Lång tid sedan jag lyckades författa ett nytt inlägg. Man kan tro att det därför gått skit och det inte funnits något kul att skriva om. Dock är anledningen den omvända. Det har strulat för lite och därför inte funnits något direkt att skriva om. Hela vintern har flutit på som jag tänkt. Kört mina 10pass i veckan. Varken mer eller mindre. Desto längre vintern gick desto mer höjde jag farten, dock utan direkt att fresta på min hälsenor med intervaller ute på vägarna. Hälsenorna var lika fina som på en nysmörjd H16 kille.
När jag sedan skulle börja förbereda mig för försäsongens första mål, Berlin halvmaraton så hände det som inte borde hända. Saker började strula. Självklart hade jag ingen backup plan och saker var inte riktigt bra längre.
Men för att börja från början. Jag kände helt plötsligt en fredag att idag var dagen jag skulle försöka mig på en halvmara i rätt fart, dvs 3,04 fart. Så på lunchen laddade jag för 12 stycken 3minutare. Joggade bort till ett av mina favoritställen med jorden. Precis där gamla E4:an möter nya E4:an. Det innebär att det är rakt och tillfredsställande flackt (10hm skillnad på 1km), dessutom rejält med publik hela tiden. Laddade mig med Wellnox grejer, Umara Intend samt diverse andra bra drycker, in med intervallerna på klockan och sedan försökte jag intala mig att 12 intervaller går snabbt att bli av. En efter en betades av, 2.59 fart utför och 3.05 uppför. Allt gick fint och inget att anmärka på. Kroppen var fin, pulsen var inte speciellt hög. Lufsade hem och jobbade av eftermiddagen. Sedan var det dags för 10 stycken till intervaller på kvällen. Denna gång fick löpbandet ställa upp. Körde av dem i 3.03 fart. Efter det var jag lagom pigg, men det var inga problem. Jag var helt enkelt där jag skulle vara.
Dagen efter ett lugnt stigpass och sedan fortsatte jag med ett längre vägpass på söndagen. Var lite småseg, men på måndagen var det dags för nya intervaller. Ett kort pass men lite snabbare 10st 2minutare i 2.50 – 2.55 fart var planen. Det funkade, även om känslan var skit gick det ungefär som planerat. Ända till på 9:e intervallen när det efter 45s började dra lite i vaden och efter 55s bara drog ihop sig i vaden. Fuck tänkte jag, stannade nästan direkt och joggade hem. Detta var början på slutet inför uppladdningen där jag äntligen skulle visa att iår är jag bra.
Gick på massage, fick några nålar och gjorde vad jag skulle för att det skulle bli bättre. Ungefär en vecka efter kändes det bra igen. Hade lyckades få in mina kvalitetspass under tiden genom att köra dem på skonsamma underlag. Det gick i alla fall hjälpligt. Så med 10 dagar kvar halvmaran var jag positiv att det nog skulle gå bra i alla fall. Satte nytt pers på elljusspårströskel 7,8km. Där jag var ungefär 45s snabbare än samma pass inför höstmilen i höstas. Men på långfredagen var det dags för 4* (4min + 4*(30-30)). Gick rätt bra i början sub 3 fart på allt, men på sista 4minutare brände det till i vaden igen. Den var inte stark nog. Denna gång var det en annan muskel och det var bara lufsa hem, sätta sig och tjura lite och inse att det nog var kört. Benen fanns där, men inte tåligheten. Bra tränad, men feltränad kan man säga.
Ny omgång massage och grejer, men ändå inte helbra framåt onsdag torsdag när jag skulle behövt göra ett test inför halvmaran. Bestämde mig då för att ställa in och satsa framåt istället. Nu är känslan bra igen och med lite mer styrka på vaderna ska jag nog hinna med ett försök på halvmaran, det är min ben värda…
För övrigt nytt rekord på elljusspåret idag i veckan igen. Nu dags för ny vecka…
