Tävlingar hit och tider dit. Vem bryr sig? Okej, jag kanske gör det. Men eftersom jag har halvsugit på ett par millopp nu i augusti, höga 34 på både Midnattsloppet och VSM i Kalmar, så flyttar jag fokus lite diskret bort från prestationslöpningen och gör det här till ett Mitt sommarlov-inlägg. För sommaren är ju framförallt äventyrslöpningens och upptäcktsrundornas förlovade årstid. Det är nu man kan ta tag i dom där turerna som tarvar långa dagar, badbart vatten och vindskyddsvarma nätter.
Bortsett från en sjukvecka så har jag fått ihop hyfsat med mil den här sommaren. Inte så mycket kvalitet men däremot har jag kunnat bocka av en del grejer från min hinklista, och vad kan vara mer (livs)kvalitet än det? Det började med att jag i juni betade av sista sträckan av Göta kanal genom att springa 35 km mellan Tåtorp och Sjötorp. Därmed har jag sprungit längs med hela kanalen, runt nio mil totalt. Jag har alltså inte sprungit på bilvägar runt sjöarna (förutom runt Asplången) utan endast längs med den grusväg som följer kanalen. Upplevelsen har gått från ”Shit vad fin löpning det här är, och vilken idyllisk kanal dom har byggt!” till ”Jaja jag fattar, det är en kanal. Kan det hända nånting snart?”.
På temat vattennära löpning så har jag också bockat av Hindens rev utanför Lidköping; en långsmal udde på några kilometer som sträcker sig rakt ut i Vänern. När jag ändå var i krokarna passade jag givetvis på att slå två flugor i en smäll och springa i klassiska Råda, motionsspåren där Evy Palm började sin karriär. (Det blev väl faktiskt tre flugor i den smällen eftersom jag även fick ett snack med Evy om hennes nyutkomna bok, intervjun hittar du snart i ett Springmagasin nära dig.)
Och Sörmlandsleden går bra, tackar som frågar. Har betat av en hel del etapper runt Katrineholm i sommar och har nu bara ca 11 mil mellan Stavjsö och Nyköping kvar. Hoppas kunna ta dom innan året är slut. Precis som med Göta kanal-projektet blir det ju en hel del meck med logistiken kring transporterna men det hör ju också sommaren till, att stå och vänta på nån gudsförgäten lokalbuss vid en dammig hållplats ute på vischan nånstans.
Nu är sommaren officiellt över och det är dags att skärpa till sig, dags att börja träna. Jag har ju en del volym i benen men inte så mycket speed. Fortsätter nog på det spåret och siktar på en höstmara i någon form. Frankfurt eller nån annat lopp utomlands lär det inte bli, så roligt ska vi inte ha det. Hellre så nära som möjligt och då ligger ju Bålsta Marathon bra till. Dessvärre ligger det ju även nära i tid, bara en dryg månad bort, och frågan är om jag hinner komma i nån slags form tills dess. Kanske kör Tisjö halvmaran där som ett maratonpass och har en rygg att erbjuda… Nåja, den som lever (och håller sig skadefri) får se.
