Jag börjar bli van vid berg-och-dalbanor och inleder därför med några glädjeämnen, följt av några missräkningar men avslutar med ”slutet gott”!
Glädjeämnen här och nu:
1) Lugn helg på hemmaplan och jag laddar batterierna med bananbrödsbakning, relax, fredagsmys, lördagsgrillning med trevliga klubbkamrater osv.
2) Uttagen att springa Stockholm maraton i den Nordiska Landskampen
3) Uttagen att springa Världscup i orientering i Sverige, sprint 6/6 och medeldistans 7/6. Det här är bland andra tävlingar underlag för VM i sommar.
4) Om det blir några VM återstår att se, VM i orientering i Skottland och VM i maraton i Peking. Det viktiga är att ha drömmar som lever!
Små trubbel på vägen finns dock då och då och just nu är jag ganska blåslagen hela jag, efter en rejäl vurpa i stenig skog i Säter för nu över en vecka sedan. Det kändes inte så farligt då och jag sprang långdistansen på söndagen, men det var nog inte det smartaste draget eftersom både knä och höft fortfarande krånglar med svullnad och ömhet. Blödningarna fick helt enkelt inte tid att lägga sig så blå-gult är det verkligen för hela slanten!
Svackor som är ganska obetydliga men som för stunden kan kännas som djupa dalar:
1) Sumpade ett viktigt lopp genom att storbomma efter en fin och strukturerad inledning på medel-vm-observationen i Säter i fredags, spädde på med att falla handlöst i stenterräng och linkade hem
2) p-bot utanför Scandic vid landslagsträffen – kan visst inte tyda skyltar eller tolkar dem annorlunda än den provisionsbaserade (?!?) p-vakten. Hjälper ju inte mig att det var ca 10 till som åkte på samma sak…
3) Trött och dåligt orienterande under söndagens lång-vm-observationstest. Startade sist och gick i mål lagom till prisutdelningen. Skönt att ha nära hem då och bara sura för mig själv!
4) ONT lite här och där och drömde senast inatt om att jag höll på att missa starten i Sthlm maraton och att jag inte lämnat in vätskeflaskor m.m. utan kom med andan i halsen till startlinjen. Hmm, försöker det undermedvetna säga mig något?!?
Hur det än går har jag/VI lyckats och kan le åt den här säsongen!
10-mila, den stora vårsnackisen i svensk orientering, är avklarad och i år bjöd det på lite extra finess….
* Terräng med helt ok orienteringsvärde och faktiskt klurig orientering ända in på slutet
* Ett nytt upplägg för damstafetten med utbytt ”kort och rak mittsträcka” mot en ”långa dagen” – visserligen inte gafflad men i mitt tycke ett klart bättre upplägg för att fler skall orientera själva genom större delen av damstafetten och ALLA sträckor får mer betydelse när de korta sträckorna också får mer orienteringsmoment
* Vi hade ett damlag med världsstjärnor i herrstafetten, Nightfoxes International. Det var häftigt, jobbigt, utmanande och glädjefyllt. Inget slutresultat men det är inte alltid det viktiga….hoppas fler kan tänka sig att uppleva 10-mila framöver, med genomförandet i fokus, så att vi kan närma oss finska Jukolastafetten som breddarrangemang!
Icke att förglömma (och som kanske gör min ovanstående lista lite mindre objektiv ?) VI VANN HELA SKITEN – IGEN! Närmar oss gamla och grå men rutin är en fin krydda och supportergänget gjorde sitt jobb utomordentligt, såväl på plats som på hemmaplan.
COACH Peters grymma facit
För den som orkat läsa ända hit så vill jag slå ett slag för en anmärkningsvärd COACH-insats av vår ”Tuna-Peter” Löfås, som kom in i vårt gäng och styrde upp lite ungefär två veckor innan 10-mila 2013. Därefter är facit:
- Seger 10-mila 2013
- Seger SM-stafett 2014
- Seger 10-mila 2015
I mina ögon ligger mycket i coachens strategi och pepp för att strategin ska kunna fungera. Peter kan det där med att ”Läsa sina löpare och få fram och fördela deras kvaliteter i rätt ögonblick”. COOOOOLT! (och sen finns det lilla extraknepet – extra hårnålar i coachväskan =))
