Dagens medlem träffar vi i Rydebäck, en kille som på kort tid gick fram som en raket. Missade inga träningar eller tävlingar. Hans gravida fru fick i graviditetsvecka 39 följa med på tävlingarna, man vet ju inte om vi måste åka in, haha. Möt Martin Erson.
Som sagt var, Martins utveckling var grym, så grym att han 2013 blev årets rookie i IS Göta, sedan kom livet mellan med barn, mycket jobb – men nu viskas det att formen är på gång igen, ska bli spännande att se vad som händer 2017.
Vem är Martin Erson?
Jag är 37 år och bor i Rydebäck utanför Helsingborg med min fru Marie och vår 2,5 åriga dotter Hollie. Vi väntar vårt andra barn i slutet på mars så då kommer det bli full fart i vårt nya hus. Till vardags sitter jag mest stilla på ett kontor i Landskrona och säljer fjärrvärme-och fjärrkylasystem. På min fritid umgås jag med familj, fixar med nya huset och springer en del.
Löpningen är en stor del av mitt liv. Trots att jag dragit ner på träningen under de två senaste åren så är det ständigt löpning i mitt huvud. Jag tappade suget på min egen träning under en period 2015 då jag la mycket fokus på ett företag, en verksamhet med löpning i fokus, som jag drev tillsammans med några andra. Det blev så mycket jobb och löpning så jag tröttnade. Företaget drevs på fritiden så på dagarna var det fokus på mitt andra jobb. För att hinna med att umgås med familjen blev löpningen lidande. Jag tränade mycket med IS Göta innan denna period och hade haft en härlig formkurva från 2011 då jag började träna löpning. Jag gjorde då milen på dryga 43 min (Springtime Hbg). Efter ett års träning på egen hand och med gymmet jag tränade på gjorde jag sedan 39min på Springtime. Jag gav mig även på halvmaran för första gången det året i Göteborg och sprang in på 1:39. 2012 var året jag började med IS Göta och då blev det minst 2 pass i veckan med klubben. Från att ha sprungit max 10km totalt under ett pass ökades detta på till 14km, 16km och ja det blev säkert 20km vissa pass så det blev en rejäl ökning i mängd. Det var då min utveckling började ta fart och det gick ganska fort. Med kontinuitet, mer mängd en massa intervallträning så började jag komma ner ännu mer i tid på milen och halvmaran. Jag satt då upp som mål att jag ville nå gränserna 35min på milen och 1.20 på halvmaran. Så det blev två tider som jag jagade och som motiverade mig i min träning. Jag gillar att jaga tider! I mars 2014 när vi var nere i Berlin med klubben och sprang Berlin halvmara lyckades jag nå mitt halvmaramål, tiden blev 1:18:32. Jag lyckades inte riktigt nå 35min på milen 2014 utan stannade på 35:16 (Seedningsloppet i Hbg). Jag var jäkligt nöjd med mina resultat och fortsatte jaga vidare. Fortsatte träna på hårt men låg inte på några överdrivna mängder, max 10mil/vecka och ett snitt på ca 7mil/vecka. Det var lite skavanker här och där men inget allvarligt. I april 2013, ett år tidigare, tror närmare bestämt det var den 25 april så var det två tokar som la ut på ett instagramkonto att de skulle starta ett maratonlopp i Helsingborg. Hmm, ett maraton det har jag aldrig sprungit, kan jag klara det tänkte jag! Det blev mycket snack kring detta event både med klubbkompisar och familjen hemma. Och den stora frågan var ju om jag skulle springa det eller inte. Skulle jag orka träna till att springa ett maraton. Då måste man ju springa massa jättelåååånga pass. Jag hade tur, jag behövde inte bestämma själv utan jag fick startbevis i födelsedagspresent av mina svärföräldrar. Detta var i januari och loppet skulle gå den 13 september så där var god tid att träna. Många i klubben skulle springa så det blev ett gemensamt fokus och lätt att hitta träningssällskap för de långa passen. Den 13 september stod vi där alla på startlinjen och skulle springa Helsingborg marathons första upplaga och jag skulle springa mitt första maratonlopp någonsin. Jag hade aldrig tidigare sprungit 42195m så hur skulle kroppen reagera på detta! Jag hade turen att få sällskap av tre andra IS Göta löpare under i princip hela loppet, endast mot slutet splittrades vi lite. Det var egentligen då vi hade behövt varandra som mest då sista milen var en pina. Med beslutsamhet, bra tränad kropp och massa kämpande blev sluttiden 2:52:32! Helt fantastisk tid på mitt första maratonlopp! Jag har inte slått den tiden än idag! Men jag har inte gett upp, många år kvar som löpare.
