 timmar så fanns det ingen tvivel, trots smärta i höften så skulle jag klara det. Planen var enkel, inga varv under 40 sekunder och inga över 41 sekunder. 40 sekunder ger 10:00, 41 ger 10:15 – så de skulle fungera!
På plats blev det lång uppvärmning, 7,5 km – det tar längre och längre tid att veva igång farbrorn. In, köra några stegringslopp och sedan jäklar… då kom första strulet, 22 löpare skulle springa i samma heat, nivå mellan 9.30 och 14.30 minuter, de insåg att det skulle inte fungera. Så 10 minuter för att seeda in löparna och man känner, fasiken nu vill jag iväg… Till sist var vi 12 personer på startlinjen, 9.30 till cirka 12 minuter. Det är två sub 10 löpare, sedan misstänker jag att det blir jag som får dra… men det är en kille som går upp, 40,4, 40,8 på de två första och det känns grymt bra, här kan jag ligga och bara njuta…. Sedan märker jag på tredje varvet att det går för långsamt, avvaktar för länge att gå om, får ett 42,8 varv plus ligger bakom hela kurvan. Det blir ett litet stresspåslag, men hittar flow och landar på sub 41 igen. Passerar 1000 meter på 3.24, dvs en sekund för långsamt – men känslan är att jag har långt kvar till att hamna på rött. 1500 meter på 5.06, 2000 meter på 6.48, dvs 3.24 igen. Nu är det 2 sekunder men jag känner att det tar jag på sista varven…. Nu börjar det dock bli varvningar, ofta i kurvorna och det tar energi, jag blir påsprungen bakifrån två gånger och tappar balansen och flytet…. Små detaljer men jag har inte de marginalerna i min löpning och när jag sista varvet ska öka så händer det väldigt lite, jag är trött. Tiden blir 10.13,77 med 3.25 på sista kilometern, det är en bra tid för mig men jag är besviken. Men, ändå nöjd och fylld av endorfiner över att fått möjligheten att tävla igen… Det kommer en ny chans i Västerås om tre veckor, inte enkelt men det ska gå!!!
Hem väldigt sent, förbereda söndagens evenemang, Front Yard Ultra för klubben. Det blir max 2 timmars sömn den natten, älter loppet och planerar söndagen. Åker vid sju tiden, förbereder prisutdelning för två års olika prestationer som inte blivit av pga pandemin, cirka 80 kuvert med medaljer, presentkort, böcker etc.
Det är sol, en härlig vårdag och över 100 personer dyker upp, vuxna som ska köra 3 km varvet, barn som ska köra 750 eller 350m varv. En fantastisk dag som verkligen bygger kultur. Samtidigt som vi springer samlar vi in pengar till vår tennissektion där deras hall blivit nerbränd av någon eldtokig person i den regionen (det har varit många tillbud, men en stor tennishall är det värsta). Efter 18 varv är det bara Thomas Rödin kvar, en grym kämpe. Men, det är många andra som gör starka avtryck, personer som aldrig har sprungit mer än 20 km samlar på sig 3 mil. Jag kan verkligen rekommendera tävlingsformen för klubbar, alla kan vara med.
Imorgon börja resan mot sub 10:10 om tre veckor. Summerar årets första 9 veckor med 8 pass i veckan och cirka 10 mil i snitt. Det mesta i väldigt lugn tempo, 5.45-6.00 tempo, men stenhårt fokus på två inomhuspass i veckan.
