Det är ju något alldeles speciellt med att springa på bana ändå. Så fort jag ser det röda varvet med vita linjer blir jag pirrigt förväntansfull i hela kroppen. Så många minnen, så mycket nostalgi. Tankar från roliga tävlingar, mjölksyrasprutande intervallpass och harade testlopp. Man blir glad, peppad, gruvsam och adrenalinstinn på en och samma gång. Känslorna är som starkast vid vårens första banträning, när snön smält bort och solen värmer bara armar. Idag blev det tusingar på Lidingövallen med lätta steg och löparglädje all over the place. Det är såna här dagar man älskar löpningen lite extra.