Jag hade ett bra flyt ytterligare ett halvår så i mars 2015 var det dags att krama ur allt och komma under 35min på milen. Det var dags för Seedningsloppet i hbg igen. Förra året hade jag 35:16 och nu skulle jag ta den tiden. Jag var i bra form så det fanns möjlighet till det. I ett halvkyligt Helsingborg sprang vi iväg, jag låg i täten och ett tag i början låg jag nog först om jag inte minns fel. Det var inte länge men det var ett bevis på att min form var bra att ligga långt fram och våga dra. Ganska snabbt kom de snabbaste löparna springandes förbi men vi var ett gäng lite mindre snabba löpare som skapade en klunga och hjälptes åt att dra hela vägen in i mål. Min tid slutade på 34:34 och det blev en 6e plats och jag kom under 35min. Två veckor senare åkte vi ner med klubben till Berlin igen och då lyckades jag snygga till mitt halvamara pers med dryga minuten, 1:17:18. En grym period men det var här allt tog slut! Kroppen var trött efter hård träning, kanske för hård emellanåt och den var trött efter allt jobb.
Hur var året som gick?
2016 blev ett år med att försöka komma igen men det gick inte riktigt, gjorde ett antal lopp och provade även på swimrun, får se om det blir Öloppet i år igen. Lucas min partner i loppet han är på mig att vi ska anmäla oss.
Ambitioner i år?
Nu två år senare efter jag hade min topp känns livet lugnare och jag har som mål att komma igång med löpningen ordentligt igen. Jag har anmält mig till Helsingborg marathon så det blir mitt fokus för året. Största fokus kommer dock vara familjen med ny medlem och det blir även till att anlägga trädgården till vårt nya hus men jag hoppas ändå kunna, med bra planering, få in den träning jag vill. (Anlägga trädgården får jag se som styrketräning). Jag kommer lägga mycket fokus på lågintensiv träning men peta in ett och annat fartpass och även köra perioder med mer fokus fart. Nuförtiden kör jag alltid med pulsmätning på mina pass så jag har koll att jag inte kör för hårt på mina lågintensiva pass. Vill utvecklas men samtidigt träna hälsosamt. Att träna för hårt så att jag går över gränsen och blir skadad är det inte värt.
Du är med i Springklubben, varför?
Då jag är med i IS Göta, klubben som BG även driver, vågar jag inget annat. Nej, skämt och sido. Jag tycker det är en mycket bra tidning om svensk löpning. Ett härligt format med många bra artiklar. Kul att läsa om andras framgångar, det inspirerar! För en billig peng får du mycket! Jag gillar artiklarna om svenska kända löpare och få inblick i hur de tränar. Intressanta artiklar är även de inom forskning av löpning och kost. Gillar förövrigt korta artiklar som man kan avverka snabbt innan man blir upptagen med annan. Lätt att bli det när man har små barn!
Tack Martin, ser fram mot att ha med dig på träningarna igen. Har många kul minnen med dig, dina lappar på kylskåpet visade hur galet fokuserad du var. Håller tummarna för att det blir ett bra och balanserat 2017.
Vill du också ha ett inspirerande magasin i brevlådan var åttonde vecka? Bli medlem här: http://spring.prenservice.se/kodlandning?internetkod=436-4361001.
